lördag, december 15, 2007
Feltänkt
I dagens nätupplaga av E24 finns en text som prognosticerar att Riksbanken kommer att lämna styrräntorna oförändrade vid sammanträdet på tisdag. Enligt vad jag kan förstå är också artikelförfattaren av den meningen att osäkerheten på de internationella finansiella marknaderna bör föranleda Riksbanken att lämna styrräntorna oförändrade.
Jag menar att det vore synnerligen olyckligt om Riksbanken inte valde att höja styrräntorna och anser dessutom att det finns goda skäl att höja styrräntorna mer än 25 punkter och skulle med följande rader vilja motivera min ståndpunkt.
Det finns enligt min bestämda uppfattning ingen variabel som har en större och mera omedelbar inverkan på den svenska konjunkturen än den reala köpkraftsparitetskorrigerade kronkursen. Faller kronkursen utan att de inhemska komponenterna av den svenska prisbilden "följer med" uppåt när kronan rör sig nedåt är detta en veritabel vitaminkick för den svenska konjunkturen.
Om Riksbanken inte höjer styrräntorna kan detta skapa en förväntan om att höjningar av styrräntorna kan komma att bli nödvändiga inom icke alltför avlägsen framtid, vilket enligt min bestämda övertygelse inte sällan bidrar till att driva upp den reala köpkraftsparitetskorrigerade växelkursen, vilket i sin tur är katastrofalt med tanke på konjunktur och sysselsättning. Vill Riksbanken prestera ett bidrag till ytterligare förbättring av konjunkturen, menar jag att Riksbanken genom att höja styrräntorna kan bidra till att fler spekulanter gör bedömningen att styrräntesänkningar kan komma att genomföras inom en icke alltför avlägsen framtid. Detta är nämligen starkt ägnat att driva ned den reala köpkraftskorrigerade kronkursen, vilket bidrar till ännu starkare konjunkturer i Sverige.
Dessutom bidrar höjningar av styrräntorna till att kreditexpansionens källa kommer att flöda något mindre rikligt med den påföljden att förutsättningarna för en hållbar och sund förstärkning av kronans yttre värde skapas.
Vad gäller den finansiella stabiliteten, menar jag att det inte sällan är så att inflationära åtgärder bidrar till oro med den påföljden att långivare kräver högre räntor, vilket i sin tur driver ned värderingen av aktier och obligationer. Stenhård inflationsbekämpning kan visserligen drivas för långt med den påföljden att finansiell kontraktion uppstår, men så länge tecken på så mycket som godartad deflation nästan helt saknas är det helt uppenbart destruktivt att bedriva en penningpolitik lämpad för situationer med stark deflation.
Ett annat argument mot styrräntehöjningar är tanken att växelkurser styrs av styrräntedifferenser olika länder emellan med det orsaksambandet att högre styrränta i landet A än i landet B bidrar till att landet B får se sin valuta falla i värde gentemot landet A:s valuta. Om det vore så borde den svenska kronan sedan sommaren 2005 ha fallit ganska avsevärt mot euron, men tar man hänsyn till prisförändringar i Sverige och Tyskland har i själva verket euron förstärkts avsevärt. Den 5 juli 2005 var kronans kurs gentemot euron 9,44 kronor och idag är den också 9,44 kronor. 2005 kostade en tysk Big Mac €2,75 och en svensk 32,- kronor. Idag kostar den svenska 33,- kronor vid de restauranger som drivs av McDonald's i egen regi, medan det tyska priset höjts till €3,10. För att kompensera den större prishöjningen i Tyskland borde euron ha fallit, men i själva verket har den knappast rört sig alls.
Då hör det till saken att Sverige sommaren 2005 hade styrräntor som underskred eurolands med 75 räntepunkter och att idag denna skillnad är utplånad. Skulle Riksbanken höja styrräntorna med 25 punkter på tisdag kommer detta att innebära att de svenska styrräntorna från och med onsdag kommer att vara 25 punkter högre än eurolands. Jag menar att exemplet ovan bevisar att det är mera sannolikt att höjda svenska styrräntor kommer att medföra ökade spekulationer om framtida sänkningar av styrräntorna med depreciering som följd än att räntedifferensen driver upp kronkursen. De gångna årens erfarenheter talar ju emot det senare antagandet.
Jag menar därför att Riksbanken har såväl inflationsbekämpningen, konjunkturhänsyn som omsorgen om de finansiella marknadernas stabilitet på sin sida om Riksbanken höjer styrräntorna, men att Riksbanken riskerar dra med Sverige i den internationella turbulensen om Riksbanken deltar i de internationella åtgärderna för att "lindra kreditfrossan".
Det är bara att höja styrräntorna så länge inte Big Mac kostar mindre än den gjorde för ett år sedan och nu kostar den faktiskt mer än den gjorde för ett år sedan. McDonald's sänkte nämligen priserna hösten 2006. Sverige behöver en svagare real kronkurs för sysselsättningens skull och en högre styrränta för att strypa den excessiva kreditexpansionen. Såväl lägre real kronkurs som mera måttfull kreditexpansion skulle dessutom bidra till lägre obligationsräntor och således ge en högre värdering av redan emitterade obligationer liksom högre börskurser och därmed större möjligheter att genomföra lyckade nyemissioner.
Läs mer på följande länk.
http://www.e24.se/samhallsekonomi/sverige/artikel_149753.e24
Jag menar att det vore synnerligen olyckligt om Riksbanken inte valde att höja styrräntorna och anser dessutom att det finns goda skäl att höja styrräntorna mer än 25 punkter och skulle med följande rader vilja motivera min ståndpunkt.
Det finns enligt min bestämda uppfattning ingen variabel som har en större och mera omedelbar inverkan på den svenska konjunkturen än den reala köpkraftsparitetskorrigerade kronkursen. Faller kronkursen utan att de inhemska komponenterna av den svenska prisbilden "följer med" uppåt när kronan rör sig nedåt är detta en veritabel vitaminkick för den svenska konjunkturen.
Om Riksbanken inte höjer styrräntorna kan detta skapa en förväntan om att höjningar av styrräntorna kan komma att bli nödvändiga inom icke alltför avlägsen framtid, vilket enligt min bestämda övertygelse inte sällan bidrar till att driva upp den reala köpkraftsparitetskorrigerade växelkursen, vilket i sin tur är katastrofalt med tanke på konjunktur och sysselsättning. Vill Riksbanken prestera ett bidrag till ytterligare förbättring av konjunkturen, menar jag att Riksbanken genom att höja styrräntorna kan bidra till att fler spekulanter gör bedömningen att styrräntesänkningar kan komma att genomföras inom en icke alltför avlägsen framtid. Detta är nämligen starkt ägnat att driva ned den reala köpkraftskorrigerade kronkursen, vilket bidrar till ännu starkare konjunkturer i Sverige.
Dessutom bidrar höjningar av styrräntorna till att kreditexpansionens källa kommer att flöda något mindre rikligt med den påföljden att förutsättningarna för en hållbar och sund förstärkning av kronans yttre värde skapas.
Vad gäller den finansiella stabiliteten, menar jag att det inte sällan är så att inflationära åtgärder bidrar till oro med den påföljden att långivare kräver högre räntor, vilket i sin tur driver ned värderingen av aktier och obligationer. Stenhård inflationsbekämpning kan visserligen drivas för långt med den påföljden att finansiell kontraktion uppstår, men så länge tecken på så mycket som godartad deflation nästan helt saknas är det helt uppenbart destruktivt att bedriva en penningpolitik lämpad för situationer med stark deflation.
Ett annat argument mot styrräntehöjningar är tanken att växelkurser styrs av styrräntedifferenser olika länder emellan med det orsaksambandet att högre styrränta i landet A än i landet B bidrar till att landet B får se sin valuta falla i värde gentemot landet A:s valuta. Om det vore så borde den svenska kronan sedan sommaren 2005 ha fallit ganska avsevärt mot euron, men tar man hänsyn till prisförändringar i Sverige och Tyskland har i själva verket euron förstärkts avsevärt. Den 5 juli 2005 var kronans kurs gentemot euron 9,44 kronor och idag är den också 9,44 kronor. 2005 kostade en tysk Big Mac €2,75 och en svensk 32,- kronor. Idag kostar den svenska 33,- kronor vid de restauranger som drivs av McDonald's i egen regi, medan det tyska priset höjts till €3,10. För att kompensera den större prishöjningen i Tyskland borde euron ha fallit, men i själva verket har den knappast rört sig alls.
Då hör det till saken att Sverige sommaren 2005 hade styrräntor som underskred eurolands med 75 räntepunkter och att idag denna skillnad är utplånad. Skulle Riksbanken höja styrräntorna med 25 punkter på tisdag kommer detta att innebära att de svenska styrräntorna från och med onsdag kommer att vara 25 punkter högre än eurolands. Jag menar att exemplet ovan bevisar att det är mera sannolikt att höjda svenska styrräntor kommer att medföra ökade spekulationer om framtida sänkningar av styrräntorna med depreciering som följd än att räntedifferensen driver upp kronkursen. De gångna årens erfarenheter talar ju emot det senare antagandet.
Jag menar därför att Riksbanken har såväl inflationsbekämpningen, konjunkturhänsyn som omsorgen om de finansiella marknadernas stabilitet på sin sida om Riksbanken höjer styrräntorna, men att Riksbanken riskerar dra med Sverige i den internationella turbulensen om Riksbanken deltar i de internationella åtgärderna för att "lindra kreditfrossan".
Det är bara att höja styrräntorna så länge inte Big Mac kostar mindre än den gjorde för ett år sedan och nu kostar den faktiskt mer än den gjorde för ett år sedan. McDonald's sänkte nämligen priserna hösten 2006. Sverige behöver en svagare real kronkurs för sysselsättningens skull och en högre styrränta för att strypa den excessiva kreditexpansionen. Såväl lägre real kronkurs som mera måttfull kreditexpansion skulle dessutom bidra till lägre obligationsräntor och således ge en högre värdering av redan emitterade obligationer liksom högre börskurser och därmed större möjligheter att genomföra lyckade nyemissioner.
Läs mer på följande länk.
http://www.e24.se/samhallsekonomi/sverige/artikel_149753.e24
