onsdag, maj 16, 2007

 

Att tro på Gud

I en kommentar till föregående text frågade mig någon hur man rimligen kan tro på Gud eller andeväsen. Borde inte en rationellt tänkande människa inse att sådant bara är fantasier?

För det första är jag inte fiende till förnuftet, men jag tror att det mänskliga förnuftet har stora begränsningar. Samtidigt menar jag att en gudstroende kan ställa vissa motfrågor till en gudsförnekare. En sådan fråga är hur man tror att tillvaron uppkommit. Vi människor kan möjligen tänka bort människans existens och tänka oss en värld med endast växter och djur, men utan människor. Men hur tänker vi oss tillvarons icke-existens? Jag menar att människans förstånd är så begränsat att hon inte kan tänka sig tillvarons icke-existens. Själva det faktum att tillvaron och mänskligheten existerar är tillräckligt underligt för att existensen av en allsmäktig Gud, de dödas uppståndelse, jungfrufödelse, eller Kristi Himmelsfärd skall kunna framstå som i och för sig lika möjliga som själva det märkliga faktum att tillvaron äger existens.

Man kan till och med gå ett steg längre och hävda att det utifrån vad vi känner till och kan uppfatta är högst rationellt att räkna med att tillvaron uppkommit genom ett beslut av ett andeväsende med så fullkomliga potenser att vi inte kan tänka så höga tankar. Att inte tro på existensen av ett sådant andeväsende är till och med dumt.

Däremot är det möjligen en bättre invändning mot Gudstron att fråga sig varför denne allsmäktige Gud tillåter så mycket lidande och rent av hotar oss med att det skall komma att bli oändligt mycket värre efter domens dag, givet att vi inte försöker böja oss inför denne allsmäktige Gud.

Ortodoxin svarar att tillvaron förbannats av Gud på grund av Adam och Evas synd och därför att Gud utrustat människan med en fri vilja att välja mellan ont och gott. Människans fria vilja är en egenskap som tillhör gudslikheten, dvs. det förhållandet att människan är skapad till Guds avbild. I vad mån vi människor efter den yttersta dagen kommer att drabbas av ett ohyggligt öde beror detta på att vi människor valt det onda framför det goda. Allt mänskligt lidande till följd av hungersnöd, sjukdomar farsoter och likande beror alltså på människans synd. Samtidigt är det uppenbart att olika människors livsöden ofta framstår som djupt orättvisa. En del är rika och friska, medan andra är fattiga och sjuka. Visserligen kan det vara så att någon drabbats av ett ofördelaktigt öde på grund av egen förskyllan, men inte sällan är det så att den huvudsakliga förklaringen till såväl lyckliga som olyckliga omständigheter är tur respektive otur. Jag tror emellertid att alla människor kan finna mening i sitt liv, givet att de väljer att "samarbeta" med Gud den högste. I så fall kan det rent av visa sig att skenbart ofördelaktiga omständigheter, när allt kommit omkring, varit till fördel.

Dessutom skulle jag vilja peka på att den så kallade evolutionsteorin är behäftad med vissa inre problem. Hur kommer det sig exempelvis att det inte finns några reptiler med lika hög intelligens som människan? Rimligen borde en intelligent reptil ha bättre förutsättningar att överleva än en ointelligent reptil och med tanke på evolutionens förlopp borde det nu även finnas reptiler som fick Nobelpriset och liknande. En annan sak jag inte begriper är vilka fördelar vi människor har av att inte vara försedda med päls. Mig veterligen har praktiskt taget alla däggdjur päls och pälslösa däggdjur borde rimligen ha sämre förutsättningar att överleva än pälsförsedda. Om människan härstammar från den pälsförsedda apan torde förlusten av päls rimligen vara ett steg tillbaka i evolutionen.

Jag menar att tillvaron är så komplex och finurlig att det är uppenbart att det inte kan röra sig om en slump, utan att den måste vara ett intelligent andeväsendes verk.

På samma sätt har kontakten med ortodoxin övertygat mig om att en religion och tro, så märklig och rik, inte kan vara en människas verk. Ingen människa kan rimligen hitta på så många komplicerade ritualer, traditioner och liknande när dessa dessutom bildar ett märkligt och sammanhängande mönster. Detta måste också vara ett andeväsendes verk.

Slutligen har jag upplevt vissa övernaturliga händelser. Så räddades jag med knapp marginal från en allvarlig olycka när jag var 5 år gammal. När jag tänker tillbaka på händelsen är det fullkomligt självklart för mig att det var ett andeväsende, dvs. en ängel, som kom till min undsättning. Jag har även blivit av med en visserligen icke dokumenterad sjukdom genom att dricka så kallat heligt vatten. Jag förstår att somliga ställer sig skeptiska till sådana uppgifter och jag är också medveten om att de flesta aldrig kommer att få uppleva sådant.

Allt detta sammantaget betyder dock att det inte är ett dugg svårt för mig att tro. Med mina erfarenheter vore det istället mycket märkligt om jag inte trodde på Gud.

Comments:
Tack för inlägget, det var rolig läsning. Jag har funderat på din tro eftersom du har pratat lite om den i en del inlägg.

Angående evolutionsteorin och mänsklig hårväxt; jag har en ganska tjock päls, och det har även alla män i min släkt :)
 
Evolutionsteorins brister gör inte skapelseberättelsen mer trovärdig. Evolutionsläran är ett försök till vetenskaplig förklaring. Detta kan man knappast säga om bibelns skapelseberättelse. Jag anser förvisso att var och en får bli salig på sin tro. En teori blir dock inte bättre av att en annan teori har brister. Det ser jag som en svaghet i din elokventa artikel.
 
Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?