flavianopolis

Det talas nu allmänt om att Irland drabbats av en ekonomisk kris och att medlemskapet i EMU gör det svårt eller omöjligt för Irland att ta sig ur krisen. Enligt min mening är det mycket enkelt att förklara varför denna kris uppstått och vad som krävs för att den skall hävas.

För att kunna förklara problemet, måste jag inleda med att presentera teorien om köpkraftsparitet.

Teorien om köpkraftsparitet betyder att två valutors naturliga jämviktspunkt gentemot varandra är den punkt där priset på inhemskt producerade varor avsedda för den inhemska marknaden kostar lika mycket. Man kan alltså inte använda sig av bokhyllan Billy för att avgöra huruvida en viss valuta handlas för högt eller för lågt, eftersom bokhyllan Billy produceras i Sverige och säljs i ett otal olika valutaområden.

Däremot är faktiskt en Big Mac nästan perfekt avpassad för att avgöra om två valutor befinner sig i jämvikt gentemot varandra. Big Mac är nämligen av identisk beskaffenhet oavsett var den produceras och trots detta består produkten nästan uteslutande av inhemskt producerade komponenter oavsett var någonstans på jorden den har producerats. Man kan givetvis invända att nötkött är en internationell handelsvara, men invändningen är ganska svag av det skälet att den andel av priset på en Big Mac som utgörs av utlägg för nötkött är en ganska liten del av det pris köparen betalar.

Problemet är bara att världen inte är så enkelt och överskådligt ordnad som böcker i ekonomisk teori i allmänhet utgår från. Det finns tullhinder, valutarestriktioner och framförallt finns det på jordklotet ett otal valutor vars kurser ständigt fluktuerar utan att detta nödvändigtvis avspeglar några reala flöden. Jag menar att förtroendet för ett visst lands centralbanks inflationsbekämpning är en avgörande faktor bakom varför somliga valutor är övervärderade och andra undervärderade.

Strängt taget är det dock endast icke-reala faktorer och olika handelshinder som förklarar varför en Big Mac kostar mindre i Tokyo än i Stockholm. En Big Mac borde faktiskt kosta nästan exakt lika mycket över hela jordklotet och jag menar att euroområdet i tillräckligt hög grad uppfyller de krav som måste vara tillgodosedda för att enhetlig prisnivå skall uppstå.

Euroområdet har en gemensam valuta och av det skälet spelar inte olika förtroende för olika centralbanker någon roll när man jämför prisnivån i euroområdets olika regioner. Inom detta område råder vidare fullständigt fri rörlighet för kapitalrörelser.

Euroområdet har en gemensam jordbrukspolitik, som visserligen är belastad med den skönhetsfläcken att de olika regionerna tilldelats vissa produktionskvoter som ej får överskridas, men denna skönhetsfläck är alltför liten för att spela någon avgörande roll. Man kan också mena att regioner med exportöverskott i handeln med jordbruksvaror borde ha något lägre pris på en Big Mac, men enligt min övertygelse är denna faktor på gränsen försumbar och pekar dessutom i fallet Irland mot att det irländska priset på en Big Mac borde vara aningen lägre än det tyska.

Därutöver har euroområdet i teorien en gemensam arbetsmarknad, men jag menar att detta egentligen är oväsentligt eftersom varumarknader är marknader för arbetsresultat och att därför arbetskraftens fria rörlighet inte är något villkor för att man skall kunna tala om en gemensam arbetsmarknad.

Alltså borde det råda en enhetlig prisnivå inom euroområdet. Problemet är emellertid att det inte gör det och en förklaring till detta är att euroområdets olika regioner har olika stor handel med regioner utanför euroområdet. Irland har stor handel med Storbritannien och inte så stor med kontinentaleuropa och ett liknande förhållande råder i den perifera euroenklaven Finland.

Av detta skäl uppvisar Irland och Finland prisnivåer som divergerar ganska tydligt gentemot euroområdets kärnområde och vad som nu händer är att Irlands prisnivå börjar röra sig mot den som gäller i euroområdets kärnländer inte minst till följd av att det brittiska pundet nu försvagas gentemot euron.

På Irland kostar en Big Mac €3,60. I Tyskland kostar den €3,10 och i Storbritannien kostar den idag £1,99, vilket till dagens kurs om €1,27 per sterlingpund motsvarar €2,53. Trots att Irland har ett valutapolitiskt arrangemang som sakligt sett ungefär motsvarar en fast växelkurs gentemot kontinentaleuropa har alltså Irland fortfarande en annan och betydligt högre real växelkurs än kontinentaleuropa. Vad som nu kommer att hända är att den irländska reala växelkursen kommer att falla genom en inflationsdifferens i förhållande till kontinentaleuropa. Det kan inte uteslutas att Irland kommer att uppvisa en negativ inflationstakt inom de närmsta åren.

Givetvis kommer ett antal ekonomiska analfabeter att skrika högt när ett land uppvisar negativ inflationstakt, men jag är säker på att exemplet kommer att bevisa att deflation kan vara helt harmlös. Från och med april månad kommer jag även att publicera priset på en Big Mac på Irland så att mina läsare på det viset kan studera en anpssning av reala växelkurser, utan någon nominell växelkursrörelse.