söndag, februari 17, 2008
Ekvationen har en enkel lösning
Idag skriver, i Svenska Dagbladet, Rolf Gustavsson kritiskt om de nya moderaternas europapolitik. Läs texten på följande länk.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_880997.svd
Enligt min mening tangerar Rolf Gustavssons text det intressanta euroskeptiska dilemmat hur man skall kunna ställa sig positiv till de delar av europasamarbetet som innefattar fri rörlighet stater emellan och samtidigt ställa sig avvisande till tanken på en alltför fast och centraliserad europeisk politisk struktur.
Rolf Gustavsson menar att den fria rörligheten knappast hade kunnat uppnås utan ett visst mått av överstatlighet och måhända finns ett korn av sanning i detta. Norge omfattas ju av den fria rörligheten, men för att kunna uppnå detta utan fullt medlemskap i unionen har Norge tvingats acceptera EES-avtalet som bygger på något som tangerar överstatlighet. Man kan visserligen invända att också Schweiz har ett nära samarbete med EU, trots att Schweiz inte ens tillhör EES.
Å andra sidan visar exemplen Norge och Schweiz att det krävs någon typ av formaliserat samarbete för att kunna uppnå fri rörlighet och givetvis måste det i så fall finnas någon instans som reglerar konflikter där stater kan bli part i målet och givet att man inte föredrar att säga upp samarbetet i händelse av ett oönskat utslag i en sådan instans, betyder ju detta att en stat måste böja sig inför en domstol och vips sitter man i den överstatliga buren.
Så långt har Rolf Gustavsson rätt, men enligt min uppfattning kräver ett förnuftigt och rimligt europasamarbete inte alls så långtgående bestämmelser som EU. Till och med EES-avtalet är onödigt långtgående och idealet vore enligt min mening något mer än Schweiz' bilaterala avtal med EU, men något mindre än Norges de-factomedlemskap i ett antal avseenden.
Till att börja med borde Sverige lämna unionen, men kvarstå som medlem i EES. När vi sedan efter ett antal år sett vilka delar av EES-samarbetet vi omöjligen kan acceptera, borde EES-avtalet förhandlas om så att det reducerades ned till det absoluta minimum som krävs för att kunna upprätthålla den fria rörligheten. Uppstår sedan konflikter angående detta avtals tolkning bör grundregeln vara den att Sverige böjer sig för domstolsbeslut, om än att vi givetvis i formell mening måste förbehålla oss rätten att inte följa domstolsutslag.
Är emellertid regelverket förnuftigt och reducerat till vad som verkligen krävs för att upprätthålla fri rörlighet är jag helt säker på att denna domstols beslut aldrig skulle gå Sverige emot. EU håller på att utvecklas till en stat och jag vill inte vara med.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_880997.svd
Enligt min mening tangerar Rolf Gustavssons text det intressanta euroskeptiska dilemmat hur man skall kunna ställa sig positiv till de delar av europasamarbetet som innefattar fri rörlighet stater emellan och samtidigt ställa sig avvisande till tanken på en alltför fast och centraliserad europeisk politisk struktur.
Rolf Gustavsson menar att den fria rörligheten knappast hade kunnat uppnås utan ett visst mått av överstatlighet och måhända finns ett korn av sanning i detta. Norge omfattas ju av den fria rörligheten, men för att kunna uppnå detta utan fullt medlemskap i unionen har Norge tvingats acceptera EES-avtalet som bygger på något som tangerar överstatlighet. Man kan visserligen invända att också Schweiz har ett nära samarbete med EU, trots att Schweiz inte ens tillhör EES.
Å andra sidan visar exemplen Norge och Schweiz att det krävs någon typ av formaliserat samarbete för att kunna uppnå fri rörlighet och givetvis måste det i så fall finnas någon instans som reglerar konflikter där stater kan bli part i målet och givet att man inte föredrar att säga upp samarbetet i händelse av ett oönskat utslag i en sådan instans, betyder ju detta att en stat måste böja sig inför en domstol och vips sitter man i den överstatliga buren.
Så långt har Rolf Gustavsson rätt, men enligt min uppfattning kräver ett förnuftigt och rimligt europasamarbete inte alls så långtgående bestämmelser som EU. Till och med EES-avtalet är onödigt långtgående och idealet vore enligt min mening något mer än Schweiz' bilaterala avtal med EU, men något mindre än Norges de-factomedlemskap i ett antal avseenden.
Till att börja med borde Sverige lämna unionen, men kvarstå som medlem i EES. När vi sedan efter ett antal år sett vilka delar av EES-samarbetet vi omöjligen kan acceptera, borde EES-avtalet förhandlas om så att det reducerades ned till det absoluta minimum som krävs för att kunna upprätthålla den fria rörligheten. Uppstår sedan konflikter angående detta avtals tolkning bör grundregeln vara den att Sverige böjer sig för domstolsbeslut, om än att vi givetvis i formell mening måste förbehålla oss rätten att inte följa domstolsutslag.
Är emellertid regelverket förnuftigt och reducerat till vad som verkligen krävs för att upprätthålla fri rörlighet är jag helt säker på att denna domstols beslut aldrig skulle gå Sverige emot. EU håller på att utvecklas till en stat och jag vill inte vara med.
