flavianopolis

Dick Erixon frågar hur liberaler kan ställa folkrätten över mänskliga rättigheter. Om en regim massakrerar den egna befolkningen säger folkrätten att staternas suveräna kontroll över det egna territoriet väger tyngre än det faktum att samma regim slaktar sin egen befolkning.

Jag tänkte här försöka förklara varför jag anser att man endast i yttersta nödfall bör angripa och störta en främmande regim.

För det första är det så att existensen av ett stort antal stater är den absolut bästa och egentligen enda verkligt pålitiliga garanten för frihet och anständigt styre. Hade det bara funnits en enda stat på jordklotet, hade detta med största säkerhet inneburit att utsikterna för frihet hade varit obefintliga. Därför finns ett intresse av att bibehålla den politiska fragmenteringen av jordklotet. De så kallade neokonservativa, till vilka jag räknar Dick Erixon, förespråkar faktiskt något som liknar en världsregering. Vad det anbelangar tycker jag inte att de så kallade neokonservativa bör ses som konservativa, då ett av konservatismens mera ädla karaktärsdrag är motvilja mot utopier och universella patentlösningar.

För det andra förespråkar jag som liberal öppna gränser. Visserligen kan man på goda grunder tycka att exempelvis regimen i Vitryssland är förkastlig och att den borde störtas genom utländsk intervention, men ett betydligt smidigare sätt är att erbjuda vitryssar en fristad i vårt eller något annat förhållandevis fritt land. Om vi ogillar det vitryska styret kan vi tillfoga detta styre stor skada genom att åtminstone öppna våra gränser för dem som har goda utsikter att försörja sig själva. Om vi tilläte arbetskraftsinvandring från Vitryssland skulle vi med lätthet kunna beröva landet ett stort antal unga, välutbildade människor vars utbildning bekostats av Vitryssland. DDR erkändes aldrig av Västtyskland och av detta skäl gavs alla DDR-medborgare villkorslös asyl i Västtyskland med den påföljden att DDR tvangs bygga en mur för att inte förlora hela sin befolkning.

För det tredje visar det sig ofta att utländsk intervention och utländska sanktioner skapar motvilliga känslor i de befolkningar som blir lidande av sanktioner/interventioner. Utan amerikanska sanktioner skulle inte Fidel Castro kunna skylla det katastrofala ekonomiska läget på USA med den påföljden att hans stöd bland kubanerna hade varit svagare än det verkligen är. Varför hatar många irakier USA?

Den bästa medicinen mot diktaturer i främmande länder är alltså öppna gränser gentemot hela världen i den fria världen och därutöver att låta dessa regimer göra vad som faller dem in, utan att låta detta föranleda några officiella* reaktioner. Det som händer på främmande territorier är inte svenska statens angelägenheter, men i vissa exceptionella fall menar jag att undantag från regeln om icke-inblandning kan vara motiverade. Det är legitimt att attackera en stat med regelrätta utrotningsläger i syfte att befria dem som pinas i dessa läger. Vitryssland har dock inte kvalificerat sig för denna "staternas värstingliga".

Det sistnämnda bör dock ses så att ingen regel är tillräckligt bra för att inte känna några undantag. Däremot är det uppenbart att den typ av aggressiv utrikespolitik Dick Erixon förespråkar skulle skapa och redan skapat enormt mycket elände. Burma bör alltså inte invaderas.

*Givetvis är icke-statliga protestaktioner utmärkta initiativ. Så deltog jag själv i en manifestation mot den burmesiska regimen i fredags.