måndag, juli 30, 2007
Louis de Funès
Knappast någon torde vid det här laget ha undgått att höra att Ingmar Bergman avlidit. Han beskrivs som en stor filmskapare, men jag kan inte erinra mig att jag orkat se en enda Bergman-film till dess slut. Alla de filmer vars början jag sett har haft det gemensamma draget att de gjort mig oerhört illa till mods och möjligen är det ett bevis på Bergmans påstådda skicklighet att hans filmer har haft en oöverträffad förmåga att få mig att känna mig äcklad.
Å andra sidan frågar jag mig varför en filmskapare, som inom en halvtimma lyckas framkalla en djup depression, skall anses vara en stor och betydelsefull filmskapare. Jag föredrar faktiskt Louis de Funès. Jag blir liksom bara full i skratt så snart jag ser en bild av Louis de Funès.
Comments:
<< Home
Kan det inte helt enkelt vara så att "bra" konst skapar starka och långvariga intryck, och det görs helt enkelt bäst (eller enklast?) genom att få åskådaren deprimerad?
Jo, visst kan det vara som du säger.
Dessutom vill jag minnas att jag tyckte att "sjunde inseglet" var en ganska bra film och att jag rent av såg den till dess slut och att jag såg den i dubbad version på tysk TV.
Kanhända skall jag vid tillfälle försöka få se den en gång till, men jag kommer nog alltid att tycka att Fanny & Alexander är en ren plåga att titta på.
Jag tror att jag knäppte av TV:n när en gammal farbror stod och pruttade på ett julkalas.
Skicka en kommentar
Dessutom vill jag minnas att jag tyckte att "sjunde inseglet" var en ganska bra film och att jag rent av såg den till dess slut och att jag såg den i dubbad version på tysk TV.
Kanhända skall jag vid tillfälle försöka få se den en gång till, men jag kommer nog alltid att tycka att Fanny & Alexander är en ren plåga att titta på.
Jag tror att jag knäppte av TV:n när en gammal farbror stod och pruttade på ett julkalas.
<< Home
