flavianopolis

Så här står det i Dagens Industri angående en utredning som berör Riksbankens kapital.

"Utredaren vill också att Riksbanken ska ta ned valutarisken i valutareserven. Behovet av valutainterventioner är begränsat inom överskådlig tid, Riksbanken kan intervenera även om tillgångarna inte innehåller valutarisk och dessutom utgör valutarisken en onödig finansiell risk."

Min uppfattning är att vid nuvarande valutapolitiska arrangemang ingen valutareserv alls behövs. Tvärsom är det skadligt att Riksbanken har en valutareserv av det skälet att detta skapar en vetskap om att Riksbanken kan komma att använda den i syfte att stödja kronkursen.

För att kronan skall bli mera rimligt värderad vore det utmärkt om valutareserven överfördes till staten på så sätt att man med hjälp av valutareserven löste statens lån i utländsk valuta. Har Riksbanken ingen utländsk valuta att förfoga över vet man att Riksbanken inte har några möjligheter att stoppa ett kronfall och på det viset skapas ett riskmoment i kronkursen. Detta riskmoment skulle bidra till en sundare kursbildning på kronan.

Som jag vid ett flertal tillfällen påpekat är det ett avgörande problem för Sverige att kronan värderas över sin köpkraftsparitet mot samtliga större valutor utom schweizerfrancen. Kronan värderas visserligen under sin köpkraftsparitet mot några få småvalutor, men på det hela taget är kronan övervärderad.

En Riksbank utan så mycket som en cent i reserver vore ett steg mot en mera fundamental värdering av kronan. Inte heller behöver Riksbanken någon guldreserv. Guldkonvertibiliteten övergavs i oktober 1931 och även om jag strängt taget anser att detta var fel är det uppenbart att guldmyntfoten inte kommer att återinföras inom överskådlig framtid. Skulle man göra det menar jag dessutom att Riksbanken med tiden kunde avvecklas fullständigt och att inte den form av olycklig guldmyntfot som rådde 1924-1931 bör återinföras. Vill man införa riktig guldmyntfot krävs egentligen inte heller någon guldreserv, eftersom detta i praktiken endast innebär alparikursen definieras i termer av guld.

I nuvarande situation är det ändamålsenligt att koncentrera Riksbanken kring uppgiften att med hjälp av styrräntorna hålla noggrann och vaksam uppsikt över kreditexpansionen. För detta ändamål behövs ingen utländsk valuta och jag menar dessutom att utgivningen av sedlar och mynt i stort sett borde avvecklas. Dock är det oundvikligt att en riksbanken tillhandahåller någon form av lagligt betalningsmedel i fysisk form. Skuldebrevsrätten förutsätter nämligen existensen av kontanter, även om de i normalfallet inte används. Denna emission av kontanter skulle dock kunna begränsas till valörer understigande tjugo kronor för att betona uppgiftens närmast symboliska natur.

Bankerna kan antingen emittera löpande skuldebrev eller betalkort att användas som betalningsmedel.