flavianopolis

I dagens upplaga av E24 står att läsa om att bryggkaffet går en renässans till mötes. Under senare år har trenden alltmer gått mot den italienska kaffetypen där kaffe tillreds med hjälp av ångtryck. Jag tycker att espresso kan vara gott och är öppen för nya influenser. Däremot är det kanske märkligaste med influenser utifrån att man lär sig uppskatta det traditonellt svenska.

Har man ätit tillräckligt mycket "medelhavskök" inser man ju snart att påstått mera förfinade kökstraditioner inte sällan står sig helt slätt mot sådana ypperligt välsmakande rätter som kroppkakor, kalops, fläsklägg och köttsoppa med potatisklimp. Vad gäller klimpen är ju denna i likhet med kroppkakan ingenting än svensk pasta och jag är säker på att många som rynkar på näsan åt potatisklimp och kroppkakor förjust skulle äta gnocchi, trots att potatisklimp och kroppkakor ju i likhet med gnocchi inte är något annat än just potatispasta.

Helt oemotaglig för kritiken mot svensk kokkonst är jag dock inte. Jag föredrar fransk senap framför svensk och föredrar i normalfallet också finskt, tyskt eller ryskt bröd framför svenskt. Tyska korvar har också en stor plats i min mage, liksom att ingen vettig människa kan tycka annat än att tyskt öl befinner sig i en helt annan och högre kategori än de inte sällan vämjeliga brygder som produceras i detta land. Därutöver delar jag inte den ofta paranoida skräcken för vitlök, vilket är något av en folksjukdom i det här landet. Jag är till och med så medelhavsinfluerad att jag understundom äter oliver.

Vad jag i detta sammanhang skulle vilja slå ett slag för är riktigt gott svenskt kokkaffe. Kokkaffe tillrett enligt alla konstens regler slår nämligen ut såväl bryggkaffe som espresso med hästlängder. Att lyckas göra riktigt gott kokkaffe är inte svårt. Man gör helt enkelt så att man dagen innan kaffet skall drickas blandar kokmalet kaffe med kallt och friskt vatten för att sedan låta blandningen stå svalt över natten. Dagen efter ger man det hela ett snabbt "uppkok" där brygden dock inte får koka, utan endast "snudda" kokpunkten. Vill man vara petig kan man låta brygden "snudda" kokpunkten ytterligare några gånger, men detta är inte nödvändigt.

Har man för mycket tid kan man dessutom köpa orostade bönor, rosta dessa själv och sedan grovmala dem för att i omedelbar anslutning till malningen blanda dem med kallt och friskt vatten, vilket sedan ställs svalt över natten och dagen därpå tillreds på samma sätt som beskrivs ovan. Genom att omedelbart efter rostningen mala bönorna och omedelbart täcka de malda bönorna med kallt vatten bevaras alla kaffets smaker på bästa tänkbara sätt.

Länge leve svensk husmanskost och länge leve svenskt kokkaffe!