flavianopolis

Priset på en Big Mac i några olika länder:

Storbritannien: £1,99

Tyskland: €3,10

USA: $3,41

Finland: €3,75

Danmark: 29,75 dkr.

Sverige: 33,- kr. /35,- kr.

Norge: 40,- nkr.

Valutakurser:

£1 =13,90 kr.

€1 =9,39 kr.

$1 =6,89 kr.

1 dkr. = 1,27 kr.

1 nkr. = 1,18 kr.

Utländska priser i kronor:

Storbritannien: 27,66 kr.

Tyskland: 29,11 kr.

USA: 23,50 kr.

Finland: 35,21 kr.

Danmark: 37,78 kr.

Norge: 47,20 kr.

Utländska priser i procent av de svenska:

Storbritannien: 81,4%

Tyskland: 85,6%

USA: 69,1%

Finland: 103,6%

Danmark: 111,1%

Norge: 138,2%

Kommentar:

Som synes har priset på en Big Mac inte förändrats i något enda land sedan förra månaden. Däremot har svenska kronan försvagats tydligt gentemot alla valutorna i jämförelsen. Ger detta någon anlending till oro?

Mitt svar är tvärsom att den försvagade kronan är ett glädjeämne. En svagare real växelkurs medför med största säkerhet att sysselsättningen kommer att öka än mer och att den ökande sysselsättningen kommer att fylla statens kasskistor. Bättre statsfinanser öppnar möjligheter till lägre skatter och lägre skatter kommer att förstärka tillväxten ytterligare. Vi har gått in i en god cirkel med snöbollseffekt och endast och allenast om Riksbanken försöker förstärka konjunkturuppgången med billiga pengar uppstår en risk för att den goda konjunkturen skall bli sämre.

Innebär inte den svaga kronan en inflationsrisk?

För det första skall man komma i håg att trots försvagningen värderas endast schweizerfrancen samt de nordiska valutorna högre i förhållande till köpkraftspariteten än svenska kronan. Kronan försvagas alltså från en mycket hög nivå till en något lägre.

För det andra skall man komma i håg att en hög real växelkurs visserligen har en något inflationsdämpande verkan i sig själv, men att det avgörande är att den inhemska kreditexpansionen inte tillåts löpa amok. Om den inhemska kreditexpansionen är måttfull och dämpad och inte tillåts fortgå snabbare än vad som är förenligt med konstanta eller svagt fallande priser på inhemskt producerade varor avsedda för avsättning på den inhemska marknaden med en över tiden konstant kvalitet finns ingen långsiktig risk för att kronans yttre värde skall falla på ett olämpligt sätt.

Big Mac är en över tiden till sin beskaffenhet konstant vara. En Big Mac av 1973 års modell är helt identisk med en av 2007 års modell. Sveriges Riksbank lyckades dessutom under åren 1990 till och med 2001 upprätthålla ett över tiden konstant pris på en Big Mac. Jag har föreslagit att Riksbanken borde bedriva penningpolitik i enlighet med följande regler.

1. Kostar en Big Mac lika mycket som för ett år sedan skall styrräntorna höjas med 25 punkter.

2. Kostar en Big Mac mer än den kostade för ett år sedan skall styrräntorna höjas med 75 punkter.

3. Kostar en Big Mac mindre än den kostade för ett år sedan skall styrräntorna sänkas med 50 punkter.

För tillfället kostar en Big Mac lika mycket som den kostade för ett år sedan om man ser till de restauranger som drivs av McDonald's i egen regi; det vill säga 33,- kr. Ser man till den franchisetagare jag följer kostar en Big Mac nu mer än kostade för ett år sedan. Priset har höjts från 33,- kr. till 35,- kr. Under hösten 2006 genomfördes dessutom en sänkning från 33,- kr. till 32,- kr. såväl vid de restauranger som drivs av Mc Donald's i egen regi som de som drivs av franchisetagare. Under hösten måste därför priserna sänkas påtagligt för att inte priset skall vara högre än under samma tid förra året vid samtliga restauranger.

Finns det inte en risk att så påtagliga höjningar av styrräntorna kommer att strypa den nu rådande konjunkturuppgången? Mitt svar är att höjda styrräntor under vissa omständigheter kan ge den märkliga effekten att valutaspekulanterna flyr kronan. Ju högre styrräntor och lägre inflation, desto större framstår ju risken för styrräntesänkningar. Om Riksbanken "drämmer" till ordentligt och följer min rekommendation att höja styrräntorna 75 punkter vid nästkommande sammanträde, skulle förmodligen spekulanterna börja fly kronan därför att man uppfattade att det fanns en risk för att Riksbanken skulle komma att tvingas sänka styrräntorna. Jag menar att den senaste tidens försvagning av kronan kan bero på att Sverige är ett av de länder som påverkats minst av den finansiella turbulensen på sistone. Hur kan man komma till en så vågad slutsats?

Jo, eftersom nu såväl Federal Reserve Bank, Europeiska centralbanken som Bank of England gett så kallade nödlån till slarviga bankmän uppfattar man att inflationsbekämpningen i dessa länder blivit mindre trovärdig. Alltså har sannolikheten för styrräntesänkningar på medellång sikt blivit mindre i dessa länder i jämförelse med Sverige.

Den svenska penningpolitiken framstår som mera kvalitativ och med tanke på detta är måhända Riksbanken den enda centralbank som inom en icke alltför avlägsen framtid kan tvingas föra en mera expansiv penningpolitik av rent makroekonomiska skäl. Detta gör att man flyr kronan och dras till sämre valutor.

Om Riksbanken nu slår till ordentligt och visar att man blankt struntar i amerikanska bolåneinstitut och endast ser till det förhållandet att vad som låtit sig fastställas visar på en alltför hög inhemsk inflation och att Riksbanken av sådana skäl höjer styrräntorna med hela 75 punkter skulle kronan framstå som en av de ytterst få valutor som inom de närmsta åren kan komma att "drabbas" av sänkta styrräntor. Följden skulle troligen bli en massiv försäljning av kronor. Att räntedifferensen skulle komma att tala för att man borde placera i kronor är faktiskt ointressant av det skälet att räntedifferensen endast anger vad man tror om framtida växelkursrörelser. Höga räntor i Zimbabwe och låga i Schweiz betyder att man uppfattar Schweizerfrancen som en tryggare placering än Zimbabwedollar.

Paradoxalt nog är det alltså så att det bästa Riksbanken kan göra för konjunkturen är att påtagligt höja styrräntorna. Dessutom skulle ett sådant beslut bidra till att strypa inflationens egentliga orsak och källa.