flavianopolis

Jag har noterat att den isländska kronan faller fritt. Senast jag kontrollerade kostade en euro 121,54 isländska kronor och en svensk krona 12,92 isländska kronor. Så sent som den 29 februari i år kostade en euro 99,62 isländska kronor och således har eurons kurs räknat i isländska kronor stigit över 20% på en dryg månad.

Jag har vid ett flertal tillfällen hävdat att även om Big Mac-index visar på olika valutors egentliga jämviktspunkter i förhållande till varandra är Big Mac-index en dålig prognosmetod om man försöker förutsäga olika valutors framtida rörelser. I fallet Island är emellertd graden av misalignment så grov att Big Mac-index faktiskt är en ganska bra prognosmetod.

Den senaste uppgift jag har tillgänglig är att priset på en Big Mac på Island uppgår till 469,- isländska kronor och eftersom samma pris i Sverige för tillfället uppgår till 35,- svenska kronor är den växlingskurs som skulle jämställa priserna i Sverige och på Island 13,40 isländska kronor per svensk krona. Jämför man med Tyskland och använder man det tyska priset på en Big Mac som referens för euroområdet blir resultatet att 469,- isländska kronor skall delas med €3,10, vilket ger resultatet att eurons kurs bör uppgå 151,29 isländska kronor.

Isländska kronan bevisar på ett utmärkt sätt att små valutor tenderar att få gravt missvisande växlingskurser och detta beror givetvis på att det inte krävs särskilt stora transaktioner för att sätta växlingskursen i rörelse. Bedriver man sedan så kallad inflation-targeting blir konsumentprisindex också missvisande därför att växlingskursens rörelser överskuggar effekterna av den inhemska kreditexpansionen och summan av alltihopa blir makroekonomisk härdsmälta.

Island borde definitivt gå över till en fast växlingskurs baserad på tanken att ingångskursen i förhållande till den tänkta modervalutan bör baseras på teorien om köpkraftsparitet. En möjlighet är ett currency board baserat på euro i förhållandet 150,- isländska kronor per euro. Genom att efter den superdevalvering detta skulle innebära avskaffa det statliga insättarskyddet garanterar man att kreditexpansionen inte blir alltför osund. Den lilla ön Saint Helena i indiska oceanen har ett currency board baserat på Sterlingpund och saknar insättarskydd. Detta fungerar helt uppenbart bättre än Islands flytande mikrovaluta.

Intressant att notera är att ingen av eurolands regioner uppvisar en så stor avvikelse i förhållande till euroområdets kärnländer med avseende på priset på en Big Mac som Island, trots att exempelvis Irland och Finland också uppvisar en prisnivå som avviker ganska tydligt från euroområdets kärnländer. Detta bevisar också att tesen om perfekt prissättning av flytande valutor inte är något annat än vidskepelse. Graden av avvikelse från köpkraftsparitet inom euroland är mindre, tack vare frånvaro av nominella växlingskursrörelser.

Allra helst skulle jag vilja se "halv" guldmyntfot, om vilken idé man kan läsa på följande länk.

http://flavianopolis.blogspot.com/2008/02/fixed-exchange-rate-is-answer.html