lördag, december 29, 2007
Nollvisionen omöjlig
I Dagens Nyheter står att läsa om den spruckna nollvisionen. Läs mer på följande länk.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=728686
För det första vill jag understryka att trafikdöden är ett pris vi väljer att betala för möjligheterna att färdas. Utan person- och varutransporter kan samhället omöjligen fungera och så länge människor färdas, kommer olyckor att inträffa.
Därför är det i grunden felaktigt att ställa upp en nollvision. Målet är ju omöjligt att uppnå med mindre än att alla transporter upphör. Däremot betyder nollvisionen att praktiskt taget alla åtgärder kan rättfärdigas för att uppnå ett mål som ändå inte går att nå.
Vad jag framför allt vänder mig emot är den felaktiga och dessutom farliga fixeringen vid att jaga så kallade fartsyndare. Givetvis är det sant att en olycka allt annat lika tenderar att få värre följder om farten är högre, men man glömmer då att de farter som är allmänt accepterade i de flesta fall är fullt tillräckliga för att man skall köra ihjäl sig.
Varuti består då nyttan i att begränsa hastigheterna till en annan något lägre, men likväl dödande hastighet? Kan det rent av vara så att man invaggar bilisterna i en falsk och bedräglig trygghet genom att påstå att antalet trafikolyckor skulle minska si och så mycket genom att hastigheterna sänktes si och så mycket? Finns det något entydigt vetenskapligt stöd för sådana påståenden?
Jag är helt övertygad om att man utan någon statistiskt signifikant förändring av olyckstalen helt och utan kompenserande åtgärder skulle kunna slopa hastighetsbegränsningen på motorväg. Tvärsom skulle förmodligen köolyckorna minska liksom insomningsolyckorna. Däremot är jag helt säker på att kraftiga och robusta mitträcken istället för de av vägverket lovprisade "hopprepen" signifikant skulle minska antalet dödsolyckor på motorväg.
Vad gäller övriga vägar kan man lätt fastställa att de allra flesta kör långsammare än 110 km/h på de huvudsakligen norrländska landsvägar där 110 km/h i och för sig inte är otillåtet. Är det då inte bättre med generellt högre gränser, då ju detta medför att förarna inte behöver koncentrera sig på att hålla en viss och under omständigheter konstlat låg hastighet, utan istället kan koncentrera sig på trafikbilden och bilkörningen? Dessutom inbjuder de rigoröst låga hastighetsbegränsningarna till att många väljer att köra med påslagen farthållare. Hur många insomningsolyckor har farthållarna orsakat?
Om man studerar den svenska olycksstatistiken ser man att Sverige har mycket låga olyckstal på farliga vägar med mötande trafik, men att Sverige inte klarar sig särskilt bra vad gäller olyckstal på motorväg. Kan förklaringen vara den att vi har generösa hastighetsgränser på dåliga vägar och rigoröst stränga på motorväg? Tanken är inte entydigt motbevisad.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=728686
För det första vill jag understryka att trafikdöden är ett pris vi väljer att betala för möjligheterna att färdas. Utan person- och varutransporter kan samhället omöjligen fungera och så länge människor färdas, kommer olyckor att inträffa.
Därför är det i grunden felaktigt att ställa upp en nollvision. Målet är ju omöjligt att uppnå med mindre än att alla transporter upphör. Däremot betyder nollvisionen att praktiskt taget alla åtgärder kan rättfärdigas för att uppnå ett mål som ändå inte går att nå.
Vad jag framför allt vänder mig emot är den felaktiga och dessutom farliga fixeringen vid att jaga så kallade fartsyndare. Givetvis är det sant att en olycka allt annat lika tenderar att få värre följder om farten är högre, men man glömmer då att de farter som är allmänt accepterade i de flesta fall är fullt tillräckliga för att man skall köra ihjäl sig.
Varuti består då nyttan i att begränsa hastigheterna till en annan något lägre, men likväl dödande hastighet? Kan det rent av vara så att man invaggar bilisterna i en falsk och bedräglig trygghet genom att påstå att antalet trafikolyckor skulle minska si och så mycket genom att hastigheterna sänktes si och så mycket? Finns det något entydigt vetenskapligt stöd för sådana påståenden?
Jag är helt övertygad om att man utan någon statistiskt signifikant förändring av olyckstalen helt och utan kompenserande åtgärder skulle kunna slopa hastighetsbegränsningen på motorväg. Tvärsom skulle förmodligen köolyckorna minska liksom insomningsolyckorna. Däremot är jag helt säker på att kraftiga och robusta mitträcken istället för de av vägverket lovprisade "hopprepen" signifikant skulle minska antalet dödsolyckor på motorväg.
Vad gäller övriga vägar kan man lätt fastställa att de allra flesta kör långsammare än 110 km/h på de huvudsakligen norrländska landsvägar där 110 km/h i och för sig inte är otillåtet. Är det då inte bättre med generellt högre gränser, då ju detta medför att förarna inte behöver koncentrera sig på att hålla en viss och under omständigheter konstlat låg hastighet, utan istället kan koncentrera sig på trafikbilden och bilkörningen? Dessutom inbjuder de rigoröst låga hastighetsbegränsningarna till att många väljer att köra med påslagen farthållare. Hur många insomningsolyckor har farthållarna orsakat?
Om man studerar den svenska olycksstatistiken ser man att Sverige har mycket låga olyckstal på farliga vägar med mötande trafik, men att Sverige inte klarar sig särskilt bra vad gäller olyckstal på motorväg. Kan förklaringen vara den att vi har generösa hastighetsgränser på dåliga vägar och rigoröst stränga på motorväg? Tanken är inte entydigt motbevisad.
Comments:
<< Home
Jag vill se fri hastighet på motorvägar och mötesfria vägar som i Tyskland och har också en facebookgrupp som heter "För fri fart".
Detta med nollvisionen är så oerhört korkat - det finns inga "olycksfria" transporter. Inte ens t ex flyg och tåg, som är dom säkraste transporterna, är helt befriade från olyckor.
"Säker hastighet" är 20-30 km/h och även i denna fart kan t ex en fotgängare som bara kliver rätt ut utan att se sig för (som vi ju har fått rätt många av sedan "zebralagen" infördes) dö eller skadas svårt - ska vi uppnå "nollvisionen" med enbart hastighetsgränser blir det till att åka häst och vagn igen.
En annan jobbig effekt av hastighetsgränser som ju nämnts i inlägget är att koncentration går till att sitta och hålla koll på hastigheten vilket stjäl uppmärksamhet från andra viktigare saker. Man måste hela tiden kolla att inte farten t ex "drar iväg" några km/h i nerförsbackar och över backkrön. Många kollar mer på hastighetsmätaren än på vägen och endel slår bara på farthållaren och "åker med" - man förstår varför så många insomningsolyckor sker. Bryr man sig inte om gränsen går det åt massa koncentration på att kolla efter poliser och kameror istället.
Det är lättare att låta farten variera "lite naturligt" med lutningarna så får trafiken lite spridning och packar sig inte till täta klungor med för korta avstånd
Det finns nästan inte en väg här i stockholm med över 70 på förutom E4och E18 några km ut från stan (en bit längre ut finns några 90-vägar som inte är mötesfria istället). Omkring 70-90% av bil och lastbilsförarna kör för fort (6km/h över eller snabbare) på dessa vägar och trafiken flyter iallafall i 80-90 mestadels.
Att åka buss däremot kan vara riktigt jobbigt här eftersom dom är petnoga med gränsen och ligger oftast även under den (och dom proppar upp trafiken effektivt).
Så här ser det ofta ut när man åker buss 560 på Rotebroleden:
http://www.youtube.com/watch?v=yo23d-eZRoU
Skicka en kommentar
"Säker hastighet" är 20-30 km/h och även i denna fart kan t ex en fotgängare som bara kliver rätt ut utan att se sig för (som vi ju har fått rätt många av sedan "zebralagen" infördes) dö eller skadas svårt - ska vi uppnå "nollvisionen" med enbart hastighetsgränser blir det till att åka häst och vagn igen.
En annan jobbig effekt av hastighetsgränser som ju nämnts i inlägget är att koncentration går till att sitta och hålla koll på hastigheten vilket stjäl uppmärksamhet från andra viktigare saker. Man måste hela tiden kolla att inte farten t ex "drar iväg" några km/h i nerförsbackar och över backkrön. Många kollar mer på hastighetsmätaren än på vägen och endel slår bara på farthållaren och "åker med" - man förstår varför så många insomningsolyckor sker. Bryr man sig inte om gränsen går det åt massa koncentration på att kolla efter poliser och kameror istället.
Det är lättare att låta farten variera "lite naturligt" med lutningarna så får trafiken lite spridning och packar sig inte till täta klungor med för korta avstånd
Det finns nästan inte en väg här i stockholm med över 70 på förutom E4och E18 några km ut från stan (en bit längre ut finns några 90-vägar som inte är mötesfria istället). Omkring 70-90% av bil och lastbilsförarna kör för fort (6km/h över eller snabbare) på dessa vägar och trafiken flyter iallafall i 80-90 mestadels.
Att åka buss däremot kan vara riktigt jobbigt här eftersom dom är petnoga med gränsen och ligger oftast även under den (och dom proppar upp trafiken effektivt).
Så här ser det ofta ut när man åker buss 560 på Rotebroleden:
http://www.youtube.com/watch?v=yo23d-eZRoU
<< Home