flavianopolis

Här kommer juli månads mac-roekonomiska data.

Priser:

Storbritannien: £1,99
Tyskland: €3,10
USA: $3,22
Finland: €3,75
Danmark: 29,75 dkr.
Sverige: 33,00 kr./35,00 kr.*
Norge: 40,00 nkr.

Valutakurser:

£1=13,74 kr.
€1=9,26 kr.
$1=6,85 kr.
1 dkr=1,25 kr.
1 nkr=1,16 kr.

Priser i kronor:

Storbritannien: 27,34 kr.
Tyskland: 28,71 kr.
USA: 22,06 kr.
Finland: 34,72 kr.
Danmark: 37,19 kr.
Norge: 46,40 kr.

Utländska priser i procent av det svenska priset*:

Storbritannien: 80,4%
Tyskland: 84,4%
USA: 64,9%
Finland: 102,1%
Danmark: 109,4%
Norge: 136,5%

*Jag räknar med ett pris på 34,- kronor genom att addera de två priserna och sedan dividera summan med två.

Kommentar:

Under juni månad har den franchiserestaurang vars priser jag följer höjt priset på en Big Mac från 33,- kronor till 35,- kronor, vilket är en höjning med hela 6,1% utan att produktens beskaffenhet på något vis förändrats. Man kan säga att detta är ett utmärkt exempel på hur marknaden själv korrigerar ett alltför yppigt penningutbud genom att prishöjningen medför att den reala prisjusterade penningmängden minskar.

Nu måste Riksbanken se till att franchiserestaurangerna anpassar priserna till dem som råder vid de restauranger som bedrivs av McDonald's själv istället för tvärsom. Räntorna måste alltså höjas och detta tillräckligt kraftfullt för att Riksbanken inte skall "hamna efter". Riksbanken bör nu höja styrräntorna kraftigt i syfte att "läxa upp" prishöjarna och tvinga dem att sänka priserna. Först när detta skett och situationen återigen blivit stabil kan Riksbanken eventuellt överväga en sänkning ungefär som en lydig hund kan få en korvbit sedan den lydigt satt sig.

Det tragiska är att kronans reala växelkurs stigit kraftigt genom prishöjningarna och rädslan för en stramare penningpolitik. Trots den svenska prishöjningen har kronan under den senaste månaden varit så stark att en Big Mac nu kostar aningen mindre räknat i kronor i Tyskland, Storbritannien och USA än den gjorde för en månad sedan. Detta är en ren katastrof ur sysselsättningssynpunkt och om Riksbanken inte höjer styrräntorna kan detta få till följd att osäkerheten består och kronans skadligt höga reala växelkurs blir bestående, vilket i sin tur kommer att driva upp arbetslösheten.

Detta bevisar än en gång farorna med att låta enskilda månaders KPI-statistik styra penningpolitiken. Kronans styrka kommer tämligen väl att maskera det faktum att den inhemska inflationen för tillfället är mycket hög och kronans styrka beror i sin tur på att den höga inhemska inflationen framkallat en rädsla för styrräntehöjningar. Alltså ger priset på en Big Mac betydligt bättre och mera lättydd information än det trubbiga KPI.

Det bevisar också att Riksbanken borde sammanträda oftare. Nu finns det nya data och om dessa inte tämligen omedelbart föranleder Riksbanken att reagera kan detta leda till att marknadsaktörerna kommer att diktera Riksbankens agenda istället för tvärsom. Nu är det dags att ta fram storsläggan i syfte att få tillbaka svensk ekonomi på det gynnsamma spår den befann sig i under hösten 2006 och våren 2007.