fredag, oktober 24, 2008
Varför sjunker börsen?
Enligt min mening finns det ett sätt att förklara det kraftiga börsfallet vilket helt förbises i den allmänna debatten. Orsaken är enligt min övertygelse den att världens centralbanker och inte minst Sveriges Riksbank helt har bytt fot och gått från en något deflatorisk penningpolitik till en kraftigt inflatorisk.
Men är det inte så att högre inflation rimligen ger dyrare aktier?
Svaret är ja och nej. Under den tyska hyperinflationen under början av 1920-talet upplevde Tyskland en börshausse som överträffade allt som skådats före och efter denna tid. Alla köpte aktier och kurserna bara steg. När sedan denna inflation kom till sitt slut visade det sig emellertid att om man justerade börskurserna för det förhållandet att konsumentpriserna hade stigit var den upplevda haussen istället alla tiders värsta baisse.
Under perioden 1873-1896 då det däremot rådde deflation var det allmänna intrycket att börsen var trög. Korrigerar man emellertid den påstått tröga börsen för det förhållandet att konsumentprisindex föll stadigt visar det sig istället att perioden var världshistoriens mest uthålliga och kraftiga börshausse.
Om man tänker efter är detta inte så konstigt. Om man räknar med ett fallande penningvärde stiger rimligen den riskfria räntan. Ingen är ju så dum att han lånar ut pengar till en ränta som understiger inflationen. Detta förklarar så vitt jag kan förstå varför boräntorna inte faller så mycket som man tycktes tro att de skulle falla i samband med Riksbankens styrräntesänkningar. Att de alls faller hänger mera troligt samman med att den reala kronkursen fallit. Det förklarar också varför börsen värderas ned. Ju högre inflation desto högre riskfri ränta och ju högre direktavkastning måste aktier ge för att kunna konkurrera med den riskfria räntan. Alltså måste aktiekurserna ned. Endast en hyperinflation kan maskera detta förhållande.
Vidare visar erfarenheten att inte bara de nominella räntorna stiger under en inflation utan också att realräntorna stiger. Ju mera osäkert läget är för dem som kan tänka sig att bevilja kredit, desto större riskpremie kräver de med den påföljden att realräntorna tenderar att vara högre under en inflation än i en situation då villkoren på penningmarknaden är trygga och förutsägbara. Hur hög ränta skulle du kräva för att vilja låna ut zimbabwedollar?
Under 1970-talet var de tyska realräntorna betydligt lägre än de brittiska och samma sak gäller de båda ländernas respektive inflationstakt. Jag gissar och hoppas att Riksbanken under kommande år byter fot ytterligare en gång och kastar om penningpolitiken i deflatorisk riktning. I så fall kommer vi nämligen med stor sannolikhet få se riktigt präktig börshausse, vilket passar mig utmärkt med tanke på att jag alltid är fullplacerad i aktier.
Men är det inte så att högre inflation rimligen ger dyrare aktier?
Svaret är ja och nej. Under den tyska hyperinflationen under början av 1920-talet upplevde Tyskland en börshausse som överträffade allt som skådats före och efter denna tid. Alla köpte aktier och kurserna bara steg. När sedan denna inflation kom till sitt slut visade det sig emellertid att om man justerade börskurserna för det förhållandet att konsumentpriserna hade stigit var den upplevda haussen istället alla tiders värsta baisse.
Under perioden 1873-1896 då det däremot rådde deflation var det allmänna intrycket att börsen var trög. Korrigerar man emellertid den påstått tröga börsen för det förhållandet att konsumentprisindex föll stadigt visar det sig istället att perioden var världshistoriens mest uthålliga och kraftiga börshausse.
Om man tänker efter är detta inte så konstigt. Om man räknar med ett fallande penningvärde stiger rimligen den riskfria räntan. Ingen är ju så dum att han lånar ut pengar till en ränta som understiger inflationen. Detta förklarar så vitt jag kan förstå varför boräntorna inte faller så mycket som man tycktes tro att de skulle falla i samband med Riksbankens styrräntesänkningar. Att de alls faller hänger mera troligt samman med att den reala kronkursen fallit. Det förklarar också varför börsen värderas ned. Ju högre inflation desto högre riskfri ränta och ju högre direktavkastning måste aktier ge för att kunna konkurrera med den riskfria räntan. Alltså måste aktiekurserna ned. Endast en hyperinflation kan maskera detta förhållande.
Vidare visar erfarenheten att inte bara de nominella räntorna stiger under en inflation utan också att realräntorna stiger. Ju mera osäkert läget är för dem som kan tänka sig att bevilja kredit, desto större riskpremie kräver de med den påföljden att realräntorna tenderar att vara högre under en inflation än i en situation då villkoren på penningmarknaden är trygga och förutsägbara. Hur hög ränta skulle du kräva för att vilja låna ut zimbabwedollar?
Under 1970-talet var de tyska realräntorna betydligt lägre än de brittiska och samma sak gäller de båda ländernas respektive inflationstakt. Jag gissar och hoppas att Riksbanken under kommande år byter fot ytterligare en gång och kastar om penningpolitiken i deflatorisk riktning. I så fall kommer vi nämligen med stor sannolikhet få se riktigt präktig börshausse, vilket passar mig utmärkt med tanke på att jag alltid är fullplacerad i aktier.
