flavianopolis

Återigen hörs en eurofil drömma om norskt medlemskap i EU. Hör på följande länk.

http://sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=987932&BroadcastDate=&IsBlock=0

Jag är helt övertygad om att eventuella nya försök, att göra Norge till medlem av EU, kommer att misslyckas och att Norge saknar alla goda skäl att ansluta sig till EU. Lyssnar man noga till vad den svenske EU-ambassadören säger, hör man att det av honom framförda argumentet för norskt medlemskap i EU är argumentet om ökat norskt inflytande över beslut som i vilket fall som helst påverkar Norge.

Argumentet är inte helt utan värde, men man skall inte glömma att EES-avtalet är betydligt mindre långtgående än fullt medlemskap och att Norge med mindre än fem miljoner invånare skulle få ett minimalt inflytande i EU:s institutioner. Dessutom håller EU på att utvecklas inte bara till en superstat, utan rent av en monsterstat. Helt riktigt påpekar ambassadören att det knappast finns några ekonomiska skäl för Norge att gå med och givetvis bör man ställa frågan om det finns några ekonomiska argument att anföra mot ett svenskt utträde.

Svaret är att det inte finns några sådana skäl, men att det finns ett antal starka ekonomiska och andra skäl för ett svenskt utträde. Ambassadören talar om att det blir alltmer udda att inte vara med i EU, men för det första är detta knappast något som bekymrar en norrman och för det andra är det inget sakargument. Jag tror faktiskt att ett svenskt utträde ur EU är mera sannolikt än ett norskt inträde, om än att jag inte tror att ett svenskt utträde är särskilt sannolikt. Schweiz är ett annat land som med all önskvärd tydlighet bevisar att man lever väl och bättre utan EU och att EES-avtalet är något man kan ha och mista. Strängt taget saknar alltså Norge skäl att betala för ett EES-avtal man inte behöver.

Måhända kommer europadebatten under kommande år att bli så tillspetsad, att det blir nödvändigt för eurofilerna att påskina att Norge står i begrepp att gå med för att inte utträdesmöjligheten skall framstå som alltför realistisk. Jag är dock övertygad om att ett norskt medlemskap i EU är och förblir en önskedröm och att inte ens ett osannolikt isländskt medlemskap skulle ändra särskilt mycket på den saken.