lördag, juli 21, 2007

 

Statsdyrkare i alla politiska kulörer, förenen eder!

Så här skriver en svensk bloggare:

"En snabb reträtt av USA vore därför ödesdigert, och man bör därför stanna tills vidare. Men det bästa vore att så småningom dra sig ur, och överlåta säkerhetsarbetet till inhemska styrkor, med hjälp av en FN-styrka som är stor och kraftfull nog att kunna bekämpa Al-Qaida."

Inte sällan är det så att vad som slarvigt kallas liberaler understödjer USA:s krigföring i Irak, medan vad som slarvigt kan kallas socialister/socialdemokrater i allmänhet är starka motsåndare till USA:s krigföring i Irak. Denna regel är dock inte utan undantag och trots, eller snarare just därför att jag är övertygad liberal, anser jag att USA snarast borde dra sig tillbaka från Irak.


För att förklara min tanke vill jag först och främst klargöra att jag inte är anhängare av så kallad anarko-kapitalism på det sätt som denna tankeriktning presenteras av David Friedman. Samtidigt menar jag att det är uppenbart att frånvaron av ordnad statsmakt snarare leder till att samhället tenderar att ordnas som en marknadsekonomi än en planekonomi och i denna mening är det inte oriktigt att beskriva mig som anhängare av anarkokapitalism. Den somaliska statens kollaps ledde till att Somalia fick marknadsekonomi helt enkelt därför att marknadsekonomi är den ordning som infinner sig i frånvaro av centraliserad styrning av samhället.

Å andra sidan menar jag att anarkokapitalisterna gör sig skyldiga till ett allvarligt intellektuellt misstag då de mer eller mindre förbiser att frånvaron av ordnad statsmakt ovillkorligen leder till att något annat kommer i dess ställe. Antag att man som registrerad ägare till en viss tomt skulle ges rätten att avskilja samma tomt från svenska staten och utropa denna tomt till en självständig stat alternativt statslöst territorium. Antag sedan att tomtens ägare skulle få besök av en delegation från ett så kallat MC-gäng. Konsekvensen av att territoriet avskilts från svenska staten blir rimligen att tomtens ägare inte kan ringa polisen och be polisen avlägsna MC-gänget från tomten. Ägaren av tomten skulle därför tvingas upprätthålla någon typ av eget militärt försvar av tomten med den påföljden att han skulle tvingas bygga upp en "egen stat" för att kunna upprätthålla den faktiska äganderätten till tomten.

Det ligger också i statens natur att den måste upprätthålla ett geografiskt definierat monopol på att tillhandahålla vissa typer av tjänster och om den inte gör det är det ingen stat. I fallet med tomten måste det helt enkelt vara så att tomtens "politiska ledning" måste "ha sista ordet" och dessutom förfoga över såpass mycket vapen och annat att han kan göra sin vilja gällande. Klarar han inte detta har han förlorat kontrollen över territoriet/tomten.

Samtidigt var det oerhört intressant att observera att den somaliska statens kollaps ledde till att landet delades upp i ett närmast oändligt antal de-factostater och att denna process försiggick tämligen spontant utan ingripande från någon större väletablerad stat. Samma sak skulle med största säkerhet inträffa i Irak om USA lämnade landet. Ett antal olika aktörer skulle försöka vinna kontrollen över olika mikroterritorier och sedan skulle det utbryta konkurrens dem emellan om att dra till sig sådant som lät sig beskattas.

Jag menar att en viktig uppdelning man kan göra när man delar upp olika politiska ideologier är att se en skillnad mellan dem som tror att spontana krafter tenderar att finna en naturlig jämvikt och dem som anser att det krävs omfattande ingrepp av en i grunden artificiell organisation för att skapa jämvikt. Alla partier i Sveriges Riksdag är i grunden att räkna till de politiska krafter som inte tilltror samhället någon större förmåga att finna naturlig jämvikt. Samtidigt finns en något större tilltro till samhällets förmåga att finna jämvikt på det ekonomiska området bland de borgerliga än bland socialister. Denna något större tro på de spontana krafterna är dock inte större än att borgerliga i allmänhet är starka anhängare av kartellagstiftning och att somliga är uttalade protektionister.

Man kan kalla dem som inte tilltror samhällets spontana krafter någon större förmåga etatister och dem som tilltror samhället större förmåga att finna spontan jämvikt anti-etatister. Därför anser jag att det framstår som naturligt att anti-etaister bör förespråka omedelbar amerikansk truppreträtt från Irak därför att man tilltror samhällets spontana krafter en förmåga att finna balans på egen hand. Lika naturligt bör det vara för en etatist att motsätta sig amerikansk truppreträtt från Irak. Att lämna man Irak "åt sitt öde" framstår som en riskfylld stategi, eftersom förmodligen ett ännu värre kaos snart skulle bryta ut än om man blir kvar i Irak och försöker kontrollera konflikten. Det behövs ju, enligt etatismen, närvaro av en stark och centraliserd stat för att unvika kaos.

Jag för min del tror att en amerikansk reträtt från Irak skulle leda till att någon form av inbördeskrig skulle bryta ut. Samtidigt tror jag att konflikten snart skulle lägga sig under förutsättning att ingen extern kraft gåve finansiellt stöd till någon av stridande krafterna. Visst kunde man tänka sig etniska rensningar på sina håll och säkerligen skulle en och annan bilbomb explodera, men konflikten kan inte bli bestående om ingen extern kraft underblåser den. Det kostar nämligen pengar att kriga och att hålla fred är lönsamt. Fred generar nämligen handel, som kan beskattas av olika "småfurstar". Jag tror alltså att en amerikansk truppreträtt skulle medföra att Irak ganska snart delades upp i ett antal "småfurstendömen" kontrollerade av olika skrupelfria typer med avsikt att kunna beskatta handeln i respektive territorium. Ganska snart skulle konkurrens dem emellan bryta ut och då skulle de så kallade marknadskrafterna tvinga dem att styra sina "småfurstendömen" på ett någotsånär snyggt sätt. Sedan skulle det förmodligen inte ta särskilt lång tid, kanske 20 år, innan Irak blev ett ganska trevligt land.

Under beaktande av vad jag skrivit framstår det därför som tämligen naturligt att citatet som inledde denna text härstammar från socialdemokraten Morgan Johansson.

Comments: Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?