fredag, november 16, 2007

 

Immaterialrätt är nästan bara trams

Jag skulle i och för sig gärna ha skrivit att immaterialrätt bara är trams, men riktigt så enkel är inte frågan. Man kan exempelvis genom att ingå avtal skapa en viss immaterialrätt och det är tveksamt om det skall vara tillåtet att fritt använda sig av vissa varumärken och liknande.

Min grundinställning är dock den att bra idéer är till för att kopieras och att nästan hela begreppet immaterialrätt är en ovanligt löjlig konstruktion. Om upphovsmännen inte får någon ersättning är detta egentligen inte mera dramatiskt än att tillverkare av mekaniska skrivmaskiner inte heller får någon ersättning.

Dessutom kan en musiker med hjälp av internet snabbt bli känd och på det viset dra folk till sina konserter, där de faktiska förutsättningarna är sådana att han lätt kan ta betalt för att komma in på konsertområdet. Jag anser därför åtminstone att praktiskt taget all immaterialrätt bör förpassas dit den hör hemma; nämligen till soptippen.

Fler och fler inser detta och det är utmärkt att den inte sällan aningen trångsynta justitieministern fröken Ask, inser att det bara är att lägga sig platt inför den opinion som kan göra henne arbetslös 2010. Därmed inget ont sagt om fröken Ask; hon vet vad hon vill och gör säkert ett ambitiöst ministerjobb. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_601151.svd

Comments:
Jag tolkar artikeln enbart som att justitieministern anser att EU inte ska bestämma straffsatser i Sverige, inte som att det är ett ställningstagande gällande immaterialrätt.

Angående immaterialrätt i politiken, läs gärna http://sigfrid.wordpress.com/
Hans inställning är för mig en mycket positiv överaskning inom moderaterna.
 
Du har rätt och jag ser att jag dessvärre skrev innan jag satt mig innan frågan tillräckligt noga.
 
Flavian,

Jag tycker forskningen kring antibiotika är rätt intressant för frågan om intellektuell äganderätt:
http://www.lakemedelsvarlden.se/zino.aspx?articleID=3962
 
Tack, Johan!

Jag skall sätta mig in i frågan och kanske skriva något i ämnet. Måhända har jag förhastat mig i mitt förakt för immaterialrätten.
 
Läste snabbt igenom texten och gissar att du ser den som ett argument för patent.

Det gör dock inte jag.

En anledning till att man inte satsar på produkter där patentskyddet anses alltför svagt, är att en medicinsk produkt måste vara bevisligen verksam. Att bevisa verkan kostar enorma summor och är endast mödan värt om man får patentera produkten.

Om vem som helst fick kalla sig läkare och skriva ut vad tusan som helst, faller detta problem bort.

En legitimerad läkare får endast skriva ut ett preparat som i kliniska tester visat sig vara verksam. Jag känner till ett vitlökspreparat som är verksamt mot cancer- tror jag - men ingen läkare får skriva ut preparatet, eftersom det inte är kliniskt testat.

Ingen kommer att testa det kliniskt, eftersom det inte går att patentera.

Alltså kommer ingen läkare någonsin att ordinera preparatet, med det förbehållet att läkare får ordinera sådant som enligt beprövad erfarenhet visat sig verksamt.

Om läkare fick skriva ut vad som helst mot infektioner skulle inte lika mycket kostsam och dyrbar forskning vara nödvändig, eftersom en stor del inte går åt för att ta fram produkten utan istället går åt då det skall bevisas att produkten är verksam.
 
Kravet på kliniska studier har lättats:
"EU tog för ett år sedan beslutet att lätta på kraven för att godkänna nya antibiotika inom de områden där det finns resistens. Idag räcker det till exempel att visa att läkemedlet är aktivt mot bakterien och inte mot alla olika infektioner som den kan ge upphov till. På så sätt hoppas man minska företagens utvecklingskostnader eftersom det krävs betydligt mindre kliniska studier. Men trots EUs åtgärder är experterna överens om att mer måste göras och att det är bråttom."

Det är du mot "experterna".

Artikeln skrevs för två år sedan. För någon månad sedan hörde jag i radio en läkare argumentera för att utvecklingen och produktionen av antibiotika skulle vara statlig. Anledningen var fortfarande den samma, att läkemedelsbolagen inte är intresserade.
 
Vad jag föreslår är att man inte bara lättar på de krav som ställs på ett läkemedel för att en läkare skall få skriva ut det, utan att man slopar kraven.

Dessutom finns inga hinder mot att hemlighålla produktens sammansättning.
 
Läkare får inte ordinera produkter vars sammansättning är hemlig och får endast ordinera produkter för vilka kliniska tester genomförts. Ingen bryr sig om att genomföra kliniska tester om det inte går att patentera produkten.

Detta blir ett slags moment 22.
 
Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?