söndag, november 30, 2008
Att införa euron unilateralt
Det senare är dock inget som diskuteras och därför väljer jag att inte ytterligare propagera för denna lösning, om än att jag vill peka på att ett unilateralt upphöjande av euron till Islands officiella valuta öppnar intressanta möjligheter för guldet att så att säga göra comeback bakvägen. Jag återkommer till detta.
Är det svårt att unilateralt införa euron? Svaret är entydigt nej. Montenegro upphöjde unilateralt år 1999 D-marken till officiell valuta och på grund av att D-marken senare avskaffades är Montenegro idag unilateralt anslutet till eurosamarbetet. Har ni hört något om att detta skulle vara förenat med några särskilda problem? Nej, och hälsan tiger ju som bekant still.
Den förnämste experten inom området att unilateralt slopa valutor och ersätta dem med främmande och mera säkra valutor heter Steve H. Hanke och är professor vid John Hopkins-universitetet i Maryland, U.S.A. Han vet det mesta i ämnet och har praktisk erfarenhet från Montenegro, Ecuador och El Salvador. Dessa tre länder har samtliga avskaffat den egna valutan och det har de enligt min mening gjort rätt i om än att det allra bästa hade varit att införa guldmyntfot.
En mycket stor fördel med att unilateralt ge en främmande valuta ställning som lagligt betalningsmedel är nämligen att den egna staten inte får några intäkter från valutautgivningen och därmed tappar intresset för att hålla den officiella valutan i omlopp. På det viset har en stat som inte har någon egen valuta heller inget intresse av att förhindra landets medborgare från att åtminstone delvis använda andra valutor än den officiella valutan. Detta är bra och öppnar möjligheter för valutakonkurrens.
Vad är det man bör tänka på när man avskaffar den egna valutan och ersätter den med en främmande? Egentligen är det bara två saker man behöver tänka på och de är de följande.
- Dag ett då man etablerar en fast växlingskurs mellan den valuta som skall avskaffas och den främmande som skall ges ställning som officiell valuta bör hela prisbilden i det land som slopar den egna valutan vara lägre än hela prisbilden i det land vars valuta skall ges ställning som ny officiell valuta. Man bör alltså noggrant undersöka hur mycket varor och framförallt tjänster kostar på Island och jämföra detta med Tyskland, som är eurosamarbetets mest betydelsefulla medlemsland. Den kurs till vilken den isländska kronan växlas in mot euro måste vara så låg att ingen enskild tjänst på Island kostar mer än den kostar i Tyskland. Vad gäller varor är detta dock inte lika självklart. Vi kan kalla detta den argentinska lärdomen.
- Efter det att växlingskursen så att säga djupfrysts och den egna valutan börjat bytas ut mot euro måste myndigheterna se till att den inhemska kreditexpansionen inte löper amok, vilket är en icke försumbar risk med tanke på att en låg inhemsk prisnivå tenderar att blåsa upp kreditefterfrågan. Jag menar därför att Island bör slopa insättningsgarantin i samband med att euron ges ställning som lagligt betalningsmedel. De som helt vill undvika den risk som är förenad med att sätta in pengar på en bank får helt enkelt låsa in kontanter i ett bankfack. Expansiva banker är farliga banker, men utan insättningsgaranti får de svårt att locka till sig kapital. Den lilla ön Saint Helena har sedan 1976 fast växlingskurs gentemot Storbritannien, men har aldrig drabbats av någon inhemsk kreditbubbla. Jag tror att detta hänger samman med att det inte finns någon insättningsgaranti på ön. Vi kan kalla detta den estniska lärdomen.
Sedan kan myndigheterna dessutom vidta ytterligare några åtgärder för att utsätta euron för konkurrens från andra valutor. De isländska myndigheterna skulle ju efter ett avskaffande av den egna valutan inte ha något ekonomiskt intresse av att folk använde just euron och därför kan man utan vidare ge vilka valutor som helst ställning som parallella konkurrerande valutor.
För att det skall vara lönande och lockande att växla till sig andra valutor än euron bör reavinstskatten helt slopas. Köper man yen och yen är starkare än euro skall man inte behöva behöva betala någon reavinstskatt när man återigen växlar till sig euro. Givetvis bör också konton denominerade i främmande valutor eller guld tillåtas. Man kan också tänka sig att öppna möjligheter att emittera privata sedlar denominerade i guld eller vilken valuta som helst.
I så fall torde efter övergången till euro en krypande och smygande övergång till guld ta sin början. Att emellertid propagera för guldets omedelbara remonetisering är dessvärre utsiktslöst, men vad finns det för skäl att inte ge islänningarna möjligheten att självmant gå över till guld?
Läs mer på följande länk.http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=857944&rss=2216