tisdag, juni 05, 2007
Systembolagets detaljhandelsmonopol
Systembolaget vill gärna skryta om hur bra man är på att tillhandahålla starkvaror. Sortimentet är brett och personalen oerhört kunnig. Samtidigt är försäljningsmonopolet, enligt Systembolagets egen uppfattning, absolut nödvändigt för att skydda svenska folket mot ohämmat supande. Trots detta är det i 999 fall av tusen bara att gå in och handla.
Jag anser att det är fullt rimligt att ha ett förbud mot försäljning av starkvaror till minderåriga och personer som är uppenbart berusade. Så långt kan jag vara överens med nykterhetsivrarna. Man kunde till och med tänka sig att begränsa försäljningen av starkvaror till personer med allvarliga alkoholproblem. Frågan är dock till vilken nytta. Säkerligen skulle dessa se till att berusa sig på ena eller andra sättet ändå. För att en person, som missbrukar alkohol, skall sluta supa krävs det först och främst en egen vilja att sluta supa. Saknas denna vilja kan aldrig så drakoniska åtgärder från statsmakternas sida knappast avhålla honom från att på ena eller andra sättet berusa sig.
Kvarstår alltså att de som säljer alkohol, enligt lag, bör förbjudas att sälja alkohol till minderåriga och uppenbart berusade, liksom att vägra försäljning i de fall försäljningen skulle kunna medföra fara.
Det är också så att Systembolaget endast har monopol på så kallad detaljhandel med starkvaror. Restauranger får ju sälja öl, vin och sprit och anses alltså kunna hantera de särskilda krav som ställs vid försäljning av starkvaror. Frågan är då varför en livsmedelshandlare inte skulle kunna uppfylla samma krav som Systembolaget och ett antal pizzeriaägare förmodas kunna uppfylla. Dessutom är faktiskt så kallat folköl klassat som starkvara och får, trots detta, säljas i livsmedelshandeln.
Jag har vid ett flertal tillfällen bevittnat hur Systembolaget sålt starkvaror till personer som luktat sprit och verkat vara i ganska dåligt skick. Om man tänker sig att något sådant skulle ske på en mindre ort med stor frikyrklig befolkning är sannolikheten för att händelsen skall polisanmälas ytterst liten. Frikyrkliga nykterhetsivrare har ju aldrig ärende till Systembolaget och kommer därför knappast att bevittna någon olaga försäljning.
Skulle däremot försäljningen äga rum hos en ICA-handlare på en mindre ort med starkt inslag av frikyrkliga nykterhetsivrare vore sannolikheten för att händelsen skulle komma att polisanmälas överhängande. Frikyrkliga nykterhetsivrare handlar ju mat precis som alla andra.
Jag tycker därför att kommunerna borde ges kompetensen att bevilja tillstånd till detaljhandel med starkvaror ungefär på samma sätt som kommunerna hanterar frågor om utskänkningstillstånd. Finner man i en kommun att Systembolagets monopol är oundgängligt för att inte folk skall supa ihjäl sig skall inga hinder finnas för att denna kommun endast beviljar Systembolaget tillstånd till detaljhandel med starkvaror. Och vad viktigare är: Följer inte Systembolaget regelverket kring alkoholförsäljning skall Systembolaget kunna förlora tillståndet på en viss ort på samma sätt som en restaurang som serverar kraftigt berusade sprit kan få utskänkningstillståndet indraget.
En privat näringsidkare med tillstånd, som han kunde förlora, övervakad av ett antal frikyrkliga nykterhetsivrare vore faktiskt en utmärkt och vida bättre garant för att de speciella regler som bör kringgärda försäljning av starkvaror verkligen skulle efterlevas. Det säger sig själv att en ICA-handlare med starkvaror i sortimentet skulle ha en konkurrensfördel i jämförelse med en utan starkvaror.
Och vem tror på fullt allvar att staten har några andra motiv för att reglera handeln med sprit än att tjäna pengar?
