flavianopolis

Enligt vad jag fått veta genom att läsa dagens nätupplagor av de stora tidningarna faller för tillfället börsen kraftigt. Bör börsraset föranleda Riksbanken att sänka styrräntorna?

Mitt svar är att börsras kan vara symptom på finansiell kontraktion och att i så fall börsras bör motverkas med lägre styrräntor, givet en fritt flytande pappersvaluta. Däremot behöver inte börsras alltid vara indicier eller symptom på finansiell kontraktion, i den meningen att problemet låter sig mildras genom mera inflatorisk penningpolitik.

I vissa lägen kan till och med mera inflatorisk penningpolitik bidra till fallande börskurser. Under 1920-talets tyska hyperinflation var nämligen alla ense om att det rådde strålande tider på börsen. När väl inflationen upphörde visade det sig att börsen inte på något sätt lyckas hålla takten med penningvärdets utradering. Vad som hänt var faktiskt att börsen rasat, men att hyperinflationen medförde att ingen hade märkt det.

Ett liknande fenomen lär enligt en gammal artikel* i The Economist ha kunnat iakttas under den krypande deflationen 1873-1896. Alla trodde att det rådde baisse, men när man summerar alltsammans visar det sig att perioden 1873-1896 i själva verket är världshistoriens längsta och mest stabila börshausse. Deflationen medförde emellertid att alla trodde att börsen var trög.

Egentligen är detta inte så konstigt. Om det framtida penningvärdet är säkert vill alla låna ut pengar och man drar sig för att sätta sig i skuld. Är däremot det framtida penningvärdet mera osäkert kan det under extrema förhållanden bli praktiskt taget omöjligt att låna pengar och i vad mån lån beviljas, kräver utlånarna astronomiska räntor. Det visar sig att dessa krafter är så starka att hög inflation inte bara bidrar till högre nominella räntor, utan också till högre realräntor. Det var exempelvis mycket dyrare att låna pengar i 1970-talets Storbritannien än det var i 1970-talets Västtyskland, trots att inflationen i Storbritannien låg kring 15% per år under hela 1971-talet och den västtyska var betydligt lägre.

Om därför Riksbanken på grund av börsfrossan, väljer att lämna styrräntorna oförändrade kan detta leda till att frågetecken kring det framtida penningvärdet uppstår. Uppstår sådana frågetecken kommer med stor sannolikhet detta få marknadsräntorna att utfalla högre än vad som eljest blivit fallet och då måste givetvis det diskonterade värdet på framtida bolagsvinster skrivas ned. Är inflationstakten samtidigt måttlig förmår de allmänna prisstegringarna inte dölja detta förhållande med den påföljden att mera inflatorisk penningpolitik genererar ytterligare börsfall och ytterligare börsfall föranleder Riksbanken att bedriva en ännu mera inflatorisk penningpolitik.

Det finns en rolig historia om en flintskallig gubbe som fått grafitfett på flinten och sedan försökte putsa bort detta med en trasa. Problemet var dock att "ju mer han gned, desto blankare blev det".

*Dessvärre vet jag inte när artikeln publicerades, men jag tror det var cirka 20 år sedan.