fredag, juni 13, 2008
Inflationshotet är verkligt
Inte sällan skylls inflation på så kallade tillfälliga faktorer. Det kan exempelvis vara att skördar slår fel eller annat som inte är direkt relaterat till något som beror på en excessiv kreditexpansion. För tillfället menar exempelvis somliga att den så kallade underliggande inflationen i Sverige är ytterst måttlig och att Riksbanken inte kan göra något åt att livsmedels- och bränslepriser stiger på den internationella marknaden.
Jag anser visserligen att resonemanget är ihåligt, men låt oss för en stund anta att det kan ligga något i resonemanget. Det är ju sant att Riksbanken knappast genom att trycka på en knapp kan stegra kronkursen så våldsamt att effekterna av det stigande oljepriset raderas ut mätt i kronor.
Jag konstaterar då att eurokursen sedan den 1 januari 2006 har fallit från 9,41 kr. till idag 9,37 kr. Pundkursen har fallit från 13,67 kr. till idag 11,88 kr. Alltså borde den starka kronan i någon mån ha isolerat Sverige från effekterna av prisstegringar på vad som slarvigt kallas den internationella marknaden.
Vad gäller de inhemska priserna visar det sig att Sverige har den högsta macflationen. Här har priset på en Big Mac stigit från 33,- kr. till idag 37,- kr. eller med 12,1%. I Storbritannien har priset däremot endast stigit 5,9%, medan det tyska priset har stigit 8,1%. Sverige har alltså uppvisat en hög inhemsk inflationstakt och trots detta har kronan stärkts. En försiktig slutsats är att den svenska inflationen är verklig och beror på en excessiv kreditexpansion för vilken ytterst Riksbanken är ansvarig. Annars borde priserna i Tyskland och Storbritannien ha stigit mer.
Vad gäller det gynnsamma läget på arbetsmarknaden gör jag den bedömningen att kraftiga stegringar av den svenska styrräntan skulle få sysselsättningen att expandera än mer. Skulle nämligen styrräntorna nå upp till en så hög nivå att det framstår som mera sannolikt att de kommer att sänkas istället för att höjas, kommer detta med stor sannolikhet få kronans yttre värde att rasa med den påföljden att konjunkturen skulle förbättras. Dessutom skulle en långsammare kreditexpansion bidra till att de snarare inhemska prisstegringarna dämpades, vilket skulle kunna bidra till en hållbar och sund förstärkning av kronkursen.
Jag anser visserligen att resonemanget är ihåligt, men låt oss för en stund anta att det kan ligga något i resonemanget. Det är ju sant att Riksbanken knappast genom att trycka på en knapp kan stegra kronkursen så våldsamt att effekterna av det stigande oljepriset raderas ut mätt i kronor.
Jag konstaterar då att eurokursen sedan den 1 januari 2006 har fallit från 9,41 kr. till idag 9,37 kr. Pundkursen har fallit från 13,67 kr. till idag 11,88 kr. Alltså borde den starka kronan i någon mån ha isolerat Sverige från effekterna av prisstegringar på vad som slarvigt kallas den internationella marknaden.
Vad gäller de inhemska priserna visar det sig att Sverige har den högsta macflationen. Här har priset på en Big Mac stigit från 33,- kr. till idag 37,- kr. eller med 12,1%. I Storbritannien har priset däremot endast stigit 5,9%, medan det tyska priset har stigit 8,1%. Sverige har alltså uppvisat en hög inhemsk inflationstakt och trots detta har kronan stärkts. En försiktig slutsats är att den svenska inflationen är verklig och beror på en excessiv kreditexpansion för vilken ytterst Riksbanken är ansvarig. Annars borde priserna i Tyskland och Storbritannien ha stigit mer.
Vad gäller det gynnsamma läget på arbetsmarknaden gör jag den bedömningen att kraftiga stegringar av den svenska styrräntan skulle få sysselsättningen att expandera än mer. Skulle nämligen styrräntorna nå upp till en så hög nivå att det framstår som mera sannolikt att de kommer att sänkas istället för att höjas, kommer detta med stor sannolikhet få kronans yttre värde att rasa med den påföljden att konjunkturen skulle förbättras. Dessutom skulle en långsammare kreditexpansion bidra till att de snarare inhemska prisstegringarna dämpades, vilket skulle kunna bidra till en hållbar och sund förstärkning av kronkursen.