torsdag, mars 08, 2007

 

Protektionistisk argumentation

Så här skriver en svensk politiker:

"Och miljontals människor kommer att förbli fattiga när vi slutar handla av dem och istället köper varor som produceras där vi bor. "

Jag beklagar djupt att denne politiker inte läser min blogg och/eller att han inte förmår tillgodogöra sig innehållet i densamma. Jag avser nu analysera vad som sägs ovan.

För att förstå de klassiska ekonomernas argument för frihandel kan man med en viss men icke otillbörlig förenkling säga att argumentet bygger på att export är betalning för import. Den enda anledningen till att exportera är alltså att export öpnnar möjligheter till import. All handel är nämligen i grunden byteshandel.

Därför är det faktiskt så att det inte är de som bor i länder som hindras att exportera till oss på grund av vår protektionism som i första hand blir lidande av vår protektionism. Det är faktiskt vi själva som blir lidande av att begränsa importen då vi strängt taget inte gör något annat än att hindra utlandet från att ge oss mer i utbyte för vår export genom att begränsa vår import.

Om vi begränsar vår import av varor som kan produceras billigare någon annan stans på jorden kan detta till och med gynna somliga invånare i de länder vars export blir föremål för restriktioner genom vår protektionism. Kan man exempelvis odla bananer i Latinamerika, men EU begränsar importen av latinamerikanska bananer, betyder detta å ena sidan att latinamerikanerna får mindre möjligheter att köpa varor från exempelvis Europa. Å andra sidan kan det också innebära att de lokala latinamerikanska priserna på bananer hålls ned, vilket gynnar befolkningen i dessa länder.

Dessutom är det inte sant att den rika världens protektionism "slår ut" fattiga länders jordbruk. Från 1992 till 1999 saknade Estland helt och hållet importrestriktioner och frihandeln omfattade alla varugrupper. Detta betydde att man tullfritt kunde importera varor från hela jorden och att tullfriheten omfattade även sådana varor vars export subventionerades av främmande stater. Trots detta bedrevs ett omfattande jordbruk i Estland.

Det är nämligen så att priserna på jordbrukets produktionsfaktorer bestäms av just priserna på jordbruksvaror. Priset på jordbruksmark avspeglar alltså priserna på jordbruksvaror och ju lägre dessa är desto billigare blir jordbruksmarken. Om priset på spannmål är lågt behöver detta alltså inte betyda att jordbruk lönar sig dåligt om bara priserna på jordbruksmark är låga. Vad Estland uppnådde genom att tillämpa ensidig frihandel var alltså dels att konsumentpriserna på livsmedel hölls ned och dels att priserna på odlingsbar mark hölls ned. Däremot slogs inte det inhemska jordbruket ut och om så hade varit fallet hade detta endast berott på att det funnits mera lönande verksamheter för esterna att ägna sig åt.

Kan man till och med driva detta resonemang så långt att vi borde diskutera exportrestriktioner? Faktum är att exportrestriktioner kan vara ett sätt att hålla ned priserna på vissa förnödenheter, men samtidigt innebär exportrestriktioner en oundviklig begränsning av vår import. Om exemeplvis Ryssland begränsar exporten av kaviar till västeuropa kan detta visserligen medföra att somliga fattiga ryssar bereds tillfälle att konsumera kaviar som eljest en fri export drivit upp priset på, men det innebär också att ryssarna som kollektiv betraktat får mindre möjligheter att köpa västeuropeiska varor. Det senare är samtidigt den enda förlust vi kan förorsaka omvärlden genom vår egen protektionism. Observera dock att det kan finnas enskilda personer i världen utanför vårt eget tullområde som gynnas av vår protektionism.

Summan av resonemanget är att det är vi som förlorar på att begränsa vår import, men att skadeverkningarna i de länder vars export hålls tillbaka genom vår protektionism är mycket begränsade. I vissa fall kan till och med våra importbegränsningar ha vissa goda verkningar för somliga invånare i de länder vars export hålls tillbaka. Hade alla svenskar begripit detta hade Sverige troligen aldrig blivit medlem av EU.

Comments:
Man kan tänka sig en sådan effekt som du beskriver, men eftersom kaviar är en produkt för vilken naturen begränsar tillgången och som som ryssarna älskar, skulle ryssarnas efterfrågan öka dramatiskt om priset föll.

De enda som blir lidande är producenterna i det producerande landet och konsumenterna i de länder som begränsar importen.

Däremot skulle knappast konsumenterna i de länder vars export begränsas bli lidande.

De kan rent av tjäna på andra länders protektionism.
 
Förresten: Det är kul att någon gör sig besväret att läsa mina längre och tyngre texter!

Jag tackar för visat intresse!
 
Jag vet inte om stören odlas, eller om man bara utvinner vad naturen spontant ger. Mitt svar bygger dock på ett antagande om att stören inte odlas. Odlade fiskprodukter sägs dessutom smaka mindre bra.

Om emellertid tillgången är naturligt begränsad skulle ett exportförbud till rikare marknader troligen få priserna att falla och i så fall kommer säkerligen fattiga ryssars efterfrågan att öka.

Produkter för vilka naturen begränsat tillgången blir rimligen dyrare om produkten obehindrat kan exporteras till den marknad där de rikaste köparna finns.

Om producenterna har stora utgifter som inte täcks av ett fallande pris kan de bli tvungna att sälja till ett förlustpris, eftersom det är bättre att få ut ett alltför lågt pris än att bli helt utan betalning. Om man köpt ett fiskevatten i tron att priset på den fisk som kan utvinnas ur vattnet kommer att vara mycket högre än vad som verkligen blir fallet kan en sådan situation uppstå.

Enligt många är fisk billigare i Norge än i Sverige, trots att allt annat, i jämförelse med Sverige, är antingen dyrare eller lika dyrt i Norge. Kan hända beror detta på att EU tullbelägger norsk fiskexport med den påföljden att den uteblivna exporten säljs billigt i Norge istället för att efter kostsam förtullning föras in i EU. Skulle EU införa total frihandel skulle därför, allt annat lika, troligen norrmännen få betala mer för fisk.

När Polen blev medlem av EU blev det möjligt för tyska slakterier att köpa boskap i Polen med den påföljden att oxkött steg kraftigt i pris i Polen. Hade Polen stannat kvar utanför EU hade EU:s handelshinder satt stopp för tysk import, vilket alltså gynnat de polska konsumenterna av oxkött.

Det är också själva kärnan i mitt resonemang om att förlorarna på protektionistiska åtgärder till 99% befinner sig "innanför tullmuren". Utanför tullmuren är tullmurens skadeverkningar åtminstone betydligt mindre. Jag menar att de är nästan försumbara.

Om argumentet för frihandel vore att vi skall hjälpa upp fattiga länder som kan vinna tillträde till vår exportmarknad borde den logiska följden vara att de fattiga länderna borde skydda sin produktion från den rika världens överlägsna konkurrenskraft och att vi endast skulle införa frihandel för att vara "hyggliga" mot den fattiga världen.

I grunden är resonemanget protektionistiskt.
 
Näst sista meningen i föregående inlägg har en annan lydelse än den åsyftade. Här föjer den lydelse meningen borde ha haft för att rätt återge det av författaren åsyftade.

"Om argumentet för frihandel vore att vi skall hjälpa upp fattiga länder som kan vinna tillträde till vår HEMMAmarknad borde den logiska följden vara att de fattiga länderna borde skydda sin produktion från den rika världens överlägsna konkurrenskraft och att vi endast skulle införa frihandel för att vara "hyggliga" mot den fattiga världen."
 
Om jag har rätt eller fel, vet jag ej. Däremot är det alltid bra att få mothugg, eftersom detta antingen kan bidra till att man finslipar argumenten och/eller byter ståndpunkt.

Jag har läst Ricardos Principles och tycker att alla som är intresserade av ekonomiämnet borde läsa den.

Dessutom har jag läst åtminstone delar av Mises' Human Action och trots att Mises och Ricardo har delvis skilda synsätt och jag i botten är ricardian gillar jag Mises.

Ricardos grundläggande teori är otroligt intressant, men Mises är nog bättre på ekonomisk politik.
 
Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?