flavianopolis

Så här säger vice riksbankschef Irma Rosenberg.

"En höjning av styrräntan för att dämpa inflationen innebär att konjunkturen skulle mattas av ytterligare. Det är ett dilemma vi och andra centralbankerna ställs inför, säger Irma Rosenberg."

Allt annat lika är det givetvis så att en stegring av marknadsräntorna sannolikt medför en svagare konjunktur, men att tro att en svensk styrräntehöjning skulle medföra en svagare konjunktur under nu rådande omständigheter är enligt min övertygelse fel.

Låt mig förklara varför jag tror det.

För det första är det styrräntan Rikbanken bestämmer över. Om styrräntan istället skulle sänkas dramatiskt och trots detta kronans yttre värde inte skulle minska är det sannolikt att marknadsräntorna skulle stiga. Lägre styrräntor medför ju sannolikt högre inflation och ju högre inflationen utfaller, desto högre torde marknadsräntorna utfalla.

En tänkbar följd av höjda styrräntor är att inflationsfarhågorna avtar och att därför marknadsräntan faller. Detta vore bra för konjunkturen redan i ett kortsiktigt perspektiv.

För det andra vore det bra om styrräntorna höjdes påtagligt till dess det kunnat beläggas att inflationstakten verkligen bragts under kontroll och förts in i en fallande bana. Så är än så länge inte fallet och även om inflationstakten måhända kommer att sakta in under vintern 2008/2009, skall detta inte tillmätas alltför stor betydelse av det skälet att detta hänger samman med att vissa höga månadstal faller bort. Jag menar att de enda bevis för en lägre inflationstakt som kan godtas som ovedersägliga, är att varor eller tjänster som i allmänhet inte fluktuerar särskilt yvigt kostar mindre än de gjorde för ett år sedan. Om till exempel en Big Mac kostade mindre än den gjorde för ett år sedan, vore detta ett ett enligt min bedömning fullgott bevis för att inflationen verkligen bragts under kontroll.

Om Sverige skulle befinna sig i en sådan situation och dessutom reporäntan vore ganska hög, och jag gissar då att den skulle behöva befinna sig i spannet 5-6%, tror jag att det skulle uppstå en stark förväntan att Riksbankens nästa steg mera sannolikt skulle bli en sänkning än en höjning. Detta skulle i sin tur utlösa ett säljtryck riktat mot kronan och den svagare kronan skulle sätta fart på konjunkturen.

Dagens problem består i att just ingen tror på lägre styrräntor och anledningen till detta är givetvis att den höga inflationstakten inte ger något utrymme för lägre styrräntor.