flavianopolis

I Svenska Dagbladet står att läsa om några skridskoåkare som kommit i beröring med en varg. Vargen visade sig vara långtifrån så skygg som görs gällande av "vargkramarna". Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/artikel_1094231.svd

Samma bild, nämligen att vargen är ett ganska oskyggt djur som hela tiden prövar och tänjer gränserna i förhållandet med människan, ges av alla människor som lever i närheten av vargrevir. De så kallade vargkramarnas påståenden om vargens exceptionella skygghet är alltså något som inte bekräftas av erfarenheten.

Dessutom skulle jag gärna vilja lägga till att tamhunden kanske är det allra bästa beviset för att såväl varg som hund är djur med stor förmåga till interaktion med människan. Tamhunden anses ju vara en domesticerad varg. Människan har alltså troligen fångat vargungar, som blivit tama och undan för undan har människan bedrivit en avel där de för människan nyttiga egenskaperna förstärkts och de för människan farliga och/eller onyttiga försvagats.

Man bör dock komma ihåg att tamhundar kan förvildas och att det i Australien finns gott om så kallade Dingos, som är avkomlingar till förvildade tamhundar och lever på ett sätt som påminner om vargen. Vargen och hunden är alltså mycket närstående och så närstående att hybrider av båda könen är fertila redan i första generationen. Vad gäller korsningar mellan exempelvis serval och tamkatt är det emellertid så att fertila hannar förekommer först bland tredje generationens hybrider.

Det är också väl känt att ett stort antal djurarter under inga omständigheter låter sig domesticeras. Zebror är ett exempel och lodjur blir omöjligen mer än halvtama. Man kan alltså inte avla fram ett lodjur som ligger på soffan och latar sig för att av och till bege sig till matskålen, eller "gå på lådan". Däremot är det faktiskt inte på något vis omöjligt att så till den grad domesticera vargen att den blir till ett keldjur. Det är just det människan gjort och resultatet är tamhunden.

Detta hade givetvis varit omöjligt om inte vargen redan från början vore ett djur vars skygghet för människan är ganska begränsad och framförallt övervinnbar. Vargen är till och med intresserad av människor och vore det inte så funnes det inga tamhundar. Bilden bekräftas av skridskoåkarnas berättelse, liksom att människor som lever i närheten av vargrevir ger precis samma bild.