fredag, september 14, 2007
Inflationismens inre logik
Jag tänkte idag försöka analysera utdrag ur en text från dagens nummer av tidningen Dagens Industri. Jag har tänkt att bygga upp texten så att först kommer några inledande synpunkter, därefter kommer ett utdrag ur texten och därefter min kommentar och analys. Sedan kommer ytterligare ett utdrag ur texten, min kommentar och analys och så vidare.
För det första vill jag klargöra att jag anser att det finns situationer då enligt min mening en centralbank bör sänka styrräntorna. Jag anser också att det är ett stort problem att kvalitativ penningpolitik inte sällan medför en enligt teorin om köpkraftsparitet alltför hög växelkurs i länder med kvalitativ penningpolitik i jämförelse med länder med mindre restriktiv penningpolitik. Hög real växelkurs är helt klart sysselsättningshämmande.
Låt mig nu citera artikeln.
"Ett annat sätt att se på saken är att en högränteekonomi inte skadar dem som är beredda att ta stora risker, utan tvärtom skadar dem som till följd av att det blir dyrare att låna pengar avstår från att göra sunda investeringar, vilket i sin tur skadar den ekonomiska tillväxten."
Min kommentar: Detta stämmer till 100% och en grundläggande förutsättning för att skapa en god vilja att låna ut pengar till låga räntor är att långivarna känner sig förvissade om att det framtida penningvärdet är säkert. Vägen till låga investeringsbefrämjande räntor går alltså via stabilt penningvärde och jämför man exempelvis brittiska och tyska realräntor under 1970-talet - då Storbritannien hade galopperande inflation och Tyskland måttlig - visar det sig att Tyskland hade betydligt lägre realräntor än Storbritannien.
"En som resonerar på detta sätt är Frederic S. Mishkin, en av ledamöterna i Fed:s styrelse och expert på finansiella kriser. Mishkin har bland annat definierat fem faktorer som kan utlösa dessa kriser: kraftigt höjda marknadsräntor, ökad osäkerhet, djup nedgång på aktiemarknaden, problem i banksektorn och nationella budgetunderskott. De flesta stämmer in på situationen idag."
Min kommentar: Orden "dessa kriser" syftar på så kallade finansiella kriser. För övrigt är jag osäker på vad som är orsak och verkan vid finansiella kriser. Att en finansiell kris hänger samman med en ovilja att låna ut pengar till den hitintills rådande marknadsräntan och att detta leder till betalninginställelser, tycks dock vara den vanliga inledningen av en finansiell kris.
"Han menar dessutom att det är Fed:s agerande under de senaste åren som är en av anledningarna till att USA inte upplevt någon riktig finansiell kris sedan den stora depressionen 1930, även fast det varit nära."
Min kommentar: Jag menar snarare att det förhåller sig så, att Federal Reserve Bank bedrivit en starkt inflationsdrivande politik, men att på senare tid banken försökt strama åt penningpolitiken i syfte att undvika en svårkontrollerad uppgång i inflationen och att åtstramningen punkterat en bubbla.
"Med Mishkins bakgrund i åtanke, och med tanke på att han i ett tal tidigare i veckan sa att kreditoron utgör en risk för ekonomin eftersom det kan påverka den för den amerikanska ekonomin så viktiga konsumtionen, kommer han med all sannolikhet att rösta för en räntesänkning på tisdag."
Min kommentar: Givet att Frederic Mishkin håller sig till den uppfattning han bekände sig till då han bedömde Sveriges Riksbanks arbete, bör Mishkin faktiskt rösta för en räntehöjning. Den amerikanska inflationstakten befinner sig för tillfället över 2% och eftersom en centralbank, enligt Mishkins tidigare uppfattning, inte bör fästa något avseende vid något annat än KPI, borde denna ståndpunkt rimligen föranleda Mishkin att rösta för en räntehöjning i syfte att trycka ned inflationstakten till den optimala nivån på +2% per år. Här kan man också lägga till att priset på en Big Mac i USA, enligt The Economist, för tillfället är 10% högre än det var för ett år sedan och att priset på en Big Mac sedan 1967 stigit endast obetydligt snabbare än det amerikanska KPI.
Nu tror jag knappast att Frederic Mishkin kommer att följa de rekommendationer han gav till Sveriges Riksbank och att skälet för detta är att jag misstänker att Frederic Mishkin alltid förespråkar den penningpolitiska handlingsregel som ger störst utrymme för att bedriva inflationspolitik. Jag tror att resultatet blir stagflation.
Bilden ovan är från Zimbabwe.