flavianopolis

Jag har just funnit att det går alldeles utmärkt att sätta rubriker till texterna och kommer därför att återigen börja skriva om än det ena, än det andra. Jag tänkte börja värma upp med en text om kartellagstiftning. Anledningen till dagens text är att ett antal svenska företag dömts att betala böter för att ha bildat en kartell. Läs mer om detta på följande länk.

http://www.e24.se/dynamiskt/fastighet_bygg/did_16150735.asp

Enligt min mening är ett karakteristiskt drag för ett verkligt fritt samhälle att företag fritt skall få bilda karteller i syfte att göra vinster. Karteller bör vara uttryckligen tillåtna helt enkelt därför att ett av de bästa medlen för att bekämpa karteller är att tillåta dem. Dessutom finns ingen anledning att tro att - ens i de fall de verkligen förekommer - de lyckas anrikta någon nämnvärd skada.

Om det stode företagen fritt att bilda karteller i syfte att kunna driva upp priserna skulle alla vara medvetna om att det pris ett företag kräver av sina verkliga och potentiella kunder mycket väl kan vara "riggat" genom hemliga överenskommelser olika företag emellan. Detta skulle göra potentiella köpare medvetna om farorna med att okritiskt anta anbud och föranleda kunderna att noggrant försöka göra sig en bild av vad som är ett rimligt pris innan de gåve sig i lag med en säljare. Detta skulle ha en starkt preventiv verkan på kartellbildningar.

Dessutom är det så att, i de fall en grupp av företag bildar en kartell, dessa företag undandrar sig själva viktig information om det verkliga marknadsläget. Detta förleder i allmänhet företag i en kartell att överinvestera. Med tiden står branschen där med överkapacitet och någon pressad deltagare i kartellen kan då komma att ge somliga kunder hemliga eller offentliga rabatter i syfte att få avsättning för sin produktion. Därför är förbudet mot kartellbildning rent av konsumentfientligt eftersom det knappast finns något mera fördelaktigt för konsumenterna än att överkapacitet råder i en viss bransch. Råder överkapacitet kan en kartell inte överleva två dagar och karteller manar ofta fram överkapacitet.

Därutöver är det så att praktiskt taget all ekonomisk teori, enligt min mening, överskattar betydelsen av konkurrens. Ett företag har alltid en god anledning att inte ta ut alltför höga priser och den anledningen är att ett högt pris gör verkliga och potentiella köpare mindre villiga att spendera pengar. Även om McDonalds hade monopol på att sälja hamburgare i Sverige skulle ett alltför högt pris verka omsättningsdämpande. Ett utmärkt exempel på att kapitalismen fungerar alldeles utmärkt även i en situation där ett företag har ensamställning på marknaden är Bank of Saint Helena på den lilla ön Saint Helena. Denna bank har ensamställning på marknaden och erbjuder trots detta sina kunder högst rimliga villkor. Man kan visserligen tänka sig att detta beror på att banken försöker förebygga uppkomsten av konkurrens, men jag menar att man bör beakta det förhållandet att det aldrig ligger i ett företags verkliga intresse att behandla sina kunder illa. Samtidigt är det förstås bra om marknaden är tillräckligt stor för att bära upp mer än en aktör, men om inte visar exemplet med Bank of Saint Helena att marknaden fungerar bra trots att det på grund av marknadens litenhet råder ett de-factomonopol.

Därutöver förglöms inte sällan att ett av de viktigaste sätten att förebygga verkligt störande karteller är det förhållandet att ett verkligt fast penningvärde gör köparna betydligt bättre rustade att veta vad en vara skall behöva kosta och således mindre benägna att köpa av någon som kräver ett orimligt högt pris. Under hela den period D-marken existerade var det faktiskt så att inflationstakten var tillräckligt låg för att ett antal varor stadigt skulle bli billigare eller åtminstone inte stiga i pris räknat i antalet mark och pfennig. Då hör det till saken att D-marken under sina 50 år av existens tappade 75% av sitt värde mot guldet. Så kostade exempelvis choklad i allmänhet färre D-mark och pfennig 1998 än 1973. 1973, då jag som 5-åring var i Tyskland för första gången, var det svårt att köpa en Ritter Sport chokladkaka för mindre än 1,09 D-mark. 1998 var det svårt att sälja en som kostade mer än 0,99 D-mark.

Långa perioder av fast penningvärde medför att folk lär sig att en viss och ofta förekommande vara åtminstone inte bör kosta mer än si och så mycket. Är penningvärdet däremot sladdrigt och fallande minskar köparnas sensibilitet, vilket gör det lättare att upprätthålla karteller. Ett annat sätt att motverka försök att upprätthålla alltför höga priser är att fastställa tulltaxan för alla importvaror till 0% på samma sätt som Estland gjorde 1992. Då kan alla inhemska prishöjare och karteller räkna med att mycket snart utländska konkurrentvaror kommer att göra livet surt för dem.

Summan av kardemumman är att karteller är ett normalt inslag i en kapitalistisk ekonomi och att de till och med fyller ett syfte därför att de bidrar till att överkapacitet byggs upp. Osunda eller omotiverade karteller faller på eget grepp givet att den ekonomiska politiken bygger på korrekta principer. Motiverade karteller kan endast överleva så länge det råder säljarens marknad. I de fallen bidrar dessutom kartellbildningen till att överkapacitet byggs upp och att köparens marknad inträder snabbare än vad som eljest varit fallet.