flavianopolis

Ytterst få människor tror att sagan om rödluvan skall förstås som en redogörelse för faktiska händelser, men jag menar att sagan troligen rymmer ett korn av sanning om vargens farlighet för människan.

Sagan handlar om den lilla flickan Rödluvan som är på väg till sin gamla mormor med en korg mat. På vägen dit går hon igenom en skog och träffar där en varg för vilken hon talar om att hon är på väg till sin gamla mormor. Vargen, som är förslagen, skyndar till mormor och äter upp mormor varefter vargen klär ut sig till mormor och lägger sig i mormors säng, inväntar Rödluvan för att så snart Rödluvan anlänt äta upp också henne. Lyckligtvis svalde vargen dem hela och en rådig jägare räddar sedan Rödluvan och mormor genom att först döda vargen för att därefter skära upp vargens mage och befria mormor och Rödluvan.

Vargen sägs ofta vara ofarlig för människan, trots att en mycket seriös och omfattande rysk studie av ett omfattande arkivmaterial kommit till helt andra slutsatser. Det bör påpekas att studien uppmärksammar skillnaden mellan rabiessjuka och icke rabiessjuka vargar. Att rabiessjuka vargar är livsfarliga bestrids knappast av någon. Vad är då resultatet av denna studie?

Jo, vargar överfaller inte sällan barn, som vistas till skogs, och eftersom flickor ingjuter mindre respekt hos vargen än pojkar föredrar vargen att angripa och äta upp flickor. Vad gäller vuxna människor gäller det förhållandet att vargen har minst respekt för äldre kvinnor, som alltså också inte sällan angrips av varg. Bröderna Grimm ger alltså inte osannolikt uttryck för att vargen är särskilt farlig för små flickor och äldre damer genom att berätta om sagofigurerna Rödluvan och mormor.

Samtidigt kan det finnas skäl att påpeka att de förutsättningar som erfordras för att vargen skall bli ett allvarligt hot mot människan i mycket liten grad föreligger i vårt land. För det första krävs att det skall råda brist på bytesdjur. För det andra krävs att vargen skall komma i kontakt med människan och förlora respekten för människan. Det senare är dock något som inträffat i Dalsland där somliga vargar tämligen ogenerat strukit omkring. Slutligen krävs att det inte skall vara alltför ovanligt att mindre barn och framförallt flickor rör sig till skogs. Detta var vanligare i gamla tider då man skickade små barn ut i skogen för att plocka svamp och se efter boskap, men i våra dagar är detta mindre vanligt. Dessutom sägs det att barn i våra dagar är tyngre och därför mindre begärliga eftersom de är svårare att släpa iväg.

Intressant att notera är dock att i det kända fallet där en dalsländsk fårägare dömdes till fängelse för att ha skjutit en varg handlade det om en varg som förlorat respekten för människor. Hade denne varg alltså varit hungrig, finns det ingenting som säger att inte en liten dalsländsk flicka hade kunnat hamna i magen på denne varg.