måndag, juni 11, 2007
Att avveckla hyresregleringen med förnuft
På följande länk står att läsa att hyresregleringen tycks vara på väg bort.
http://www.e24.se/dynamiskt/bostadsmarknaden/did_15761637.asp
Jag tycker att all lagstiftning som går ut på att inte låta utbud och efterfrågan fritt mötas bör avskaffas, om det inte finns väldigt, väldigt starka skäl som talar häremot.
I det här fallet finns inga sådana skäl, men det finns starka skäl att slopa den så kallade hyresregleringen. Ett skäl är att en konstlat låg hyresnivå gör det särskilt intressant att omvandla hyresrätter till bostadsrätter. Många människor vill inte äga sitt boende av det skälet att detta innebär ett större mått av oförutsägbarhet vad gäller framtida boendekostnader. Andra har skral privatekonomi och kanske inte kan få de banklån som krävs för att kunna köpa en bostadsrätt. En tredje vill kanske hellre köpa aktier och vill därför inte binda kapital i sin bostad.
Det är helt enkelt angeläget att hyresrätten äger fortsatt bestånd utanför juridikens värld.
Samtidigt skulle många komplicerade övergångsproblem uppstå om man från dag till annan slopade hyresregleringen. Somliga kanske hyr en bostad de aldrig skulle ha råd med om det rådde fri hyressättning. Jag menar att det vore orimligt att ge hyresvärdarna i stort sett fria händer att säga upp hyresavtal med i deras tycke alltför låg hyra. Hyresregleringen måste avvecklas, men med förnuft.
Jag vågar inte vara säker på att jag äger tillräckliga kunskaper i fråga om lagstiftningsteknik, men jag menar att det tycks finnas en enkel lösning på problemet. Vad gäller så kallade lokaler råder nämligen redan idag nästan helt fri hyressättning. Man kunde helt enkelt stifta en lag som innebure att alla hyresavtal, oavsett om de avser bostad eller lokal, ingångna efter ett visst framtida datum, skulle bedömas på samma sätt som om vore de lokalhyresavtal.
Redan ingångna avtal avseende bostadshyra skulle alltså också fortsättningsvis omfattas av hyresregleringen, men med tiden skulle ju alla hyresavtal vara ingångna efter det, vid tiden för lagens stiftande, framtida datum jag talade om i föregående stycke. På så sätt skulle problemet lösas lugnt och stilla utan tragiska berättelser om 85-åriga moster Elsa som tvangs flytta på grund av hyreshöjningar.
Samma grundprincip låter sig, enligt min mening, tillämpas på ett stort antal områden.
http://www.e24.se/dynamiskt/bostadsmarknaden/did_15761637.asp
Jag tycker att all lagstiftning som går ut på att inte låta utbud och efterfrågan fritt mötas bör avskaffas, om det inte finns väldigt, väldigt starka skäl som talar häremot.
I det här fallet finns inga sådana skäl, men det finns starka skäl att slopa den så kallade hyresregleringen. Ett skäl är att en konstlat låg hyresnivå gör det särskilt intressant att omvandla hyresrätter till bostadsrätter. Många människor vill inte äga sitt boende av det skälet att detta innebär ett större mått av oförutsägbarhet vad gäller framtida boendekostnader. Andra har skral privatekonomi och kanske inte kan få de banklån som krävs för att kunna köpa en bostadsrätt. En tredje vill kanske hellre köpa aktier och vill därför inte binda kapital i sin bostad.
Det är helt enkelt angeläget att hyresrätten äger fortsatt bestånd utanför juridikens värld.
Samtidigt skulle många komplicerade övergångsproblem uppstå om man från dag till annan slopade hyresregleringen. Somliga kanske hyr en bostad de aldrig skulle ha råd med om det rådde fri hyressättning. Jag menar att det vore orimligt att ge hyresvärdarna i stort sett fria händer att säga upp hyresavtal med i deras tycke alltför låg hyra. Hyresregleringen måste avvecklas, men med förnuft.
Jag vågar inte vara säker på att jag äger tillräckliga kunskaper i fråga om lagstiftningsteknik, men jag menar att det tycks finnas en enkel lösning på problemet. Vad gäller så kallade lokaler råder nämligen redan idag nästan helt fri hyressättning. Man kunde helt enkelt stifta en lag som innebure att alla hyresavtal, oavsett om de avser bostad eller lokal, ingångna efter ett visst framtida datum, skulle bedömas på samma sätt som om vore de lokalhyresavtal.
Redan ingångna avtal avseende bostadshyra skulle alltså också fortsättningsvis omfattas av hyresregleringen, men med tiden skulle ju alla hyresavtal vara ingångna efter det, vid tiden för lagens stiftande, framtida datum jag talade om i föregående stycke. På så sätt skulle problemet lösas lugnt och stilla utan tragiska berättelser om 85-åriga moster Elsa som tvangs flytta på grund av hyreshöjningar.
Samma grundprincip låter sig, enligt min mening, tillämpas på ett stort antal områden.
