flavianopolis

Ehuru jag inte känner fullt förtroende för vice riksbankschef Lars Svensson anser jag likväl att han är den avgjort bäst lämpade efterträdaren för Irma Rosenberg. Lars Svensson är en ganska pålitilig räntehök om än att han fram till nyligen har gjort sitt bästa för att dölja detta. Räntehök är enligt min mening ett positivt epitet, eftersom erfarenheten visar att inflationspolitik endast medför stigande priser, stigande långräntor och allmänt makroekonomiskt kaos. Att det finns enstaka situationer som rättfärdigar en mera inflationär penningpolitik är sant, men sanningen är att dessa situationer är sällsynta samtidigt som många akademiska ekonomer tenderar att se sådana situationer nästan jämt.

Det är ganska fantastiskt att så få debattörer i Sverige kritiserar den förda inflationspolitik som utan tvekan är finansorons orsak. Tvärsom går hela debatten ut på att myndigheterna nu genom olika typer av inflationära åtgärder bör försöka "mildra krisen". Det må vara sant en människa som supit i åratal inte kan bli helnykter över en natt och att det rent av är farligt att sluta supa tvärt, men likväl tycker jag att det är tragiskt att knappast någon pekar på riskerna med att påbörja en ny inflationscykel.

Låt mig nu återvända till det denna text avsåg att behandla, nämligen lämpligheten i att låta Lars Svensson efterträda Irma Rosenberg. Anledningen till att jag inte känner fullt förtroende för vice riksbankschef Lars Svensson är att jag misstänker att han är alltför influerad av tanken på den perfekt fungerande marknaden och därför tenderar att tillmäta olika prisrörelser på de finansiella marknaderna överdrivet stor betydelse och träffsäkerhet. Jag menar att det enda någotsånär tillförlitliga underlaget för penningpolitiken är påvisade prisförändringar på varor. Jag menar vidare att all statistik måste tolkas helt enkelt därför att statisitik är ett svårt ämne. Trots detta vill jag helst se Lars Svensson som Irma Rosenbergs efterträdare.

Vem bör efterträda Lars Svensson som direktionsledamot? Jag anser att det bästa valet vore Erik Thedéen. Thedéen är väl meriterad genom praktisk erfarenhet och han är inte inblandad i misskötseln av någon bank. Harry Flams har tyngre akademiska meriter, men är känd euro-förespråkare och av det skälet något belastad i den allmänna debatten.* Lena Hagman är en utpräglad inflationist. Erik Thedéen har en lägre profil än Harry Flams och bättre praktiska meriter. Hans resonemang i frågor rörande penningpolitik är snarare åt hökhållet än åt duvhållet. Jag röstar alltså för att Lars Svensson får ta över Irma Rosenbergs roll som riksbankschefens högra hand och att tomrummet i direktionen fylls av den diskrete, skicklige och begåvade praktikern Erik Thedéen.

Observera att jag letat efter lämpliga kandidater i Dagens Industris skuggdirektion.

* Jag anser i och för sig inte att det förhållandet att han är för euron gör honom olämpad. Euron har vissa poänger.