fredag, augusti 03, 2007

 

Härliga tider, strålande tider

Enligt en artikel i Svenska Dagbladet befinner sig Sverige för tillfället i en fantastisk högkonjunktur. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/dynamiskt/ledare/did_16507771.asp

I nu aktuellt sammanhang är jag emellertid aningen osäker på vad som är orsak och verkan och menar att Riksbankens roll inte får underskattas. Det var nämligen så att, enligt Big Mac-index, föll kronans prisjusterade växelkurs ganska tydligt under hösten 2006. Detta kan lika gärna förklara konjunkturuppgången.

Under våren och framför allt sommaren har emellertid kronans prisjusterade växelkurs, enligt Big Mac-index, stigit ganska avsevärt. Under juni månad lär dessutom statens löpande budgetsaldo ha uppvisat ett underskott, vilket måhända förklaras av att en högre real kronkurs minskat aktivitetsgraden i svensk ekonomi.

Jag misstänker därför att den högre reala kronkursen kan komma att få, eller rent av redan fått, en kraftigt negativ inverkan på konjunkturbilden i Sverige. Vad som nu krävs är att kronans reala, prisjusterade kurs åter faller till en mera realistisk nivå och att detta sker genom att de priser som är snarare inhemska faller under det att växelkursen, allt annat lika utanför Sverige, antingen liggger stabil eller faller.

Här ställs Riksbanken emellertid inför ett delikat problem. Räntehöjningar kan, under vissa förutsättningar, få den reala kronkursen att falla. De höjda räntorna gör ju att det blir mera sannolikt att Riksbanken återigen skruvar upp penningkranarna med den påföljden att valutaspekulanterna säljer kronor och köper någon annan valuta. Räntehöjningar kan emellertid också få den följden att Riksbanken uppfattas som ett tryggt bålverk mot inflation med den påföljden att räntehöjningarna får spekulanterna att vilja ha säkra kronor framför mindre säkra utländska valutor. Ytterligare en möjlighet är en blandning av de två nyss nämnda fenomenen.

Observera här också att jag avvisar den så kallade räntedifferenshypotesen. Denna går ut på att man helt enkelt köper den valuta som avkastar de högsta nominella räntorna. Stämde denna teori skulle man köpa zimbabwe-dollar och sälja schweizerfranc. Längre från verkligheten kan man knappast komma och själva grundfelet med teorin är att den förutsätter "hyfsat" god förmåga att förutsäga framtida växelkurser. I ett system av ERM1-typ är denna förutsättning bättre uppfylld och teorien därför mera användbar, men i ett system med flytande växelkurser är teorien oanvändbar. Vad gäller de höga räntorna i zimbabwe-dollar är ju dessa snarare ett uttryck för att man är helt säker på att valutan kommer att fortsätta depreciera i expressfart och att man därför kräver astronomiska räntor för att "sitta på" dessa skräppengar så mycket som en enda dag.

Vad gäller problemet att räntehöjningar kan få en kursdrivande effekt på kronan och att en sådan till varje pris bör undvikas, menar jag att Riksbanken faktiskt först och främst är skyldig att stabilisera kronans inhemska köpkraft. Kronans inhemska köpkraft avspeglas på ett utmärkt sätt genom priset på en Big Mac. En Big Mac kostar nu, hos den franchiserestauarang som jag använder som referens, 6,1% mer än den gjorde för ett år sedan. Om priset ligger kvar på 35 kronor under hösten kommer en Big Mac under hösten att kosta 9,4% mer än den gjorde för ett år sedan. Detta är givetvis helt oacceptabelt och Riksbanken måste därför höja räntorna, oavsett hur detta påverkar kronkursen.

Däremot menar jag att Riksbanken kan manipulera kursen genom att se till att räntehöjningarna genomförs med minsta möjliga marginal och genom att låta olika företrädare göra "duvaktiga" uttalanden, som endast syftar till att hålla ned kronkursen. Dessutom är det långt ifrån osannolikt att räntehöjningarna kommer att skapa en miljö i vilken framtida penningpolitiska lättnader framstår som mera sannolika, vilket helt klart skulle få kronan att rasa.

Comments:
Vad som nu krävs är att kronans reala, prisjusterade kurs åter faller till en mera realistisk nivå
Baserar du denna "överkurs" på Big Mac-indexet? Det indexet borde innehålla en stor portion arbetsmarknadsförhållanden. Man brukar säga att priset på en serverad kopp kaffe i olika länder speglar graden av reglering. Norge och Sverige kommer inte ens långsiktigt närma sig USA:s Big Mac-priser.

Däremot menar jag att Riksbanken kan manipulera kursen genom att se till att räntehöjningarna genomförs med minsta möjliga marginal och genom att låta olika företrädare göra "duvaktiga" uttalanden, som endast syftar till att hålla ned kronkursen.
Jag har alltid varit skeptisk till att list, bluff och mygel skulle vara ett sätt att bygga välstånd. Jag förblir skeptisk. Luras kan man bara en gång.

En nyfiken fråga är hur den svenska arbetsmarknaden skall fungera när Flavians (och min) guldmyntfot införs. Då lär kronkursen sticka i höjden med raketfart jämfört med omvärldens pappersvalutor. Då om inte förr måste man komma tillrätta med de reella problemen på svensk arbetsmarknad. Jag skulle vilja att man redan nu fokuserar på detta i stället för "plåstret" penningpolitiken. Det är bättre än att hoppas år ut och år in på att Riksbanken skall kunna lura verkligheten.
 
Jag menar att Big Mac-index avspeglar olika valutors naturliga jämviktskurs gentemot varandra. Det vill säga: Om all världens stater skulle införa guldmyntfot på det sätt jag förespråkar skulle detta leda till att en Big Mac, allt annat lika, skulle kosta lika mycket över hela jorden.

För några år sedan var kronan undervärderad gentemot US-dollarn sett till Big Mac-index. Det vill säga, trots moms och kollektivavtal och vad vet jag kostade en Big mindre i Sverige än i USA.

Guldmyntfot i Sverige - men inte i omvärlden - skulle enligt min övertygelse leda till att den reala kronkursen skulle falla. Detta är en av poängerna med guldmyntfot. Guld har nämligen en naturlig kursbildning, vilket jag inte anser att kronan har.

En pappersvaluta kan vara konstant felvärderad, men inte en vara i förhållande till en annan vara.

Visst är det tveksamt om man kan manipulera kronkursen, men eftersom kronan inte har någon naturlig kursbildning och den enligt mina beräkningar är övervärderad bör Riksbanken försöka få ned kronkursen.
 
Ja, det verkar som Big Mac:en var något billigare i Sverige än USA år 2001. Så det verkar kunna svänga rejält. Men både före och efter har den varit dyrare i Sverige, ofta betydligt. Jag har inte prenumeration på The Economist utan fick googla, hittade bl.a. http://www.wam.umd.edu/~creinhar/Courses/News/Big%20Mac%20Index.pdf

Kronkursen skulle då varit övervärderad konstant de senaste 20 åren förutom runt millenieskiftet. Hur kan en valuta vara felvärderad så länge? Borde inte övervärderingen bli föremål för spekulation och försvinna?

Kan du utveckla vad du menar med att kronan inte har någon naturlig kursbildning?
 
Kronan är en rent finansiell tilgång och priset på finansiella tillgångar styrs av olika spekulative flockbeteenden som visserligen står i någon typ av relation till realekonomin, men detta samband är högst imperfekt.

Alltså behöver växelkursen dollar/kronor inte på något sätt avspegla vad som är realekonomiskt rimligt.

Om däremot växelkurserrörelser omöjliggjorts genom en internationell valutaunion - typ EMU - eller man byggt upp ett effektivt system med fasta växelkurser kommer prisnivåerna mellan olika länder att med tiden konvergera.

Nederländerna och Tyskland upprätthöll ett bilateralt och trovärdigt arrangemang för att fixera växelkurserna - innan EMu skapades - och i Tyskland och Nederländerna kostade en Big Mac nästan exakt lika mycket.

Att kronan varit konstant övervärderad mot US-dollarn så länge man kan minnas beror på att kursbildningen mellan kronor och dollar inte är naturlig. Däremot är kursbildningen mellan potatis och guld helt naturlig.

I Sverige kostar en Big mac nästan exakt samma i hela landet och detta beror inte på att Sverige har en enhetlig "finanspolitik" enhetligt språk, kultur eller något sådant. Det beror på att Sverige, precis som EMU-länderna, är ett enhetligt valutaområde.

I Tyskland kostar en Big Mac €3,10, men i Finland kostar den €3,75. Detta är emellertid temporärt och i framtiden kommer Finland och Tyskland att få en enhetlig prisnivå av det skälet att de har en gemensam valuta och inga spekulativa penningflöden förekommer länderna emellan.

Följ min blogg tills jag bevisat att Finland och Tyskland kommer att ha etablerat en enhetlig prisnivå. Samma sak skulle gälla hela världen om hela världen gick med i EMU, eller införde guldmyntfot.
 
I Nederländerna kostade en Big Mac 1995 4,81 DM och i Tyskland samma år 4,80 DM.

Gustav Cassel hade rätt, men han kunde inte förutse följderna av "monetär balkanisering".

Jordklotet är ett perfekt valutaområde.
 
Kronan är en rent finansiell tilgång och priset på finansiella tillgångar styrs av olika spekulative flockbeteenden som visserligen står i någon typ av relation till realekonomin, men detta samband är högst imperfekt.

Vilken är då anledningen att spekulanterna de senaste 20 åren valt att ligga tungt i svenska, danska och norska kronor?

Följ min blogg tills jag bevisat att Finland och Tyskland kommer att ha etablerat en enhetlig prisnivå.
Ja, det blir spännande att se. Jag var på Åland för ett år sedan. En vanlig lunch kostade 10 euro. På en bensinmack kostade ett korvpaket och korvbröd också 10 euro. Någon McDonalds finns nog inte i Mariehamn.
 
En bidragande anledning till att de skandinaviska valutorna tenderat att vara övervärderade är säkerligen det förhållandet att det i samtliga fall handlar om små valutor och att markanderna för små valutor är mindre likvida än marknaderna för stora valutor.

Det är alltså mindre sannolikt att växelkursen mellan euro och dollar ligger fel än att växelkursen mellan kronor och dollar ligger fel.

Inom en valutaunion - eller ett bra fastkurssystem - finns ett tryck mot köpkraftsparitet inom valutunionen.

Det är också så att världens avgjort mest övervärderade valuta är den flytande mikrovalutan isländsk krona.

Island borde unilateralt inför helst guldstandard och i andra hand euro och i samband med detta devalvera ned till en rimlig växelkurs baserad på Big Mac-priset.

Isländska kronan är en liten valuta och ju mindre en valuta är desto mindre motståndskraft har den gentemot spekulativa flöden.

Jag tror att en Big Mac kostar 56 svenska kronor på Island, vilket skall jämföras med 33,- eller 35,- i Sverige och cirka 22,- i USA och cirka 10,- i Kina.
 
Förresten: Jag tror att jag inom en nära framtid kommer att skriva något om varför global frihandel mycket lättare låter sig etableras i en värld utan växelkursrörelser.
 
Isländska kronan är en liten valuta och ju mindre en valuta är desto mindre motståndskraft har den gentemot spekulativa flöden.

Du svarade inte på vad dessa spekulationer kan tänkas grunda sig på. Bara att de gör större avtryck på mindre valutor. Spekulanter vill ha vinst genom att förutse en utveckling och hinna före alla andra. De borde förvänta sig en rejäl uppgång för de nordiska valutorna och har gjort så i många år. Det kan inte ha varit en särskilt bra investering. Vilka är dessa spekulanter?
 
Man köper en valuta och säljer en annan därför att man tror att den man köper skall stiga i värde gentemot den man säljer.

Uppstår det en rörelse uppåt flockas köparna och fortsätter att driva kursen uppåt.

Mera intressant är det att försöka forska i vad som vänder trender som sedan spekulanter förstärker genom det beskrivna flockbeteendet.

Här spelar nog de reala faktorerna en roll och jag tror att de stora rörelserna i marknaden går i samma riktning som de borde, åtminstone om man ser till längre tidsperioder.

Däremot förstärker de spekulativa flödena dessa rörelser så att de blir överdrivet yviga och ryckiga. Antag att svenska kronan gör ett ryck uppåt mot euron och att spekulanterna "hoppar på tåget". I så fall kommer kronan att stiga till dess den blivit så till den grad övervärderad att de reala flödena genererar en rörelse nedåt. Så snart denna börjar blir det massiva försäljningar och kronan rasar till en orealistiskt låg nivå och så vidare. Flytande växelkurser är som en bil utan stötdämpare och krängningshämmare.

Som du vet är jag för guldmyntfot, men som du säkert också vet anser jag att banker skall få emittera löpande skuldebrev som kan användas istället för guldmynt. Detta kallas ofta fraktionell guldmyntfot.

Visst skulle det förekomma spekulation även i en ekonomi med guldmyntfot, men poängen är att guldet skulle fungera som stabilisator. En fri marknad där guldet demonetiserats är en fri marknad med ett onödigt högt mått av osäkerhet och förvirring tillförts.

Ordet spekulant använder jag slarvigt som samlingsbegrepp för alla som köper och säljer valuta. En del gör det därför att de bedriver handel med utlandet, andra köper och säljer endast för att tjäna pengar på kursrörelser.

Bolag med stor försäljning i USA köper och säljer dollar och försäkrar sig mot kursrörelser, liksom bolag som köper mycket som skall betalas i dollar. Turister köper och säljer också valuta. Olika fonder försöker sedan att rida på vågor i marknaden. Jag kallar alla som köper och säljer valuta mot valuta för spekulanter, men detta är måhända något missvisande.
 
Läs gärna texten ovan!
 
Hög grad av spekulation kan bara förklara hög omsättning av handel med valutan, inte hög kurs.

Återstår det du kallar flockbeteenden. De nordiska valutornas överkurs skulle alltså bero på ett flockbeteende som varat i 20 år. Alltså ett pyramidspel vars enda substans är dess egen existens. Varför skulle detta fenomen vara begränsat till just valutahandel? Alla marknader borde lida av detta. Marknadsekonomin skulle vara instabil i sig. Vi skulle se felinvesteringar och branscher som uppstår och faller som dominobrickor, om vart annat.

Om flockbeteende är enda substansen i övervärderingen, borde inte värderingen av kronan vara oerhört nervös? Pyramidspelet kan inte fortsätta i all oändlighet för det kräver finansiering. Om reala faktorer då driver kursen nedåt det minsta borde de som sitter på kursökningar sälja snabbt som attan.
 
En förklaring till den höga värderingen av den norska kronan kan vara att det ständiga inflödet av oljepengar håller upp kursen. Vad gäller svenska kronan bygger det hela förmodligen på att den förväntade framtida inflationen är låg och i båda fallen är det fråga om små valutor med liten omsättning. Sedan har de nordiska ekonomierna nog anpassat sig till att leva med ett högt kostnadsläge.

Och enligt Ludwig von Mises är det- precis som du skriver - så att en fri marknad kännetecknas av ständig ojämvikt.
 
Låter då som att det trots allt är en del reala faktorer som ligger bakom dyra nordiska Big Mac:s.

Den ojämvikt som österrikare talar om har inte med flockbeteende att göra utan utvecklingsdynamik. Detta vet du förmodligen om, så jag förstår inte varför du skriver som du gör om Mises. Betting markets skulle vara värdelösa om flockbeteende var dominerande. De har i stället visat sig vara effektiva.

Jag var när diskussionen började nyfiken på vad du grundade din tro om kronans övervärdering på och syftet har uppnåtts. Tack för ordväxlingen.
 
Jag tror att i en "perfekt" värld, där alla länder hade fri handel, guldstandard och fria kapitalflöden skulle prisnivåerna i de olika länderna vara i det närmaste identiska.

Kanhända skulle prisnivån i länder med stora naturtillgångar vara aningen högre. Så kanhända vore den norska prisnivån aningen högre än andra länders även i en "perfekt" värld.

Sedan kan man ju se svenska kronans övervärdering som ett uttryck för förtroende för Riksbankens förmåga och vilja att bekämpa inflationen, men samtidigt stör detta förhållande svensk utrikeshandel. Samtidigt indikerar Big Mac-index att kronan är undervärderad gentemot Schweizerfrancen.

Jag tror alltså att prisnivåerna skulle konvergera - eller i alla fall nästan - om all världens länder hade en sund ekonomisk politik.

Vad gäller Mises uppfattar jag honom som en rabiat motståndare till tanken på perfekt prissättning på en fri marknad.

Jag tror att olika varors relativa priser i långa loppet styrs av reala faktorer, men jag tror att priserna på finansiella tillgångar kan vara föremål för permanenta "misalignments".

Skulle exempelvis guldet remonetiseras är jag säker på att guldgruvor skulle värderas mycket högre i förhållande till sitt guldinnehåll än koppargruvor i förhållande till sitt kopparinnehåll.

Guldgruvorna vore ju lättare att värdera, eftersom bokföringsenheten också vore guld. Av det skälet skulle guldådern värderas skyhögt i förhållande till den mera svårvärderade kopparådern.
 
Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?