fredag, juli 11, 2008
Att avreglera jordbruket
Samtidigt finns det faktiskt vissa goda skäl att inte förhasta sig när/om man beslutar sig för att avreglera jordbruket. Avregleras nämligen jordbruket snabbt, ogenomtänkt och slarvigt kan vissa negativa effekter uppträda. Jag tänker på följande negativa effekter.
- Oacceptabla sociala och ekonomiska följder för jordbrukarna
- Minskad produktion av jordbruksvaror
Hur skall man undvika dessa negativa följder? För att förstå min tankegång vill jag först kortfattat gå igenom hur jordbruket regleras. Regleringen av jordbrukssektorn består huvudsakligen av tre komponenter. Dessa tre är de följande.
- Kvotering av jordbrukets produktion
- Garanterade minimipriser
- Tullskydd
Här börjar jag med att konstatera att kvoteringen av jordbrukets produktion inte fyller någon funktion med avseende på de två argument som anfördes ovan till förmån för en försiktig och gradvis avreglering av jordbruket. Tvärsom innebär kvoteringen av produktionen att böndernas möjligheter att tjäna pengar begränsas och att produktionen hämmas. Alltså kan kvoteringen slopas omedelbart och utan vidare diskussioner.
Vad gäller garanterade minimipriser fyller dessa främst en social funktion såtillvida att de garanterar att en försiktig och duglig jordbrukare inte riskerar att ställas på bar backe till följd av fallande priser. Å andra sidan har de också den ur somliga jordbrukares perspektiv negativa följden att priserna på utsäde, foder och framförallt odlingsbar mark hålls uppe. Av det skälet att garantipriserna faktiskt fyller en social funktion, menar jag att de bör avvecklas försiktigt så att bönderna ges möjligheter att förbereda sig på en situation utan av staten/EU garanterade priser.
Jag föreslår därför att EU/staten kungör att garantipriserna fryses på dagens nivå och att de kommer att förbli på den nivån under sextio år framåt. Sedan denna övergångsperiod om sextio år gått till ända, sänks garantipriserna i ett enda slag till noll. Troligen skulle följden av detta bli att priserna på jordbruksmark skulle falla tydligt i slutet av sextioårsperioden, men detta är ett problem endast för säljare av mark och dessutom är problemet väl kalkylerbart. Det är givetvis också en bra sak för köpare av mark om priserna på mark faller istället för att stiga/kvarstå på nuvarande nivå.
Vad gäller skyddstullar fyller dessa en funktion med avseende på böndernas ekonomiska och sociala situation. Samtidigt är de faktiskt inte särskilt marknadsstörande i en situation där det finns ett exportöverskott "innanför skyddstullarna", eftersom i så fall knappast någon import skulle komma till stånd i en situation utan skyddstullar. Så är det utan tvekan i EU och det kommer med stor sannolikhet att vara så i EU för all framtid. Jag föreslår därför att skyddstullarna avskaffas 120 år efter det att produktionskvoterna avskaffats. För att garantera något så när förutsägbara produktionsvillkor för jordbrukssektorn föreslår jag att skyddstullarnas nivå bestäms till de från början garanterade minimipriserna multiplicerat med två.
I en situation där det funnes ett importbehov "innanför skyddstullarna" vore naturligtvis förhållandena helt annorlunda, men å andra sidan skulle bönderna i så fall ges 120 år på sig att anpassa sig till en situation där de inte skyddas från billig import. Självfallet skulle detta inte vara något problem för någon nu verksam jordbrukare, eftersom han ju med all säkerhet vore död den dagen denna situation skulle inträda. Och mot slutet av 120-årsperioden skulle rimligen priserna på jordbruksmark vara anpassade till en situation där jordbruket inte skulle skyddas från utländsk import.
Genom att skynda långsamt uppnås målet, utan att böndernas ekonomiska och sociala situation hotas eller att produktionen riskerar minska.
