flavianopolis

På följande länk kan ni läsa om hur den så kallade biobränsleboomen bidrar till att driva upp priserna på jordbruksvaror.

Det finns egentligen bara en positiv aspekt av den ökande efterfrågan på biobränslen och den är att det inte ens ur producenternas perspektiv finns något behov av att reglera eller skydda det europeiska jordbruket. Priserna på jordbruksvaror är faktiskt något lägre innanför EU:s tullmurar än på det som kallas världsmarknaden. Detta fenomen bör givetvis utnyttjas för att slopa åtminstone garantipriser och produktionskvoter och om så sker är EU:s jordbrukspolitik faktiskt mera avreglerad än den svenska var strax innan vi anslöt oss till EU.

Den svenska jordbrukspolitiken bestod endast i skyddstullar och ett garanterat pris på vete och det fanns inga produktionskvoter för en enda varugrupp. Om EU slopar alla kvoter och garantipriser skulle EU:s jordbrukspolitik endast bestå av skyddstullar och om man sedan leker med den hypotetiska och lätt löjliga tanken att samtliga världens stater skulle ansluta sig till EU, efter att dessa reformer genomförts, skulle detta betyda att vi skulle leva i en värld med helt fri handel i alla riktningar.

Det finns naturligtvis starka skäl för att driva på en utveckling där EU:s jordbrukspolitik avvecklas, trots att man med största säkerhet inte kommer dithän att man slopar tullmuren.

En viktig komponent i de stigande priserna för jordbruksvaror är det förhållandet att så kallade biobränslen inte beskattas, medan petroleumbaserat bränsle beskattas mycket hårt. Om man inte gav så kallat biobränsle denna konkurrensfördel, vore det oerhört dyra biobränslet under inga omständigheter konkurrenskraftigt. Vi subventionerar alltså slöseri med livsmedel genom att beskatta det mest ekonomiska alternativet.

Nu är det på intet sätt säkert eller ens sannolikt att koldioxid är farligt. Tvärsom är påståendet att koldioxid är ett allvarligt hot mot klimatet uppenbart löjeväckande och, vad värre är, de stigande priserna på jordbruksvaror riskerar att framkalla hungersnöd i fattiga länder. Fattiga människor har helt enkelt inte den betalningsförmåga som krävs för att kunna betala de priser som blir resultatet av att man uppmuntrar till slöseri med jordbruksvaror i Europa och USA.

Jag tror visserligen att borgerliga politiker skulle vara mera benägna att ifrågasätta klimathallucinationerna, om det inte vore för att klimathallucinationerna kunde användas som ett sätt att subventionera bondenäringen. Borgerliga politiker har nämligen ofta en stark koppling till jordbrukarlobbyn och det är uppenbart att jordbruket har mycket att vinna på stigande spannmålspriser, men man skall också komma ihåg att många bönder är nettoköpare av spannmål. Därför skall man inte endast skylla på miljörörelsen när man kritiserar användandet av så kallade biobränslen, men det är en intressant fråga hur deras prioriteter ser ut.

Är de beredda att offra hungriga barn på klimatalarmismens altare? Jag tror det.