flavianopolis

Visserligen kan man lätt tänka sig att antal så kallade eurofiler kommer att bli gruvligt besvikna om irländarna i folkomröstningen den 12 juni röstar nej till det så kallade Lissabon-fördraget, men enligt min mening är det faktiskt snarare de uttalade EU-motståndarna som borde hänga läpp givet att irländarna röstar nej till detta fördrag.

Hur kan man komma till denna slutsats?

Jag menar att Lissabonfördraget och de nya regler för EU som följer av detta har en mycket stor fördel i jämförelse med vad som gällt tidigare. EU får nämligen en utträdesklausul. Passar det inte att vara med i EU, får man gå ur. Ingen feg EU-anhängare kommer längre att kunna använda argumentet att vi kanske inte borde ha gått med, men vi kan inte gå ur. Det kommer vi att kunna göra och vi utträdesförespråkare kommer att kunna peka på att frågan om utträde är rättsligt reglerad.

Därutöver menar jag att den ytterligare centralisering av EU som följer av fördraget förstärker de sakliga argumenten för ett utträde och jag kan inte se annat än att om britterna, efter en väntad konservativ valseger, vill riva upp fördraget, kommer det Förenade Konungadömet att tvingas lämna EU eller acceptera fördraget.

Vad gäller Sverige, menar jag att junilistan rimligen också måste förorda utträde givet att Lissabon-fördraget godtas och det visar sig omöjligt att få någon ändring till stånd vad gäller de rättsliga följderna av den så kallade Vaxholms-domen.

Dessutom fyller EU:s jordbrukspolitik inte längre någon funktion med avseende på att förbättra böndernas inkomstsituation. Världsmarknadspriserna på jordbruksvaror överstiger tydligt de av EU garanterade minimipriserna och om Sverige lämnade EU kunde bönderna dra stor fördel av att avskaffade produktionskvoter skulle göra det möjligt för bönderna att dra större fördel av de höga världsmarknadspriserna än vad som nu är fallet.

EU är alltså ingenting annat än en meningslös byråkrati som Sverige så snart som möjligt borde lämna och ett irländskt ja till fördraget kan påskynda vägen ut. Å andra sidan kommer jag givetvis att fira ett eventuellt nej, eftersom också detta skulle göra livet mindre glatt för eurofiler och federaster.

Ett ja kan dock förmodas bli deras största pyrrhus-seger någonsin.