flavianopolis

Enligt min bestämda mening är så kallade konkurrenslagar en allvarlig begränsning av tanken på en verkligt fri marknad. Jag vill här ge ett exempel som handlar om att posten genom avtal bundit upp sina ombud vid att inte sluta avtal med konkurrenten DHL.

"Ett annat ombud menar att Swedish Match tvingats tillåta and­ra märken i snuskylen och att GB skrivit ett brev med innebörden att man får lägga vad man vill i deras frysar. Det vore rimligt att samma sak gällde tjänster som att skicka och lämna paket. "

Om man driver denna princip in absurdum, borde man tvinga McDonald's att släppa in Burger King i McDonald's restauranger. Jag menar att konkurrenslagar bygger på en helt felaktig förståelse av konkurrensens natur. Företag måste ges rimliga förutsättningar att verka och försöka bygga upp en ställning på marknaden. Som redan sagts är det redan en konkurrensbegränsning att man inte kan köpa Burger Kings produkter hos McDoanld's och vice versa. Detta är förstås ett särskilt stort problem på en så liten ort som Vårgårda, där marknaden inte ger utrymme för mer än hamburgerrestaurang. Andra typer av konkurrensbegräsnande åtgärder kan vara att ett företag som villkor för ett avtal med ett annat företag, förbinder sig att neka vissa typer av uppdrag och hänvisa en viss kundkategori till ett annat företag osv.

Skall man beivra alla typer av konkurrensbegränsande åtgärder, tvingas man införa något som liknar planekonomi. Tanken bakom kartellagstiftning är att konkurrens är ett onaturligt tillstånd och att företagens naturliga tendens är att bilda karteller. Detta är i någon mening sant, men i de fall det finns en verkligt störande kartell kommer denna i normalfallet att lösas upp på helt naturlig väg.

Karteller innebär nämligen att lönsamheten blåses upp med överinvesteringar som följd. Så snart överkapacitet uppstår, ligger det inte sällan i företagens eget intresse att sälja till ett pris under det av kartellen överenskomna. Vad gäller snuskylar och annat, menar jag att det strider mot alla principer om anständighet att tvinga ett visst företag att upplåta sina snuskylar för konkurrenterna. Dessutom är en betydelsefull drivfjäder för all företagsamhet drömmen om en marknadsdominerande ställning och detta just därför att ett marknadsledande företag har större spelrum än ett mindre företag. Ålägger man det marknadsledande företaget särskilda skyldigheter, avskräcker man företagen att sträva mot en dominerande ställning, vilket får till följd att konkurrensen i själva verket blir mindre intensiv.

I FLAVIANOKRATINS Sverige skulle det inte finnas någon konkurrenslagstiftning alls. Visar det sig omöjligt att upprätthålla EES-avtalet* utan att tillämpa EU:s "konkurrensregler" måste EES-avtalet sägas upp. Tanken på fri konkurrens är underordnad tanken att företag bör ha rätten att styra över sin egen verksamhet och fritt sluta avtal med andra företag. Dessutom är "konkurrensbefrämjande" lagstiftning i själva verket konkurrensbegränsande.

Läs mer om den nya planekonomin i marknadsekonomins namn på följande länk.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=712732

*Eftersom EU:s tullar, importkvoter och produktionskvoter är exempel på verkligt konkurrenshämmande åtgärder, är det ett grundläggande FLAVIANOKRATISKT krav att Sverige ofördröjligen bör lämna EU. Att säga upp EES-avtalet är däremot inte särskilt angeläget och bör endast komma ifråga om detta avtal tvingar oss att upprätthålla EU:s stolliga "konkurrensregler".