måndag, mars 17, 2008
Sverige kan gynnas av dollarkraschen
Enligt min övertygelse avtecknar sig nu en mycket allvarlig dollarkrasch. Jag tror att dollarn kan komma att falla ytterligare ganska mycket, framförallt gentemot guldet men också gentemot euron.
Jag tror vidare att dollarkraschen kan dra med sig den svenska kronan nedåt gentemot euron. Enligt teorien om köpkraftsparitet är nämligen kronan övervärderad gentemot euron och i takt med att dollarn faller samman som en misslyckad sufflé, är jag benägen att tro att det blir svårare för Sverige att upprätthålla en hög real växelkurs gentemot euron.
Kronan kommer alltså att stiga gentemot dollarn, men inte riktigt "orka" med att hålla jämna steg med euron. En egenartad effekt av detta kan bli att en starkare euro kommer att skapa en otrolig högkonjunktur i Sverige. Den svaga dollarn kommer säkerligen att skada somliga svenska företag, men jag tror att de företag som tjänar på en stark euro är fler och mera betydelsefulla än de som drabbas av en svag dollar.
Dessutom ger den för tillfället höga svenska inflationen en viss anledning att tro att Riksbanken kommer att höja styrräntorna ytterligare. Detta kan enligt min övertygelse ge den effekten att styrräntorna når en så hög nivå och inflationen en så låg nivå att den uppfattningen blir allmän att sänkningar av styrräntorna är mer sannolika än höjningar, vilket skulle försvaga kronan ytterligare.
Jag tror att den nuvarande situationen är ett exempel på en situation där risken för att Riksbanken skall fatta ett styrräntebeslut, som inte gagnar våra verkliga intressen, är överhängande. Det råder nu panik på finansmarknaden och då blir centralbanker ofta benägna att tro att de bör "pytsa ut" litet extra inflation för att "lugna ned" marknaden. Jag är visserligen av den uppfattningen att det kan uppstå situationer då en centralbanks uppgift är just att aktivt öka likviditeten, men om sådana åtgärder vidtas i fel situationer riskerar de göra ont värre.
Sverige lider inte av någon likviditetskris och ser man till priser, utlåning i Sverige och annat som verkligen är relevant för Riksbankens bedömning ser man att snart att högre styrräntor är påkallade. Det enda som talar för en lättare penningpolitik är dollarkraschen, men då bör man komma ihåg att eurons betydelse i egenskap av faktureringsvaluta är större än dollarns och att dollarkraschen kan dra med sig kronan nedåt i förhållande till euron med den påföljden att högkonjunkturen i Sverige kommer att förstärkas av dollarkraschen! Samtidigt finns det framförallt ett land som lider av en svagare svensk krona och det landet heter Finland.
Om Riksbanken är lika "cool" i april som den var i februari kan Riksbanken på grund av en kombination av lyckosamma omständigheter och förståndiga penningpolitiska beslut elegant parera en ekonomisk kris som huvudsakligen är en lokal amerikansk angelägenhet. Världshandeln blomstrar och är nu så voluminös att den, enligt min övertygelse, klarar av en amerikansk recession utan att detta leder till en global recession. Man kan till och med tänka tanken att den otroliga expansionen i världshandeln nu nått en sådan omfattning att till och med USA själv kan kompensera den inhemska recessionen med ökad export och stigande exportkvot.
Jag tror vidare att dollarkraschen kan dra med sig den svenska kronan nedåt gentemot euron. Enligt teorien om köpkraftsparitet är nämligen kronan övervärderad gentemot euron och i takt med att dollarn faller samman som en misslyckad sufflé, är jag benägen att tro att det blir svårare för Sverige att upprätthålla en hög real växelkurs gentemot euron.
Kronan kommer alltså att stiga gentemot dollarn, men inte riktigt "orka" med att hålla jämna steg med euron. En egenartad effekt av detta kan bli att en starkare euro kommer att skapa en otrolig högkonjunktur i Sverige. Den svaga dollarn kommer säkerligen att skada somliga svenska företag, men jag tror att de företag som tjänar på en stark euro är fler och mera betydelsefulla än de som drabbas av en svag dollar.
Dessutom ger den för tillfället höga svenska inflationen en viss anledning att tro att Riksbanken kommer att höja styrräntorna ytterligare. Detta kan enligt min övertygelse ge den effekten att styrräntorna når en så hög nivå och inflationen en så låg nivå att den uppfattningen blir allmän att sänkningar av styrräntorna är mer sannolika än höjningar, vilket skulle försvaga kronan ytterligare.
Jag tror att den nuvarande situationen är ett exempel på en situation där risken för att Riksbanken skall fatta ett styrräntebeslut, som inte gagnar våra verkliga intressen, är överhängande. Det råder nu panik på finansmarknaden och då blir centralbanker ofta benägna att tro att de bör "pytsa ut" litet extra inflation för att "lugna ned" marknaden. Jag är visserligen av den uppfattningen att det kan uppstå situationer då en centralbanks uppgift är just att aktivt öka likviditeten, men om sådana åtgärder vidtas i fel situationer riskerar de göra ont värre.
Sverige lider inte av någon likviditetskris och ser man till priser, utlåning i Sverige och annat som verkligen är relevant för Riksbankens bedömning ser man att snart att högre styrräntor är påkallade. Det enda som talar för en lättare penningpolitik är dollarkraschen, men då bör man komma ihåg att eurons betydelse i egenskap av faktureringsvaluta är större än dollarns och att dollarkraschen kan dra med sig kronan nedåt i förhållande till euron med den påföljden att högkonjunkturen i Sverige kommer att förstärkas av dollarkraschen! Samtidigt finns det framförallt ett land som lider av en svagare svensk krona och det landet heter Finland.
Om Riksbanken är lika "cool" i april som den var i februari kan Riksbanken på grund av en kombination av lyckosamma omständigheter och förståndiga penningpolitiska beslut elegant parera en ekonomisk kris som huvudsakligen är en lokal amerikansk angelägenhet. Världshandeln blomstrar och är nu så voluminös att den, enligt min övertygelse, klarar av en amerikansk recession utan att detta leder till en global recession. Man kan till och med tänka tanken att den otroliga expansionen i världshandeln nu nått en sådan omfattning att till och med USA själv kan kompensera den inhemska recessionen med ökad export och stigande exportkvot.
