måndag, oktober 08, 2007

 

Brottsbalken 24 kap

Jag läste just om dödsskjutningen i Rödeby i Dagens Nyheter. Läs texten på följande länk.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=701679

Jag menar att den rättsliga problematiken kring det inträffade är mycket enkel, givet att man bara rakt upp och ned tillämpar brottsbalken 24 kap.

Helt klart förelåg, jämlikt § 1, 1 p rätt till nödvärn för mannen som tillsammans med sin familj hotades av det så kallade mopedgänget. Familjen var utsatt för ett pågående brottsligt angrepp riktat mot ett av rättsordningen skyddat intresse; i det här fallet bland annat rätten att sova ostört om nätterna.

Sedan kan man givetvis diskutera om situationen var så allvarlig att den objektivt sett motiverade dödsskjutningar, men det är på intet sätt klarlagt att inte den hotade mannen och dennes familj inte uppfattade situationen som livshotande. Jag menar att rekivisitet uppenbart oförsvarlig måste förstås så att det skall stå klart att den som hade rätt till nödvärn visste att hotet inte var av så allvarlig beskaffenhet att de åtgärder han vidtog i ljuset av hans verkliga eller inbillade kunskap om hotets beskaffenhet var uppenbart omotiverade.

Det är på intet sätt klarlagt eller uppenbart att mannen som befann sig i en nödvärnssituation objektivt sett inte var hotad till livet och om så ej var fallet är det ändå fullt tänkbart att han uppfattade situationen så.

Frågan om objektivt sett dödsskjutningar skall anses uppenbart oberättigade måste rimligen avgöras utifrån svaret på frågan huruvida de hotade var hotade till livet/uppfattade sig hotade till livet, eller om de inte var hotade till livet/inte uppfattade sig hotade till livet.

Vidare föreligger jämlikt 6 § likväl grund för ansvarsfrihet om situationen var sådan att den som hade rätt till nödvärn svårligen kunde besinna sig. I det här fallet måste det rimligen antas att mannen som hade rätt till nödvärn befann i ett sådant läge att han svårligen kunde besinna sig.

Jag tycker inte synd om den skottskadade 16-åringen. Han får skylla sig själv och om han drabbas av livslånga skador till följd av skotten, menar jag att dessa skador kan vara honom till stor nytta om de medför att hans karaktär förändras till det bättre. Den dödade 15-åringen var faktiskt också straffmyndig och med största säkerhet tillräckligt förståndig för att inse att det han gjorde var oacceptabelt. Dessutom har i båda fallen föräldrarnas uppsikt varit bristfällig.

Detta är inte rätt plats för snyfterier, utan istället bör det inträffade påminna om att rätten till nödvärn, bland annat i brottsförebyggande syfte, är tänkt att ge potentiella brottslingar insikten att rättsordningen, i polisens frånvaro, ger människor som hotas eller trakasseras mycket långtgående rättigheter.

Jag tror dock att man förväntar sig för mycket om man tror att svenska domstolar kommer att döma i enlighet med vad lagen faktiskt säger.

Comments:
Jag är helt enig med dig om att nödvärnsrätten gäller i detta fallet.

Jag tror även att utbildad polis som hamnat ensam emot detta stora beväpnade ligistgäng hade dragit sitt vapen och skjutit.

Så för mig är det solklart. Dock tror jag han döms i tingsrätten bland alla politiker, men frias i hovrätten. Det är mitt bud.
 
Intressant det du skriver. Låter som vi har en lagstiftning som stämmer överens med vad jag betraktar som rimligt. Min personliga utvecklingsresa har hela tiden strävat efter humanism och förståelse av hur den andra sidan tänker. Att söka samsyn istället för konflikt för att göra den värld vi lever i något bättre. Men som saken beskriv i media skulle jag - i pappas sits - nog också skjutit. Pang på.
 
Riktigt svår blir juridiken runt om kring nödvärn bara i de situationer det föreligger rätt till nödvärn, men där den som vidtagit nödvärnsåtgärderna gått för långt.

Sedan är juridiken också aningen hal när det gäller en situation där det räckt att oskadliggöra angriparen, men det var obefogat att döda angriparen.

Jag menar ungefär följande.

Om det var obefogat att döda någon därför att angreppet kunde ha avvärjts exempelvis genom skadeskjutning är det aldrig UPPENBART obefogat att döda en människa som står/tros stå i begrepp att döda.

Alltså finns det ingenting som säger att man alltid skall straffas för att ha dödat om dödandet skett i nödvärn.

Här är jag dock troligen inte ense med svensk rättspraxis och man ser på exemplet hur svår en i grunden enkel fråga kan bli.
 
Jag tror inte att nödvärnsrätten täcker detta. 50-åringen har alltså tagit fram sitt gevär från vapenskåpet, öppnat dörren, gått ut ur huset och sedan skjutit verkanseld. Det verkar vara svårt att försvara det.
 
Finns det inte något som heter nödvärnsexcess? Alltså, okej, det var för mycket våld men i den situationen kunde man inte bedöma det korrekt..
 
Alltså, pappan tillika med familjen hade ju mordhotats flera gånger.

Är inte hans antagande att hans eget och familjens liv stod på spel rimligt?

Allt han visste var att 5-6 personer beväpnade personer stod i hans trädgård och att de hade avsikt att döda.
 
Att med sådan säkerhet dra slutsatsen att mannen som sköt handlade i nödvärn baserat endast på de uppgifter som florerat i media visar bara en sak, att du inte vet vad du pratar om. Tur att det är jurister som ska döma, inte förvirrade bloggare som kommit över en lagbok.
 
Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?