flavianopolis

Bilden ovan föreställer den svenske ekonomen Knut Wicksell. Knut Wicksell förordade som mål för penningpolitiken under en ren pappersvaluta med flytande växelkurs en stabil prisnivå.

Om jag förstått saken rätt byggde, starkt förenklat, Knut Wicksells förslag till penningpolitisk handlingsregel på det antagandet att om Riksbankens utlåningsränta är högre än den naturliga räntan leder detta till allmänt prisfall och vice versa leder en styrränta som understiger den naturliga räntan till allmän prisstegring. Observera att den naturliga räntan inte skall förväxlas med marknadsräntan.

För att uppnå en stabil prisnivå skall därför Riksbanken höja utlåningsräntan så länge en viss varukorg kostar mer än vad som fastslagits vara den önskvärda nivån och sänka den så länge varukorgen kostar mindre än vad som fastslagits som önskvärt. Prisstegringstakten skall alltså tillåtas ständigt fluktuera för att återföra prisnivån till den nivå som fastslagits som önskvärd.

Jag tycker att det är en intressant vinkling på Knut Wicksells tankegångar att peka på att den metodik han förordade är mycket snarlik den metodik med vilket ett free-bankingsystem baserat på guld fungerar.

Om man befinner sig i en situation där guldets köpkraft är så låg att mindre guld bryts än vad som går åt, leder detta till att bankernas guldreserver minskar, vilket får marknadsräntan att stiga i förhållande till den naturliga räntan. Detta leder i sin tur till allmänt prisfall.

Befinner man sig i en situation där guldets köpkraft är så hög att mer guld bryts än vad som går åt, leder detta till att bankernas guldreserver fylls på, vilket får marknadsräntorna att falla i förhållande till den naturliga räntan. Detta leder i sin tur till allmän prisstegring.