tisdag, oktober 21, 2008
Orättvist, kostsamt och onödigt
På följande länk finns en text som handlar om hur Handelsbanken har kunnat dra nytta av den så kallade finansiella krisen.
www.e24.se/branscher/bankfinans/artikel_802535.e24
Artikeln är mycket intressant eftersom den visar att Handelsbanken på det hela taget har dragit nytta av det som kallas finanskrisen. Varför är det intressant? Jo, det är intressant eftersom det bevisar att även om myndigheterna inte hade gjort något för att mildra den så kallade krisen så hade detta inte på något sätt försvagat Handelsbankens finansiella ställning, vilket alltså rimligen betyder att det som kallas de finansiella systemens stabilitet aldrig någonsin har varit hotat.
Hade de mera misskötta bankerna tillåtits att gå omkull hade fortfarande Handelsbanken funnits kvar på marknaden och någon risk för att Sverige skulle ha tvingats att gå tillbaka till byteshandel eller ens att kontantomloppet hade ökat därför att det inte hade funnits någon solvent rikstäckande bank tillgänglig har aldrig funnits. Man kan därför dra den slutsatsen att myndigheternas åtgärder hitintills varit helt opåkallade till och med ur det perspektivet att myndigheterna har att tillse att det finns ett väloljat rikstäckande bankväsende. Att Andersson har konto hos Handelsbanken förutsätter ju inte att Johansson har konto hos någon annan bank för att Andersson och Johansson skall kunna göra affärer med varandra. I princip hade man kunnat tänka sig att praktiskt taget alla svenskar hade haft konto hos Handelsbanken och att övriga banker hade gått i konkurs, även om en sådan situation med stor sannolikhet hade lett till att en rad så kallade nischbanker hade öppnats och försökt ta upp konkurrensen med Handelsbanken.
Det är alltså först om Riksbankens deflationära åtgärder hade varit så rigorösa att samtliga rikstäckande bankers solvens hade vacklat som man kan säga att Riksbanken enligt rådande lagstiftning hade varit berättigad att vidta inflationära åtgärder i syfte att säkra bankväsendets funktion.
Givetvis skall Riksbanken enligt rådande lagstiftning också motverka ett stigande penningvärde med inflationära åtgärder. Allt talar, enligt vad jag tror, för att man hade kunnat fastställa ett stigande penningvärde långt innan det finansiella systemets stabilitet verkligen hade varit hotat. Inflationära åtgärder bör, enligt min mening, i första hande vara sänkningar av styrräntorna och i andra hand köp av främmande valutor eller guld i syfte att depreciera kronan. Under rådande omständigheter borde dock Riksbanken ha höjt styrräntorna i syfte att säkra penningvärdet även om detta hade hotat de mest misskötta bankernas solvens.
Misskötta bankers insolvens är inte mera tragiska än andra misskötta företags insolvens och den senaste tidens händelser visar att antagandet att osunda bankers svårigheter sprider sig till sunda banker är helt felaktigt. Tvärsom gynnas sunda banker av osunda bankers svårigheter. Banker skiljer sig alltså inte från andra företag. Precis som att på en ort med två livsmedelshaller det gynnar den ena livsmedelshallen att en den andra går omkull gynnas välskötta banker av att misskötta går omkull och konkurrenstrycket avtar.
De åtgärder som nu vidtas är alltså ur en rad perspektiv fullständigt galna. De subventionerar misskötta företag på välsköttas bekostnad och kostar enorma summor som istället hade kunnat användas antingen till att stärka svenskarnas köpkraft eller till att förbättra infrastrukturen. Det hedrar Handelsbanken att Handelsbanken frivilligt ställer sig utanför dessa dumheter och jag uppmanar mina läsare att bli kunder hos Handelsbanken. Givetvis borde också deltagandet i systemet med insättningsgarantier vara frivilligt.
www.e24.se/branscher/bankfinans/artikel_802535.e24
Artikeln är mycket intressant eftersom den visar att Handelsbanken på det hela taget har dragit nytta av det som kallas finanskrisen. Varför är det intressant? Jo, det är intressant eftersom det bevisar att även om myndigheterna inte hade gjort något för att mildra den så kallade krisen så hade detta inte på något sätt försvagat Handelsbankens finansiella ställning, vilket alltså rimligen betyder att det som kallas de finansiella systemens stabilitet aldrig någonsin har varit hotat.
Hade de mera misskötta bankerna tillåtits att gå omkull hade fortfarande Handelsbanken funnits kvar på marknaden och någon risk för att Sverige skulle ha tvingats att gå tillbaka till byteshandel eller ens att kontantomloppet hade ökat därför att det inte hade funnits någon solvent rikstäckande bank tillgänglig har aldrig funnits. Man kan därför dra den slutsatsen att myndigheternas åtgärder hitintills varit helt opåkallade till och med ur det perspektivet att myndigheterna har att tillse att det finns ett väloljat rikstäckande bankväsende. Att Andersson har konto hos Handelsbanken förutsätter ju inte att Johansson har konto hos någon annan bank för att Andersson och Johansson skall kunna göra affärer med varandra. I princip hade man kunnat tänka sig att praktiskt taget alla svenskar hade haft konto hos Handelsbanken och att övriga banker hade gått i konkurs, även om en sådan situation med stor sannolikhet hade lett till att en rad så kallade nischbanker hade öppnats och försökt ta upp konkurrensen med Handelsbanken.
Det är alltså först om Riksbankens deflationära åtgärder hade varit så rigorösa att samtliga rikstäckande bankers solvens hade vacklat som man kan säga att Riksbanken enligt rådande lagstiftning hade varit berättigad att vidta inflationära åtgärder i syfte att säkra bankväsendets funktion.
Givetvis skall Riksbanken enligt rådande lagstiftning också motverka ett stigande penningvärde med inflationära åtgärder. Allt talar, enligt vad jag tror, för att man hade kunnat fastställa ett stigande penningvärde långt innan det finansiella systemets stabilitet verkligen hade varit hotat. Inflationära åtgärder bör, enligt min mening, i första hande vara sänkningar av styrräntorna och i andra hand köp av främmande valutor eller guld i syfte att depreciera kronan. Under rådande omständigheter borde dock Riksbanken ha höjt styrräntorna i syfte att säkra penningvärdet även om detta hade hotat de mest misskötta bankernas solvens.
Misskötta bankers insolvens är inte mera tragiska än andra misskötta företags insolvens och den senaste tidens händelser visar att antagandet att osunda bankers svårigheter sprider sig till sunda banker är helt felaktigt. Tvärsom gynnas sunda banker av osunda bankers svårigheter. Banker skiljer sig alltså inte från andra företag. Precis som att på en ort med två livsmedelshaller det gynnar den ena livsmedelshallen att en den andra går omkull gynnas välskötta banker av att misskötta går omkull och konkurrenstrycket avtar.
De åtgärder som nu vidtas är alltså ur en rad perspektiv fullständigt galna. De subventionerar misskötta företag på välsköttas bekostnad och kostar enorma summor som istället hade kunnat användas antingen till att stärka svenskarnas köpkraft eller till att förbättra infrastrukturen. Det hedrar Handelsbanken att Handelsbanken frivilligt ställer sig utanför dessa dumheter och jag uppmanar mina läsare att bli kunder hos Handelsbanken. Givetvis borde också deltagandet i systemet med insättningsgarantier vara frivilligt.
