onsdag, maj 28, 2008

 

Lars Nyberg glömmer en sak

Jag delar visserligen vice riksbankschef Lars Nybergs uppfattning att statsmakterna och bankerna borde uppmuntra användning av betalkort framför användning av lagligt betalningsmedel, men jag menar att Lars Nyberg förmodligen glömmer en sak som jag kommer att behandla nedan. Läs mer om Lars Nybergs tankar på följande länkar.

http://www.e24.se/pengar24/dinekonomi/familjeekonomi/artikel_493725.e24

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=774257

Saken är den att sedlar och mynt är lagligt betalningsmedel, medan kontobehållningar är fordringar eller skulder beroende på vems perspektiv man ser det ur. De är bankens skulder och bankkundens fordringar.

Det enda sätt på vilket en gäldenär alltid och ovillkorligen kan lösa sina skulder, utan att ge fordringsägaren någon möjlighet att neka betalningen, givet att inget särskilt avtalats, är genom att till fordringsägaren överräcka lagligt betalningsmedel och detta utan att kräva fordringsägaren på någon avgift.

Detta betyder visserligen inte att det är omöjligt att kräva bankkunden eller snarare fordringsägaren på en avgift för bankomatuttag, men om banken gör det är banken ovillkorligen skyldig att på något annat sätt till bankkunden eller fordringsägaren överräcka lagligt betalningsmedel avgiftsfritt. Är bankomaten avgiftsbelagd, måste banken avgiftsfritt tillhandahålla lagligt betalningsmedel vid bankkontoren. Det är givetvis detta problem bankerna vill komma undan genom att ställa upp bankomater.

Vill man se ett samhälle där sedlar och mynt endast används vid småtransaktioner finns det förmodligen ingen annan väg runt problemet än att Riksbanken slutar ge ut sedlar och/eller mynt annat än med väldigt små valörer. Annars är det faktiskt osannolikt att bankerna tar risken att behöva hantera sedlar/mynt i större mängder vid sina kontor.

Om Riksbanken drar in alla sedlar med större valör än 50 kronor, kommer förmodligen betalning med hjälp av betalkort snart att bli avgiftsfri. Om inte så sker är det däremot osannolikt, trots att hela bruket strängt taget är ekonomiskt oförsvarbart.

Comments:
Hej Flavian!

Tolkar jag dig rätt så är problemet att när kontanterna försvinner så finns inget sätt för kunderna att räcka fingret åt banken. Men det kanske finns andra alternativ än kontanter.

Att ha konto hos annan bank och flytta pengarna dit är ett sätt. Men man är fortfarande fånge hos banksystemet. Ena krediten kan bara bytas mot en annan.

Om någon sharia-bank etablerar sig så kan man dock öppna konto där och vara garanterad ett kontantinnehav och en tillgång som inte är någon annans skyldighet. Det är som om att ha konto hos Riksbanken.

Johan Nilsson
 
Man kan aldrig komma runt problemet att det måste finnas någon typ av lagligt betalningsmedel och att detta medel med stor sannolikt måste vara fysiskt.

Däremot kan man tänka sig att den största valören vore 10 kronor och att 10 kr också fortsättningvis är ett mynt.

En annan tänkbar lösning är att privatpersoner får öppna konto hos Riksbanken och att överföring till ett konto hos Riksbanken är lagligt betalningsmedel, medan Riksbanken inte är har några andra skyldigheter än att överföra kontobehållningen till ett konto tillhörig någon annan med konto hos Riksbanken.

Dessutom förutsätts väl att alla svenskar och andra som så önskar får ett konto i Riksbanken och att detta är avgiftsfritt.

Å andra sidan vore det mycket enklare att bli av med sedlar och mynt genom att begränsa den största valören till 10 kr. I så fall skulle användningen av lagligt betalningsmedel med stor sannolikhet begränsas till ett minimum.
 
Ett sätt att räcka fingret åt bankerna är att köpa guld och betala med kort.

Å andra sidan överförs i så fall problemet till säljaren av guldet.
 
Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?