flavianopolis

Så här säger Nordeas så kallade makroanalytiker till Dagens Industri.

"Signalen om fler höjningar fast de ser en jättesvag konjunktur betyder att de bryr sig inte alls om konjunkturen."

För det första menar jag att det är kombinationen av hög svensk kärninflation och ett inflationsmål som överskrids som är konjunkturnedgångens orsak. Hade Riksbanken bedrivit en mera deflationär penningpolitik är det sannolikt att risken för ett underskridande av inflationsmålet framstått som större än motsatsen, vilket fått kronan att rasa och den uppmätta inflationen att framstå som högre än den korrekt uppmätta kärninflationen.

För det andra är det faktiskt så att Riksbanken inte får ta några andra hänsyn än dem som dikteras av hänsynen till fast penningvärde och finansiell stabilitet. Detta följer av Riksbankslagen. Fast penningvärde skall förstås så att varor med över tiden konstant kvalitet skall förbli stabila i pris, men att förändrade konsumtionsmönster i normalfallet innebär att konsumentprisindex trots detta uppvisar svagt positiva tal. Om exempelvis priset på en Big Mac förblir oförändrat, men folk i allmänhet går över till att köpa den dyrare Big 'n Tasty, medför detta att konsumentprisindex komposition förändras så att folk i allmänhet gör av med fler kronor, vilka kronors värde dock förblir stabilt om man ser till deras köpkraft i termer av varor med oförändrad beskaffenhet.

Detta betyder också att KPI:s ökning skall vara 0% sedan konsumentprisindex komposition senast förändrades och att det nu praktiserade inflationsmålet strider mot Riksbankslagen, eftersom detta endast bygger på tanken att upprätthålla en inflationstakt på 2% oavsett hur konsumentprisindex komposition förändrats på grund av förändrade konsumtionsmönster.