fredag, mars 28, 2008
Verklig trafiksäkerhet
Jag anser att det får anses vara ett litet, litet steg i rätt riktning att man nu kommer att tillåta 120 km/h på somliga motorvägssträckor. Ett annat steg i rätt riktning är att man satsar på att göra ett stort antal så kallade 13-metersvägar mötesfria och skilja färdriktningarna åt med hjälp av vajerräcken.
Man har så sakterliga börjat erkänna att vägarnas beskaffenhet har en avgörande betydelse för trafiksäkerheten, medan höga farter inte nödvändigtvis innebär sämre trafiksäkerhet. Trots detta återstår mycket att göra. Låt mig här peka på vad jag anser att man borde göra.
En mycket angelägen sak är att förse våra motorvägar med riktiga och kraftiga mitträcken som utan vidare klarar av att stoppa personbilar och dessutom tunga lastbilar. De mitträcken som finns i Sverige klarar inte alltid av att stoppa personbilar och en tung lastbil forcerar ett vajerräcke med ungefär lika obesvärat som den forcerar ett hopprep. Detta är fullständigt oacceptabelt och enligt tysk lag måste alla tyska motorvägar undantagslöst vara försedda med mycket kraftiga mitträcken. Så är det inte i Sverige.
Samtidigt medger jag gärna att vägverkets lovprisade hopprep eller vajerräcken är en utmärkt nödlösning i de fall vägens bredd ej medger ett ordentligt mitträcke. De hör emellertid inte hemma på motorvägar; vägarnas elitserie.
Skulle svenska motorvägar undantaglöst vara försedda med kraftiga mitträcken som gjorde olyckor med mötande trafik uteslutna, menar jag att den rimliga hastighetsbegränsningen vore att fordon inte får föras med högre hastighet än att fordonet låter sig nedbringas till stillestånd inom den sträcka som går att överblicka och varje fara som går att förutse. Som en extra säkerhetsågärd kunde anges att 160 km/h ej får överskridas i vänster körfält och att omkörning till höger är ovillkorligen förbjuden och att brott mot denna regel bestraffas med omedelbar körkortsindragning. I praktiken skulle detta betyda att den som höll cirka 160 km/h i höger körfält aldrig skulle behöva bekymra sig om den i siffror definierade hastighetsbegränsningen.
Detta kunde gärna kompletteras med kameraövervakning och en mycket sträng kontroll av att förarna iakttoge ett väl och till hastigheten avpassat säkerhetsavstånd. Iakttar man all rimlig försiktighet och undviker man exceptionellt höga farter skall man faktiskt inte behöva titta på hastighetsmätaren om man kör på en motorväg. Själva syftet med en motorväg är ju att kunna färdas snabbt.
Om ni inte visste det har det tyska trafiksäkerhetsinstitutet DEKRA ganska nyligen genomfört en omfattande studie där olycksfrekvensen på de tyska motorvägar som saknar hastighetsbegränsning har jämförts med olycksfrekvensen på de sträckor som har hastighetsbegränsning. Studien kom fram till att det inte gick att belägga någon statistiskt signifikant skillnad med det förbehållet att olycksfrekvensen tycks något förhöjd på sträckor med låg trafikintensitet och hastighetsbegränsning!
Detta tros bero på att måttet av positiv stress är alltför låg på en motorväg med låg trafikintensitet och hastighetsbegränsning, medan det råder tillräckligt hög stressnivå på hårt trafikerade sträckor med eller utan hastighetsbegränsning, liksom att stressnivån är acceptabelt hög på lågt trafikerade sträckor utan hastighetsbegränsning.
En slutsats är alltså att hastighetsbegränsningar på lågt trafikerade sträckor är kontraproduktiva och med tyska mått mätt finns det knappast något annat än lågt trafikerade motorvägar i Sverige. 120 km/h är den hastighetsbegränsning som vanligtvis används på tyska motorvägar med vissa brister i utformningen, medan denna gräns nu skall införas på de svenska sträckor som anses bäst kunna hantera högre farter.
Om vi såge till att alla Sveriges motorvägar finge rejäla mitträcken, vore det faktiskt inte oförsvarligt att införa i stort sett fri hastighet på det sätt jag beskrev tidigare i denna text. Läs mer om vägverkets planer på följande länk.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1027627.svd
Bilden ovan föreställer en tysk motorväg med riktiga mitträcken.
Man har så sakterliga börjat erkänna att vägarnas beskaffenhet har en avgörande betydelse för trafiksäkerheten, medan höga farter inte nödvändigtvis innebär sämre trafiksäkerhet. Trots detta återstår mycket att göra. Låt mig här peka på vad jag anser att man borde göra.
En mycket angelägen sak är att förse våra motorvägar med riktiga och kraftiga mitträcken som utan vidare klarar av att stoppa personbilar och dessutom tunga lastbilar. De mitträcken som finns i Sverige klarar inte alltid av att stoppa personbilar och en tung lastbil forcerar ett vajerräcke med ungefär lika obesvärat som den forcerar ett hopprep. Detta är fullständigt oacceptabelt och enligt tysk lag måste alla tyska motorvägar undantagslöst vara försedda med mycket kraftiga mitträcken. Så är det inte i Sverige.
Samtidigt medger jag gärna att vägverkets lovprisade hopprep eller vajerräcken är en utmärkt nödlösning i de fall vägens bredd ej medger ett ordentligt mitträcke. De hör emellertid inte hemma på motorvägar; vägarnas elitserie.
Skulle svenska motorvägar undantaglöst vara försedda med kraftiga mitträcken som gjorde olyckor med mötande trafik uteslutna, menar jag att den rimliga hastighetsbegränsningen vore att fordon inte får föras med högre hastighet än att fordonet låter sig nedbringas till stillestånd inom den sträcka som går att överblicka och varje fara som går att förutse. Som en extra säkerhetsågärd kunde anges att 160 km/h ej får överskridas i vänster körfält och att omkörning till höger är ovillkorligen förbjuden och att brott mot denna regel bestraffas med omedelbar körkortsindragning. I praktiken skulle detta betyda att den som höll cirka 160 km/h i höger körfält aldrig skulle behöva bekymra sig om den i siffror definierade hastighetsbegränsningen.
Detta kunde gärna kompletteras med kameraövervakning och en mycket sträng kontroll av att förarna iakttoge ett väl och till hastigheten avpassat säkerhetsavstånd. Iakttar man all rimlig försiktighet och undviker man exceptionellt höga farter skall man faktiskt inte behöva titta på hastighetsmätaren om man kör på en motorväg. Själva syftet med en motorväg är ju att kunna färdas snabbt.
Om ni inte visste det har det tyska trafiksäkerhetsinstitutet DEKRA ganska nyligen genomfört en omfattande studie där olycksfrekvensen på de tyska motorvägar som saknar hastighetsbegränsning har jämförts med olycksfrekvensen på de sträckor som har hastighetsbegränsning. Studien kom fram till att det inte gick att belägga någon statistiskt signifikant skillnad med det förbehållet att olycksfrekvensen tycks något förhöjd på sträckor med låg trafikintensitet och hastighetsbegränsning!
Detta tros bero på att måttet av positiv stress är alltför låg på en motorväg med låg trafikintensitet och hastighetsbegränsning, medan det råder tillräckligt hög stressnivå på hårt trafikerade sträckor med eller utan hastighetsbegränsning, liksom att stressnivån är acceptabelt hög på lågt trafikerade sträckor utan hastighetsbegränsning.
En slutsats är alltså att hastighetsbegränsningar på lågt trafikerade sträckor är kontraproduktiva och med tyska mått mätt finns det knappast något annat än lågt trafikerade motorvägar i Sverige. 120 km/h är den hastighetsbegränsning som vanligtvis används på tyska motorvägar med vissa brister i utformningen, medan denna gräns nu skall införas på de svenska sträckor som anses bäst kunna hantera högre farter.
Om vi såge till att alla Sveriges motorvägar finge rejäla mitträcken, vore det faktiskt inte oförsvarligt att införa i stort sett fri hastighet på det sätt jag beskrev tidigare i denna text. Läs mer om vägverkets planer på följande länk.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1027627.svd
Bilden ovan föreställer en tysk motorväg med riktiga mitträcken.