flavianopolis

Enligt min mening är den nu pågående diskussionen om eurovisionsschlagerfestivalen tämligen löjlig. För det första är det hela ingen stor sak utan ett jippo en förlorare bör kunna lämna utan alltför nedslagna känslor.

För det andra är jag, trots spektaklets karaktär av jippo, upprörd över hur indignerad man är över den så kallade kompisröstningen i dessa sammanhang. Helt uppenbart hade ABBA segrat 1974 i Brighton, med eller utan övriga nordiska ländernas stöd, men hade Sverige verkligen segrat 1984, 1991 och 1999 om det inte varit för att de nordiska länderna traditionellt tenderar att rösta på varandra? Jag är inte så säker på det och förstår verkligen inte hur man i ett land, som haft oerhörd nytta av så kallad kompisröstning, kan vara upprörd över att många östeuropeiska länder gör på samma sätt.

Mig veterligen har Tyskland bara vunnit en enda gång och den gången vann man med den underbara låten "Ein bisschen Frieden" och att Tyskland inte vunnit mer än en gång beror förmodligen på att just ingen, på grund av historiska ressentiment, "kompisröstar" på Tyskland. Därför är också den tyska vinnarlåten en låt man kommer ihåg. Om den nämligen inte hade varit överlägset bäst hade den inte kunnat vinna. Tyskland får ju inte några "kompisröster".

Slutligen vill jag framföra att Sverige förmodligen haft bättre chanser om man istället skickat Sanna Nielsen till Belgrad för att framföra den låt TV-tittarna ansåg vara den bästa, nämligen "Empty Room". Det var på grund av juryn Charlotte Perrelli vann och rimligen borde de fanatiska svenska schlagernationalisterna rikta sin vrede mot juryn, då denna valde en låt som lät ungefär som alla andra uttjatade svenska bidrag till detta spektakel under senare år och av det skälet, redan i förväg, kunde bedömas vara chanslös.

Nu får det vara slutgnällt i ett ämne som egentligen inte förtjänar att kommenteras och för att lugna upprörda känslor ber jag att få rekommendera ett avnjutande av Nicoles vinnande bidrag från 1982.

http://www.myvideo.de/watch/938915/Nicole_Ein_bisschen_frieden