flavianopolis

Som väl knappast någon torde ha undgått har idag ytterligare en stat sett dagens ljus. Den nya statens namn är Kosovo och om jag räknat rätt har nu det forna Jugoslavien delats upp i inte mindre än sju stater.

Jag vill inte utesluta att den serbiska minoriteten har berättigade synpunkter på den nya statsbildningen och att deras synpunkter inte tillräckligt väl har beaktats, men ur liberal synvinkel finns det knappast något mera önskvärt än att antalet stater växer. Man kan likna stater vid företag, som konkurrerar på en marknad och ju bättre de lyckas i konkurrensen, desto mer skatteintäkter, invånare och investerare drar de till sig. Om det finns många som slåss om en marknad, tenderar konkurrensen att bli mera intensiv och vinnarna är kunderna.

Sedan är det givetvis sant att en stat inte bör bli hur liten som helst. Om exempelvis min granne utropade sin tomt till en självständig stat och sig själv till diktator är det helt uppenbart att denna stat inte vore funktionsduglig. Om, till exempel, motorcykelgänget Bandidos invaderade statsterritoriet, skulle min granne förmodligen tvingas kapitulera tämligen omgående. Däremot är det, enligt min mening, inte uteslutet att en stat skulle kunna ha 10.000 invånare och endast omfatta en yta av några hundra kvadratkilometer. Det finns redan ett antal så kallade mikronationer och ingenting säger att dessa inte skulle kunna bli fler. Åland är enligt min mening en intressant kandidat.

Sammanfattningsvis är det bra med fler stater och detta är också en huvudinvändning mot EU. EU är ju ett försök att ersätta ett antal stater med en enda nationsöverskridande stat och rimligen innebär detta att konkurrensen stater emellan avtar.