flavianopolis

Jag anser i och för sig att Nils Lundgren gjorde en alldeles utmärkt insats i kampen mot ett svenskt medlemskap i EMU. Hans akademiska meriter och lugna röst gav motståndet mot EMU en viss tyngd och eftersom det i det närmaste helt saknas personer som begriper makroekonomi i det här landet gjorde det inget att Nils Lundgren sakligt sett hade helt fel i praktiskt taget allt han sade. Hans motståndare var ju lika okunniga.

Samtidigt vill jag gärna sammanfatta de viktigaste intellektuella misstagen Nils Lundgren gör sig skyldig till. Jag börjar med att ge honom rätt såtillvida att fritt flytande pappersvalutor har en fördel i de situationer extrema så kallade misalignments uppträtt. Misalignments är ett annat ord för felaktiga växelkurser. Så var den svenska kronan 1991 extremt övervärderad mot D-marken och försöket att upprätthålla en fast kurs gentemot D-marken dömt att ge förödande konsekvenser.

Å andra sidan kan så kraftiga misalignments knappast uppstå med mindre än att kapitalets fria rörlighet begränsats. Det var alltså den svenska valutaregleringen som möjliggjorde att priserna kunde stiga kraftigt i Sverige utan att detta genererade ett valutautflöde och ett tryck uppåt på de svenska korträntorna med efterföljande tryck nedåt på de inhemska priserna.

1991 kostade en tysk Big Mac 4,30 D-mark och en svensk 26,- kronor. För att jämställa priset på en Big Mac borde en D-mark ha kostat 6,05 kr., men den kostade endast 3,60 kronor. För att omsätta detta till dagens situation motsvarar detta en eurokurs på cirka 6,34 kronor. Idag kostar en euro cirka 9,45 kronor. Skulle Sveriges Riksbank försöka driva ned eurokursen till 6,34 kronor och därefter fixera den på denna punkt skulle detta förmodligen innebära att Sverige skulle drabbas av en allvarlig lågkonjunktur.

Givetvis är det då bättre att kapitulera och låta en float snabbt korrigera det värsta av felvärderingen. Detta är emelertid ingen normal situation utan en exceptionell situation och berodde uteslutande på en gravt misskött svensk makroekonomi.

Vid ett senare tillfälle skall jag återkomma till Nils Lundgrens felaktiga grunder för sin kritik mot den europeiska valutaunionen.