måndag, oktober 08, 2007
Nödvärnssituation?
"Senare på kvällen blir sonen i familjen uppringd ett flertal gånger och hotad till livet av en ur mopedgänget. En vän till familjen som befann sig i huset höll utkik efter gänget. Vid halv-ett-tiden får han plötsligt syn på dem då de välter soptunnan ute på gården och fortsätter in i trädgården. Något ljud från mopeder hade man inte uppfattat. Vid denna tidpunkt dyker mamman upp och ska parkera bilen. En medföljande passagerare ser då minst två personer som befinner sig i trädgården varpå mamman i stället väljer att köra in i på tomten. Mot bilen kommer då en av ynglingarna beväpnad med en planka varpå mamman känner sig hotad, får i backen på bilen och lyckas köra iväg från platsen. Hon ringer 112 och blir kopplad till en telefonkö, där hon får vänta som hon upplever det "en evighet" tills hon får prata med en polis. - Jag berättar att det finns folk i trädgården med tillhyggen, att jag inte vågar gå in och att barnen befinner sig i huset, säger mamman som ber polisen att skicka en patrull till gården. Polisen lovar att skicka en bil och uppmanar henne att hålla sig därifrån varpå hon fortsätter köra i riktning från gården. Sonen som befinner sig inne i huset kontaktar ungefär samtidigt polisen som lovar att skicka en bil och håller fortsatt telefonkontakt med honom. Gänget är högljudda och är på väg mot huset med tillhyggen. Situationen upplevs ytterst allvarlig och hotfull. Pappan, den nu häktade 50-åringen, som har lagt sig för natten hör oväsendet och kommer till undsättning och går ut..."
Ovanstående är utdrag ur den påstått angripna familjens redogörelse av vad som, enligt deras uppfattning, faktiskt inträffat. Om redogörelsen är med verkligheten överensstämmande, är det knappast möjligt att tänka sig en mera uppenbar nödvärnssituation.
Dessutom är det inte ens nödvändigt att redogörelsen måste vara med verkligheten överensstämmande för att mannen som avlossade de dödande skotten skall gå fri från straff. Det räcker med att han uppfattat att det förelåg en nödvärnssituation.
Man kan tänka sig att han gjort sig skyldig till nödvärnsexcess, men såvitt jag kan förstå måste detta innebära att domstolen måste kunna visa att familjefaderns avsikt med att öppna eld sträckt sig längre än att oskadliggöra angriparna. Den omständigheten att en av angriparna faktiskt överlevde och dessutom denne beskrivs som den värre av de två talar definitivt emot uppfattningen att familjefaderns avsikter sträckt sig längre än att oskadliggöra angriparna.
Därutöver måste det rimligen ha varit så att mannen hade svårt att besinna sig, vilket är grund för straffrihet till och med om det förelåg nödvärnsexcess i den mening som avses i föregående stycke.
Jag läste hos en annan bloggare den träffande analysen att om man gör en analogi med en militär konflikt där mopedgänget tänks vara en angripande främmande armé och den angipna familjens tomt liknas vid en stat och den angripna familjens familjefader liknas vid en soldat hade förmodligen soldaten kunnat dömas av militär domstol givet att han inte hade öppnat eld.
Ovanstående är utdrag ur den påstått angripna familjens redogörelse av vad som, enligt deras uppfattning, faktiskt inträffat. Om redogörelsen är med verkligheten överensstämmande, är det knappast möjligt att tänka sig en mera uppenbar nödvärnssituation.
Dessutom är det inte ens nödvändigt att redogörelsen måste vara med verkligheten överensstämmande för att mannen som avlossade de dödande skotten skall gå fri från straff. Det räcker med att han uppfattat att det förelåg en nödvärnssituation.
Man kan tänka sig att han gjort sig skyldig till nödvärnsexcess, men såvitt jag kan förstå måste detta innebära att domstolen måste kunna visa att familjefaderns avsikt med att öppna eld sträckt sig längre än att oskadliggöra angriparna. Den omständigheten att en av angriparna faktiskt överlevde och dessutom denne beskrivs som den värre av de två talar definitivt emot uppfattningen att familjefaderns avsikter sträckt sig längre än att oskadliggöra angriparna.
Därutöver måste det rimligen ha varit så att mannen hade svårt att besinna sig, vilket är grund för straffrihet till och med om det förelåg nödvärnsexcess i den mening som avses i föregående stycke.
Jag läste hos en annan bloggare den träffande analysen att om man gör en analogi med en militär konflikt där mopedgänget tänks vara en angripande främmande armé och den angipna familjens tomt liknas vid en stat och den angripna familjens familjefader liknas vid en soldat hade förmodligen soldaten kunnat dömas av militär domstol givet att han inte hade öppnat eld.
