tisdag, januari 15, 2008
Gustav Andersson har helt fel
Så här skriver Gustav Andersson i dagens nätupplaga av Dagens Nyheter."Klimatfrågan kan bli en katalysator för en positiv ekonomisk utveckling i många länder i tredje världen. Ett land som Zambia i Afrika har stora tillgångar på odlingsbar mark som i dag inte odlas eller odlas med primitiva metoder. Samtidigt lider stora delar av befolkningen av livsmedelsbrist."
Av utrymmes- och tidsskäl tänker jag nu inte gå in på alla de dumheter som framförs av Gustav Andersson i en debattartikel i dagens nätupplaga av Dagens Nyheter, men jag tänkte här aningen mera ingående försöka förklara varför citatet ovan bygger på ett helt felaktigt tänkesätt.
Gustav Andersson tycks mena att de så kallade fattiga ländernas problem inte består i underproduktion, utan i att de fattiga ländernas invånare saknar pengar att köpa mat för. Detta är helt fel. Om Gustav Andersson hade rätt vore det enkelt att lösa världens hungerproblem. Problemen kunde enkelt lösas genom att exempelvis Europeiska Centralbanken tryckte sedlar och delade ut dem till världens fattiga, som ju sedan skulle ha pengar att köpa mat för. Vilken normalbegåvad människa som helst begriper dock att eftersom det grundläggande problemet är underproduktion skulle en sådan åtgärd knappast få något annat resultat än inflation.
Men är det inte sant att låga världsmarknadspriser på jordbruksvaror är ett utvecklingshinder därigenom att livsmedelsproduktion blir olönsam? Mitt svar blir följande. Det är givetvis sant att knappast någon skulle producera havre för avsalu om priset på havre vore noll. Samtidigt är det sant att den kommersiella livsmedelsproduktionen kan anpassas till i stort sett vilken prisnivå som helst överstigande noll helt enkelt därför att priset på jordbruksmark anpassar sig till eller snarare avspeglar priserna på jordbruksvaror.
Låt mig ta ett exempel från det verkliga livet. 1992 genomförde Estland en valutareform som innebar att praktiskt taget alla Estlands penningskulder och penningtillgångar raderades ut. Alla medborgare fick i stället en mindre summa pengar vars värde säkrats i D-mark. Samtidigt med denna reform slopades alla införseltullar helt förbehållslöst. Givet att Gustav Anderssons resonemang vore riktigt, borde detta ha medfört att Estlands produktion av jordbruksvaror skulle ha upphört, men från och med 1996 kunde man iaktta att produktionsvolymen var stabil, trots frånvaron av skyddstullar och den totala friheten att importera mat som producerats i länder med exportsubventioner. Det var till och med så att svenska bönder gav sig av till Estland och byggde upp jordbruksföretag.
Förklaringen är enkel och består helt enkelt i att priserna på kor, grisar och jordbruksmark avspeglade världsmarknadspriserna på jordbruksvaror och att det därför var i motsvarande mån billigare att sätta igång produktion i Estland i jämförelse med exempelvis Danmark eller Sverige. Jämför man Estland med Afrika bör man dessutom ha i minnet de naturliga betingelserna i Afrika är mycket bättre än motsvarande estniska.
Faktum är alltså att för det första underproduktion av jordbruksvaror är ett verkligt problem och, för det andra, att den låga produktionsvolymen i exempelvis Zambia har helt andra orsaker än de påstått låga penningpriserna på jordbruksvaror. Det finns ett stort antal andra grova fel i Gustav Anderssons debattartikel, men det skulle sluka alltför mycket tid att gå igenom alla dessa fel. Det är till och med så att samtliga Gustav Anderssons grundläggande resonemang är helt felaktiga. Gustav Anderssons debattartikel finns på följande länk.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=732831
Comments:
<< Home
Afrikas ekonomi måste få växa, och det gör den inte när den störs ut av murar och tullar. Afrikanskt jordbruk är ineffektivt och primitivt, och svårigheterna att få avsättning för produktionen är naturligtvis en av de viktigaste orsakerna.
Ditt exempel om Estland stämmer inte heller. Alla gynnas av avskaffade tullar. Estland gjorde det på grund av lägre löne- och kostnadsläge som gjorde deras exportprodukter billiga, vi gynnades som kunde köpa sådant som tidigare var dyrt billigare.
Prisnivån på jordbruksprodukter dikterar inte sig själv. Skulle du ha rätt skulle vi varken ha inflation eller prisförändringar.
Sedan är det så att det förekommer underproduktion i Afrika, men det är ju också Gustavs poäng. Tack vare att det inte finns incitament eller möjligheter att tjäna pengar så utnyttjas Afrikas möjligheter mycket dåligt.
Ditt exempel om Estland stämmer inte heller. Alla gynnas av avskaffade tullar. Estland gjorde det på grund av lägre löne- och kostnadsläge som gjorde deras exportprodukter billiga, vi gynnades som kunde köpa sådant som tidigare var dyrt billigare.
Prisnivån på jordbruksprodukter dikterar inte sig själv. Skulle du ha rätt skulle vi varken ha inflation eller prisförändringar.
Sedan är det så att det förekommer underproduktion i Afrika, men det är ju också Gustavs poäng. Tack vare att det inte finns incitament eller möjligheter att tjäna pengar så utnyttjas Afrikas möjligheter mycket dåligt.
Nej, du har fullkomligt fel. Att ett land skyddar sin egen produktion är till 99% ett problem för det land som skyddar sin egen produktion, men det är ett försumbart problem för de länder vars export hindras. Det är just detta exemplet Estland bevisar.
Att det råder underproduktion av livsmedel bevisas av det enkla räkneexemplet att om du dividerar den globala produktionen av jordbruksvaror med den globala befolkningen kommer du att se att den globala produktionen per capita är mycket lägre än motsvarande tal i praktiskt taget alla rika länder. Här kan förstås finnas enstaka undantag, typ Hong Kong där det saknas odlingsbar jord.
Vi skall inte avskaffa våra tullar för att förbättra Afrikas ekonomi, eftersom Afrikas ekonomi knappast skadas av våra skyddstullar. Om vi slopar dem gör vi det enbart för att själva få högre levnadsstandard och åtgärdens effekt på levnadsstandarden i Afrika är försumbar.
Exemplet Estland bevisar att ensidig frihandel inte slår ut det inhemska jordbruket, utan att den huvudsakliga effekten av skyddstullar är högre markpriser. I vårt fall är detta emellertid ett problem, eftersom många jordbrukares skulder är avpassade till de höga markpriserna. Därför bör man på något vis kompensera bönderna om man beslutar sig för att slopa skyddstullarna.
Prisnivå på jordbruksprodukter styrs huvudsakligen av kostnaden att producera livsmedel i förhållande till kostnaden för att producera annat. Ju mer livsmedel som slösas bort genom biobränslevansinnet, desto mer och mindre bördig jord måste tas i anspråk. Detta leder till att produktionskostnaden för livsmedel stiger och att fler svälter.
Att det råder underproduktion av livsmedel i Afrika beror huvudsakligen på frånvaron av sådana institutioner som skyddar äganderätten till jordbruksfastigheter och åtgärder som inskränker böndernas rätt att sälja till vem som helst och till vilket pris som helst.
Det beror emellertid INTE på att priserna är för låga och detta bevisas övertydligt av exemplet Estland.
Att Estland kunde få en gynnsam utveckling berodde i betydligt högre grad på att landet inte reglerade importen än att landet kunde skörda framgångar på exportmarknaden.
Skicka en kommentar
Att det råder underproduktion av livsmedel bevisas av det enkla räkneexemplet att om du dividerar den globala produktionen av jordbruksvaror med den globala befolkningen kommer du att se att den globala produktionen per capita är mycket lägre än motsvarande tal i praktiskt taget alla rika länder. Här kan förstås finnas enstaka undantag, typ Hong Kong där det saknas odlingsbar jord.
Vi skall inte avskaffa våra tullar för att förbättra Afrikas ekonomi, eftersom Afrikas ekonomi knappast skadas av våra skyddstullar. Om vi slopar dem gör vi det enbart för att själva få högre levnadsstandard och åtgärdens effekt på levnadsstandarden i Afrika är försumbar.
Exemplet Estland bevisar att ensidig frihandel inte slår ut det inhemska jordbruket, utan att den huvudsakliga effekten av skyddstullar är högre markpriser. I vårt fall är detta emellertid ett problem, eftersom många jordbrukares skulder är avpassade till de höga markpriserna. Därför bör man på något vis kompensera bönderna om man beslutar sig för att slopa skyddstullarna.
Prisnivå på jordbruksprodukter styrs huvudsakligen av kostnaden att producera livsmedel i förhållande till kostnaden för att producera annat. Ju mer livsmedel som slösas bort genom biobränslevansinnet, desto mer och mindre bördig jord måste tas i anspråk. Detta leder till att produktionskostnaden för livsmedel stiger och att fler svälter.
Att det råder underproduktion av livsmedel i Afrika beror huvudsakligen på frånvaron av sådana institutioner som skyddar äganderätten till jordbruksfastigheter och åtgärder som inskränker böndernas rätt att sälja till vem som helst och till vilket pris som helst.
Det beror emellertid INTE på att priserna är för låga och detta bevisas övertydligt av exemplet Estland.
Att Estland kunde få en gynnsam utveckling berodde i betydligt högre grad på att landet inte reglerade importen än att landet kunde skörda framgångar på exportmarknaden.
# posted by 
: 16/1/08 14:18
: 16/1/08 14:18 << Home
