torsdag, oktober 02, 2008
Leve Handelsbanken!
Idag står i Dagens Nyheter att läsa om att den så kallade finansoron medför att fler sparare väljer Handelsbanken. Läs mer på följande länk.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=834796
Enligt min mening bevisar detta hur djupt destruktivt hela systemet med insättarskydd och olika former av bankstöd är. Insättarskyddet uppmuntrar allmänheten att vända sig till banker med osund utlåningspraxis, eftersom deras mera våghalsiga strategi gör det möjligt för dem att betala högre inlåningsränta.
Det som nu händer visar också att den teoretiska grundvalen för tanken med insättarskydd inte bara vacklar utan är helt obefintlig. Den tanke varpå försvaret för insättarskydd vilar är tanken att sunda och välskötta banker så att säga dras med ned i djupet när osunda banker drabbas av måhända berättigad panik. Problemet är bara att verkligheten helt motsäger denna tanke. Tvärsom gynnas sunda banker av att osunda blir föremål för panik. Deras inlåning växer och de kan rent av sänka inlåningsräntan utan att samtidigt sänka utlåningsräntorna.
Det är alltså så att allt snack om att staten alltid måste värna de finansiella systemens påstådda stabilitet i själva verket inte är något annat än just det som i förening med den av Riksbankens rådgivare rekommenderade inflationspolitiken skapar kriserna.
Dessutom är det ur konkurrensrättsligt perspektiv djupt orättvist för att inte säga stötande att de som sköter sina finanser skall subventionera dem som missköter sina. Insättarskyddet kan liknas vid att olika bilfabrikanter skulle tvingas betala till en fond ur vilken understöd betalas ut till dem som köpt dåliga bilar som behöver repareras, eftersom man tror att det annars skulle finnas en risk för att folk skulle sluta köpa kvalitetsbilar! Det minsta man kan kräva vore att bidragen till den fond ur vilken insättarskydd skall betalas ut vore frivilliga och att de banker som valde att inte bidra inte skulle omfattas av insättarskyddet.
Australien har inget insättarskydd alls och jag skulle bli väldigt förvånad om det skulle komma rapporter om en finansiell kris från Australien. Saint Helena och Falklandsöarna befinner sig de facto i valutaunion med Storbritannien, men saknar till skillnad från Storbritannien insättarskydd och bankkris. Att frånvaro av insättarskydd å andra sidan inte är någon garanti för att finansiella kriser inte kan uppträda, bevisas av Sverige. Den svenska finanskrisen i början av 90-talet är dock en annan historia och visst borde staten ha låtit de osunda bankerna gå omkull. Detta hade bara stärkt Handelsbanken med dess försiktiga utlåningspraxis.
Familjen Wallenberg behöver inte socialhjälp!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=834796
Enligt min mening bevisar detta hur djupt destruktivt hela systemet med insättarskydd och olika former av bankstöd är. Insättarskyddet uppmuntrar allmänheten att vända sig till banker med osund utlåningspraxis, eftersom deras mera våghalsiga strategi gör det möjligt för dem att betala högre inlåningsränta.
Det som nu händer visar också att den teoretiska grundvalen för tanken med insättarskydd inte bara vacklar utan är helt obefintlig. Den tanke varpå försvaret för insättarskydd vilar är tanken att sunda och välskötta banker så att säga dras med ned i djupet när osunda banker drabbas av måhända berättigad panik. Problemet är bara att verkligheten helt motsäger denna tanke. Tvärsom gynnas sunda banker av att osunda blir föremål för panik. Deras inlåning växer och de kan rent av sänka inlåningsräntan utan att samtidigt sänka utlåningsräntorna.
Det är alltså så att allt snack om att staten alltid måste värna de finansiella systemens påstådda stabilitet i själva verket inte är något annat än just det som i förening med den av Riksbankens rådgivare rekommenderade inflationspolitiken skapar kriserna.
Dessutom är det ur konkurrensrättsligt perspektiv djupt orättvist för att inte säga stötande att de som sköter sina finanser skall subventionera dem som missköter sina. Insättarskyddet kan liknas vid att olika bilfabrikanter skulle tvingas betala till en fond ur vilken understöd betalas ut till dem som köpt dåliga bilar som behöver repareras, eftersom man tror att det annars skulle finnas en risk för att folk skulle sluta köpa kvalitetsbilar! Det minsta man kan kräva vore att bidragen till den fond ur vilken insättarskydd skall betalas ut vore frivilliga och att de banker som valde att inte bidra inte skulle omfattas av insättarskyddet.
Australien har inget insättarskydd alls och jag skulle bli väldigt förvånad om det skulle komma rapporter om en finansiell kris från Australien. Saint Helena och Falklandsöarna befinner sig de facto i valutaunion med Storbritannien, men saknar till skillnad från Storbritannien insättarskydd och bankkris. Att frånvaro av insättarskydd å andra sidan inte är någon garanti för att finansiella kriser inte kan uppträda, bevisas av Sverige. Den svenska finanskrisen i början av 90-talet är dock en annan historia och visst borde staten ha låtit de osunda bankerna gå omkull. Detta hade bara stärkt Handelsbanken med dess försiktiga utlåningspraxis.
Familjen Wallenberg behöver inte socialhjälp!
Comments:
<< Home
Det blir intressant att följa krisen i de länder du nämner som saknar insättningsgaranti.
Johan Nilsson
Johan Nilsson
Vad gäller Australien tror jag inte att det blir någon kris alls. Australien har såvitt jag kan förstå inflationen under kontroll sedan flera år tillbaka och eftersom insättarskydd saknas har de australiska bankerna inte varit alltför våghalsiga i sin utlåningsstrategi.
Flavian,
Vad finns det för baksidor med att försöka spela på insättningsgarantin. Man lyfter in 250.000 i vardera Kaupthing, Parex och någon annan skakig historia. Avkastningen blir god. Sedan smäller det och, ja, vad händer? Får man vänta i evinnerlig tid på pengarna? För att hindra att man går miste om räntan kan man ju välja de banker som betalar ut räntan varje månad, så slipper man gå miste om den, trots att det är skattemässigt fördelaktigare att få räntan i slutet av året.
Johan Nilsson
Vad finns det för baksidor med att försöka spela på insättningsgarantin. Man lyfter in 250.000 i vardera Kaupthing, Parex och någon annan skakig historia. Avkastningen blir god. Sedan smäller det och, ja, vad händer? Får man vänta i evinnerlig tid på pengarna? För att hindra att man går miste om räntan kan man ju välja de banker som betalar ut räntan varje månad, så slipper man gå miste om den, trots att det är skattemässigt fördelaktigare att få räntan i slutet av året.
Johan Nilsson
Enligt vad jag kan förstå kommer det att dröja cirka ett halvår efter att en viss bank gått omkull till dess det garanterade beloppet betalas ut, men jag vet inte så noga.
Skicka en kommentar
<< Home