fredag, januari 18, 2008
Rigid tolkning av nödvärnsbegreppet
På följande länk finns en hel del intressant att läsa om skottdramat i Rödeby.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=733790
För det första vill jag gärna klargöra för mina läsare att juridik är ett mångbottnat och svårt ämne och dessa rader inte skrivs av någon som av sig själv eller någon annan betecknas som expert. Med det föregående i åtanke vill jag ändå säga att enligt min mening nödvärnsrätten tycks utläggas alldeles för restriktivt och på ett sätt som enligt min mening är orealistiskt.
Enligt vad som framgår av texten jag länkade till ovan, försöker försvaret göra gällande att 50-åringen inte hade uppsåt att döda, utan endast att i panik avvärja ett hot han upplevde som livshotande. Åklagarens invändning tycks vara att hotet var avvärjt då det dödande skottet avlossades, eftersom då angriparen var stadd på flykt.
Visserligen kan man inte helt utan rätt hävda att en situation som berättigar till nödvärnsåtgärder är avvärjd i samma ögonblick som angriparen börjat fly. Å andra sidan menar jag att man emot ett sådant synsätt kan rikta åtminstone en berättigad invändning. Antag att A klipper till N, att N tillgriper nödvärnsåtgärden att slå tillbaka och att A till följd av det slaget faller till marken. Är då det angrepp som berättigar N till nödvärnsåtgärder definitivt avvärjt, eller endast tillfälligt försvagat? Svaret är på intet sätt givet och dessutom kan man tänka sig att även om angreppet strikt objektivt var definitivt avvärjt, kan det vara svårt för N att bedöma huruvida A kommer att resa sig och återuppta angreppet. Då hör det till saken att man har nödvärnsrätt inte endast mot påbörjade angrepp, utan också mot överhängande angrepp. Om A hade för avsikt och rimlig förmåga att återuppta angreppet förelåg, trots att A fallit till marken, ett överhängande brottsligt angrepp riktat mot N.
Att mannen i Rödeby sköt mot 15-åringen, även sedan 15-åringen börjat fly, behöver därför inte nödvändigtvis betyda att mannen i Rödeby inte befann sig i en nödvärnssituation och i vilket fall som helst är det svårt att handla förståndigt och genomtänkt i en oerhört upptrissad situation.
Jag tycker därför att 50-åringen skall gå fri från ansvar.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=733790
För det första vill jag gärna klargöra för mina läsare att juridik är ett mångbottnat och svårt ämne och dessa rader inte skrivs av någon som av sig själv eller någon annan betecknas som expert. Med det föregående i åtanke vill jag ändå säga att enligt min mening nödvärnsrätten tycks utläggas alldeles för restriktivt och på ett sätt som enligt min mening är orealistiskt.
Enligt vad som framgår av texten jag länkade till ovan, försöker försvaret göra gällande att 50-åringen inte hade uppsåt att döda, utan endast att i panik avvärja ett hot han upplevde som livshotande. Åklagarens invändning tycks vara att hotet var avvärjt då det dödande skottet avlossades, eftersom då angriparen var stadd på flykt.
Visserligen kan man inte helt utan rätt hävda att en situation som berättigar till nödvärnsåtgärder är avvärjd i samma ögonblick som angriparen börjat fly. Å andra sidan menar jag att man emot ett sådant synsätt kan rikta åtminstone en berättigad invändning. Antag att A klipper till N, att N tillgriper nödvärnsåtgärden att slå tillbaka och att A till följd av det slaget faller till marken. Är då det angrepp som berättigar N till nödvärnsåtgärder definitivt avvärjt, eller endast tillfälligt försvagat? Svaret är på intet sätt givet och dessutom kan man tänka sig att även om angreppet strikt objektivt var definitivt avvärjt, kan det vara svårt för N att bedöma huruvida A kommer att resa sig och återuppta angreppet. Då hör det till saken att man har nödvärnsrätt inte endast mot påbörjade angrepp, utan också mot överhängande angrepp. Om A hade för avsikt och rimlig förmåga att återuppta angreppet förelåg, trots att A fallit till marken, ett överhängande brottsligt angrepp riktat mot N.
Att mannen i Rödeby sköt mot 15-åringen, även sedan 15-åringen börjat fly, behöver därför inte nödvändigtvis betyda att mannen i Rödeby inte befann sig i en nödvärnssituation och i vilket fall som helst är det svårt att handla förståndigt och genomtänkt i en oerhört upptrissad situation.
Jag tycker därför att 50-åringen skall gå fri från ansvar.
Comments:
<< Home
Det finns en ytterligare paragraf i nödvärnslagen nämligen 26:6 som säger
6§ Om någon i fall där 1--5§§ detta kapitel eller 10§ polislagen (1984:387) är tillämplig har gjort mer än vad som är medgivet, skall han ändå vara fri från ansvar, om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig. Lag (1994:458).
Detta reglerar själva situationen när man är i ett tillstånd mentalt som amn inte riktigt kan kontrollera, och man slår ett slag eller två för mycket även fast man inte behöver det. Det är möjligt att detta även gäller för pappan i detta fall.
/Björn
6§ Om någon i fall där 1--5§§ detta kapitel eller 10§ polislagen (1984:387) är tillämplig har gjort mer än vad som är medgivet, skall han ändå vara fri från ansvar, om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig. Lag (1994:458).
Detta reglerar själva situationen när man är i ett tillstånd mentalt som amn inte riktigt kan kontrollera, och man slår ett slag eller två för mycket även fast man inte behöver det. Det är möjligt att detta även gäller för pappan i detta fall.
/Björn
# posted by 
: 18/1/08 15:56
: 18/1/08 15:56
Min juridiska invändning blir den att för att föregående skall vara av intresse måste mannen som sköt ha gjort det i en situation som antingen objektivt sett var en nödvärnssituation, eller i en situation som av mannen som sköt uppfattades som en nödvärnssituation.
Annars är BrB 26:6 inte till någon hjälp.
Skicka en kommentar
Annars är BrB 26:6 inte till någon hjälp.
# posted by : 18/1/08 16:11
: 18/1/08 16:11 << Home
