flavianopolis

Trots alla spekulationer om motsatsen visar den svenska konjunkturen knappast några tecken på försämring. Idag står att läsa om att bilförsäljningen var större under februari 2008 än under februari 2007. Ännu mera intressant är att också lastbilsförsäljningen uppvisar ökning. Läs mer på följande länk.

http://www.e24.se/branscher/verkstadsindustri/artikel_297149.e24

Enligt min övertygelse befinner sig för tillfället Riksbanken i den gyllene sitsen att ingen motsättning mellan konjunkturella och stabilitetspolitiska hänsyn föreligger. Konjunkturen är urstark och om Riksbanken höjer styrräntorna är jag säker på att detta inte kommer att framkalla någon real appreciering av kronan gentemot euron, vilket är av avgörande betydelse för den svenska konjunkturen.

Sedan den 12 februari, då Riksbankens senaste höjning ännu inte blivit känd, har euron visserligen försvagats aningen gentemot kronan, men det är intressant att observera att kronan strax efter Riksbankens senaste höjning gjorde ett rejält kliv uppåt för att strax därefter ge sig in i en fallande bana. Det verkar inte på något sätt uteslutet att euron snart skall ha nått 9,42 kronor, vilket var den nivå som rådde den 12 februari.

Jag är övertygad om att det finns en mekanism som fungerar ungefär så här. Om Riksbanken höjer styrräntorna minskar inflationsrisken. Minskar inflationsrisken, uppstår spekulationer om sänkta styrräntor med den påföljden att höjningar av styrräntan kan försvaga kronan. Samtidigt bör man komma ihåg att höjda styrräntor har en deflatorisk effekt och att mera stabilitetsinriktad penningpolitik har en i reala termer apprecierande inverkan på kronkursen.

Hur som helst är den nuvarande konjunkturen stark och det finns ingen anledning att tro att räntehöjningar kommer att få konjunturuppgången att förbytas i sin motsats. Tvärsom kan styrräntehöjningar bidra till att högkonjunkturen inte urartar i inflationsexcesser och i så fall kan de goda tiderna fortsätta. Om högkonjunkturen övergår i stark inflation betyder ju detta att prishöjningarna deflaterar en alltför yppig likviditet. Skulle det istället visa sig att Riksbanken tagit till alltför hårt mot ett inflationsspöke, som inte finns, är det enklaste sak i världen att aktivt driva ned kronkursen i syfte att sätta fart på konjunkturen.