flavianopolis

Enligt min uppfattning borde riksdagen/regeringen snarast ålägga Vägverket att utreda vad som krävs för att motorvägssträckor som hösten 2008 kommer att få hastighetsbegränsningen höjd till 120 km/h, med bibehållen eller förbättrad säkerhetsstandard, skulle kunna få hastighetsbegränsningen höjd till 130 km/h.

Dessutom borde riksdagen/regeringen ålägga vägverket att utreda vilka sträckor som, efter de planerade förändringarna hösten 2008, kommer att ha bibehållen hastighetsbegränsning på 110 km/h, men vilka med förbättringar skulle kunna hantera högre hastighetsbegränsning än 110 km/h. Ett uppenbart exempel är sträckan strax söder om Jönköping vilken enligt min mening med kraftiga mitträcken inte skulle behöva någon hastighetsbegränsning alls. Om denna sträcka förses med kraftiga mitträcken, vore det utan vidare försvarligt att höja hastighetsbegränsningen till 130 km/h, men trots de planerade förändringarna kommer denna sträcka också efter de planerade förändringarna inte ha högre hastighetsbegränsning än 110 km/h.

Enligt min bestämda uppfattning är det ingenting annat än en första klassens trafiksäkerhetsskandal att det fortfarande i Sverige finns motorvägar helt utan mitträcken och att de mitträcken som finns är av den uppenbart undermåliga vajertypen. Vajerräcken är en bra sak på smala vägar som inte ursprungligen planerades som mötesfria, men där man av trafiksäkerhetsskäl vill minska sannolikheten för en mötesolycka dramatiskt.

Däremot hör vajerräcken inte hemma på motorvägar. Motorvägar skall vara vägarnas "elitserie" och på motorväg skall risken för en mötesolycka vara så nära noll som överhuvudtaget är möjligt. Vajerräcken är en nödlösning, om än en bra sådan. Samtidigt menar jag förstås inte att en motorväg helt utan mitträcken är bättre än med vajerräcken.

Vad gäller motorvägen strax söder om Jönköping är det sant att denna visat sig mera olycksdrabbad än man har haft anledning att förvänta sig med tanke på vägens dragning och de enorma siktsträckorna. Förklaringen är med största sannolikhet att den dels saknar ordentliga mitträcken och dels att vägens standard är så hög att hastighetsbegränsningen bidrar till att stressnivån blir så låg att den låga stressnivån blir en olycksfaktor i sig. Om denna väg försåges med kraftiga och dubbla mitträcken av den tyska ståltypen eller rent av i betong utförda, skulle denna sträcka utan vidare medge 130 km/h som högsta tillåtna hastighet.

Den absolut mest avgörande olycksfaktorn på motorväg är hur effektiv mötessepareringen är, medan hastighetsbegränsningen inte har någon avgörande betydelse och att det rent av kan vara så att en alltför låg hastighetsbegränsning kan vara en olycksfaktor i sig. Jag tror att så är fallet på sträckan strax söder om Jönköping. Man blir helt enkelt ouppmärksam när man kör på en höghastighetsväg i en för moderna bilar konstlat låg fart.

Vad gäller ekonomi, menar jag att Sverige har råd med riktiga mitträcken om Ungern har det och Ungern har bevisligen råd med riktiga mitträcken. Dessutom sägs i många situationer att en människoliv är ovärderligt och eftersom kraftiga mitträcken på alla svenska motorvägar skulle bidra till att färre dödades i trafiken och dessutom finansministern signalerat att investeringar i infrastruktur kan bli aktuella för att möta den sannolikt annalkande konjunkturnedgången, borde riktigt ordentliga mitträcken på alla svenska motorvägar kunna försvaras ur ett antal synvinklar.