tisdag, maj 27, 2008
Inflationen är hemlagad
Så här står det i E24.
"Inflationen i Sverige beror till stor del på Riksbankens tidigare höjningar av räntan, på högre livsmedelspriser och stigande energipriser. Prishöjningar på livsmedel och olja bestäms till stor del utanför landets gränser. En räntehöjning från Riksbanken riskerar att bli ett slag i luften och dessutom sakta ned en ekonomi som redan börjat vika nedåt."
Enligt min bestämda uppfattning är det mycket enkelt att vederlägga uppfattningen att den höga inflationstakten beror på faktorer bortom Riksbankens kontroll. Det nästan enda Riksbanken kan göra är att genom penningpolitik påverka takten i kreditexpansionen och jag menar att det finns uppenbara belägg för att en excessiv kreditexpansion är den nuvarande inflationens orsak.
Som säkert alla regelbundna läsare av denna blogg känner till använder jag mig endast av priset på en Big Mac som konsumentprisindex. Priset på en Big Mac har under senare tid stigit tämligen dramatiskt, men en tänkbar invändning mot att tillmäta detta förhållande någon större betydelse är det faktum att livsmedelspriserna stigit på den internationella marknaden.
Samtidigt är det faktiskt så att priset på en Big Mac stigit betydligt mindre snabbt i Norge, Danmark, Tyskland och Storbritanien. Går man tillbaka till januari 2006 har det svenska priset stigit cirka 9%, medan det tyska priset stigit 5% och det brittiska cirka 6%. Detta tyder utan tvivel på en snabb kreditexpansion i Sverige.
Vad gäller invändningen att Riksbanken genom att justera styrräntorna påverkar bolåneräntorna med effekter på konsumentprisindex, är detta oundvikligt. Riksbankens egentliga avsikt med att justera styrräntorna är rimligen att påverka takten i kreditexpansionen och att detta får vissa egendomliga effekter på konsumentprisindex är inget att bry sig om.
Vad gäller invändningen att deflationär penningpolitik skulle bromsa den realekonomiska expansionen blir mitt svar att den höga inflationstakten när förväntningar om höjda styrräntor eller åtminstone uteblivna sänkningar med den påföljden att kronans reala växelkurs drivs uppåt. Detta skadar konjunktur och sysselsättning och enligt min bestämda övertygelse är detta också huvudförklaringen till de tecken på realekonomisk inbromsning vilka nu kan iakttas.
Riksbanken bör alltså höja styrräntorna och göra det ordentligt och så snabbt som möjligt.
"Inflationen i Sverige beror till stor del på Riksbankens tidigare höjningar av räntan, på högre livsmedelspriser och stigande energipriser. Prishöjningar på livsmedel och olja bestäms till stor del utanför landets gränser. En räntehöjning från Riksbanken riskerar att bli ett slag i luften och dessutom sakta ned en ekonomi som redan börjat vika nedåt."
Enligt min bestämda uppfattning är det mycket enkelt att vederlägga uppfattningen att den höga inflationstakten beror på faktorer bortom Riksbankens kontroll. Det nästan enda Riksbanken kan göra är att genom penningpolitik påverka takten i kreditexpansionen och jag menar att det finns uppenbara belägg för att en excessiv kreditexpansion är den nuvarande inflationens orsak.
Som säkert alla regelbundna läsare av denna blogg känner till använder jag mig endast av priset på en Big Mac som konsumentprisindex. Priset på en Big Mac har under senare tid stigit tämligen dramatiskt, men en tänkbar invändning mot att tillmäta detta förhållande någon större betydelse är det faktum att livsmedelspriserna stigit på den internationella marknaden.
Samtidigt är det faktiskt så att priset på en Big Mac stigit betydligt mindre snabbt i Norge, Danmark, Tyskland och Storbritanien. Går man tillbaka till januari 2006 har det svenska priset stigit cirka 9%, medan det tyska priset stigit 5% och det brittiska cirka 6%. Detta tyder utan tvivel på en snabb kreditexpansion i Sverige.
Vad gäller invändningen att Riksbanken genom att justera styrräntorna påverkar bolåneräntorna med effekter på konsumentprisindex, är detta oundvikligt. Riksbankens egentliga avsikt med att justera styrräntorna är rimligen att påverka takten i kreditexpansionen och att detta får vissa egendomliga effekter på konsumentprisindex är inget att bry sig om.
Vad gäller invändningen att deflationär penningpolitik skulle bromsa den realekonomiska expansionen blir mitt svar att den höga inflationstakten när förväntningar om höjda styrräntor eller åtminstone uteblivna sänkningar med den påföljden att kronans reala växelkurs drivs uppåt. Detta skadar konjunktur och sysselsättning och enligt min bestämda övertygelse är detta också huvudförklaringen till de tecken på realekonomisk inbromsning vilka nu kan iakttas.
Riksbanken bör alltså höja styrräntorna och göra det ordentligt och så snabbt som möjligt.
